Renön Maj - sommaren i antåg
Söndag 17 maj - sommaren är här
Ännu en vacker dag med temperatur upp till 20 grader. Vår svartvita flugsnappare jobbar vidare med att locka till sig en hona. Gårdagens besök av en hona i holken verkar inte ha gett utdelning. Han har nu fokuserat sitt sångområde kring vår gård nu när han har fått konkurrens av andra hanar i närheten.
Vår stiliga svartvita flugsnappare - ännu utan hona.
Under dagen stannade en flyttande granssångare till i granarna och sjöng några fina strofer med sitt "silp-zalp". Längs stranden uppvaktar sädesälehanne sin hona genom att med utsträcka vibrerande vingar dansa för sin hona. På samma sätt landade ett fisktärnepar på bryggan där hanen intensivt uppvaktade sin hona som liksom en unge tiggde efter en uppvaktningsfisk.
Fisktärnehonan tigger efter fisk från hanen som måste mata henne vid uppvackningen.
Honan låter som tärnungar när hon ropar på sin hane.
Eftersom det råder lågvatten har vadarfåglarna fina jaktmarker. Storspov, drillsnäppor och en gluttsnäppa patrulerar stranden nedanför tomten. I år har vi dock inte sett till svartsnäpporna som förra året födosökte i grundområdena.
Gluttsnäppa nedanför tomten.
Under dagen var det hög trafik på båtar som kommit i sjön. Flera segelbåtar drog förbi i de fina vindarna, fyra vattenskotrar racade fram och tillbaka och nyinsatta båtar for fram och åter över fjärden som vårutsläpta kvigor. Även fiskare lade ut sina nät. Framåt kvällen blev det åter stiltje och två sjöorrar landade vi Lövgrundet.
Lördag 16 Maj - brygginläggardag
En härlig solig dag och det är full aktivitet vid stugorna i skärgården. Det räfsas, bränns och bryggor och båtar sätts i sjön. Själva jobbade vi med vår brygga och gräsmattan som måste räfsas. Löven när nu på väg att slå ut och i dag sjöng den första lövsågaren i björkarna ovan vägen - en härlig sommarsignal.
Vår svartvita flugsnappare flyger runt bland våra holkar och besöker även grannens holkar. Han är ännu ensam på kvarteret. På eftermiddagen fick han han dambesök och visade henne sin favoritholk som honan följde med in i holken för en inspektion. Tydligen var hon inte riktigt nöjd för strax efteråt sjöng han återigen alena igen högt uppe i björktopparna för att höras långt.
Vår stolte flugsnapparehane som intensivt lockar efter en hona.
Gluttsnäppan spelar intensivt längs strandkanten och på kvällen var det ett riktigt intensivt spel.
Spelande gluttsnäppa.
Dagens kyliga östvindar avtog på kvällen och det blev en underbar vacker försommarkväll med blå timmer och brinnande hav och himmel.
Blå timmen.
Bryggan i och nästan klar. Vacker i kvällsljustet.
Midnatt vid Renön - sommarens fantastiska nätter börjar nu.
Björkarna där orrarna fortfarande spelar nattetid.
Torsdag 14 Maj - Flugsnapparen är här
Det har varit soligt och varmt och inne i Piteå håller löven på att spricka ut. Överallt finns blommande sälg och vide som med sinas pollenfyllda blommor drar till sig mängder av insekter och därmed blir dukade matbord för anländande insektsätande fåglar i väntan på att löven spricker ut och alla lövätande insekter börjar dyka upp.
Videtussar och blommor.
Blommande sälg drar till sig insekter som utgör viktig fågelmat.
Sälgblommorna är populära hos vårens första humlor.
Rönnen är på väg att slå ut med blad och blomställning.
I dag på morgonen anlände den första svartvita flugsnapparen till Renön och började direkt att sjunga intentivt. Flugsnapparen är en av fågelarterna som är beroende av blommande sälg och vide innan lövsprickningen.
På tomten blommar nu tussilago och vår planterade blåsippa. Krokusarna är på väg att slå ut.
Tussilago.
Blåsippa.
Morgonen var lugn och ute på fjärden sover Småskranen i morgonljuset.
Sovande småskrak med lövgrundet i bakgrunden.
Förutom småskrak så är det mest gräsänder och krickor som söker föda längs stränderna i det lågvatten som råder nu. Kniporna syns inte till längre - kanske ligger de på ägg redan i knipholkarna.
Söndag 10 Maj - havet öppet.
Återvänder i dag från södra Finland och havet ligger öppet utanför Renön. Tydligen hade isen gått den torsdag 7 maj. Inne i Haraholmsfjärden ligger dock isen kvar och det driver förbi isflak från fjärden i den sydliga vinden. Det hade regnat hela veckan så all snö och is är nu borta från tomten, bara i strandkanten och något dike ligger lite sön eller is.
På morgonen kom en fiskjuse kom och slog en stor fisk precis utanför tomten. Den lyckades dock inte lyfta med den tunga fisken utan fick släppa den och ta luft under vingarna.
Söndag 3 Maj
Solen går nu hårt åt snön och snart börjar tomten bli snöfri.
Havet ligger dock fortfarande istäckt.
Inte mycket snö kvar nu på tomten.
I dag Söndag åker jag till Åbo skärgård en vecka för att mötea våren. Jag missar då vårens fortskridande.
Lördag 2 maj
I dag anlände de lokala vadarna och gluttsnäppan stämmer nu in i storspovens sång. Storspovarna har de senaste dagarna börjat spela över renön.
Fredag 1 Maj - Morkullan kommit
Solen skiner och snön smälter. Gräsmattan tinar långsamt fram från snön och havsisen blir gråare och gråare.
Havsisen smälter liksom snön på gräsmattan.
Även grillplatsen har smält fram.
Dock mycket snö kvar på tomten.
Lövgrundsvaken blir bredare och bredare.
På kvällen drar den första morkullan sin rutt över Renön samtidigt som trastkören med tal och koltrast skapar en härlig stämning.
Ännu en vacker dag med temperatur upp till 20 grader. Vår svartvita flugsnappare jobbar vidare med att locka till sig en hona. Gårdagens besök av en hona i holken verkar inte ha gett utdelning. Han har nu fokuserat sitt sångområde kring vår gård nu när han har fått konkurrens av andra hanar i närheten.
Vår stiliga svartvita flugsnappare - ännu utan hona.
Under dagen stannade en flyttande granssångare till i granarna och sjöng några fina strofer med sitt "silp-zalp". Längs stranden uppvaktar sädesälehanne sin hona genom att med utsträcka vibrerande vingar dansa för sin hona. På samma sätt landade ett fisktärnepar på bryggan där hanen intensivt uppvaktade sin hona som liksom en unge tiggde efter en uppvaktningsfisk.
Fisktärnehonan tigger efter fisk från hanen som måste mata henne vid uppvackningen.
Honan låter som tärnungar när hon ropar på sin hane.
Eftersom det råder lågvatten har vadarfåglarna fina jaktmarker. Storspov, drillsnäppor och en gluttsnäppa patrulerar stranden nedanför tomten. I år har vi dock inte sett till svartsnäpporna som förra året födosökte i grundområdena.
Gluttsnäppa nedanför tomten.
Under dagen var det hög trafik på båtar som kommit i sjön. Flera segelbåtar drog förbi i de fina vindarna, fyra vattenskotrar racade fram och tillbaka och nyinsatta båtar for fram och åter över fjärden som vårutsläpta kvigor. Även fiskare lade ut sina nät. Framåt kvällen blev det åter stiltje och två sjöorrar landade vi Lövgrundet.
Lördag 16 Maj - brygginläggardag
En härlig solig dag och det är full aktivitet vid stugorna i skärgården. Det räfsas, bränns och bryggor och båtar sätts i sjön. Själva jobbade vi med vår brygga och gräsmattan som måste räfsas. Löven när nu på väg att slå ut och i dag sjöng den första lövsågaren i björkarna ovan vägen - en härlig sommarsignal.
Vår svartvita flugsnappare flyger runt bland våra holkar och besöker även grannens holkar. Han är ännu ensam på kvarteret. På eftermiddagen fick han han dambesök och visade henne sin favoritholk som honan följde med in i holken för en inspektion. Tydligen var hon inte riktigt nöjd för strax efteråt sjöng han återigen alena igen högt uppe i björktopparna för att höras långt.
Vår stolte flugsnapparehane som intensivt lockar efter en hona.
Gluttsnäppan spelar intensivt längs strandkanten och på kvällen var det ett riktigt intensivt spel.
Spelande gluttsnäppa.
Dagens kyliga östvindar avtog på kvällen och det blev en underbar vacker försommarkväll med blå timmer och brinnande hav och himmel.
Blå timmen.
Bryggan i och nästan klar. Vacker i kvällsljustet.
Midnatt vid Renön - sommarens fantastiska nätter börjar nu.
Björkarna där orrarna fortfarande spelar nattetid.
Torsdag 14 Maj - Flugsnapparen är här
Det har varit soligt och varmt och inne i Piteå håller löven på att spricka ut. Överallt finns blommande sälg och vide som med sinas pollenfyllda blommor drar till sig mängder av insekter och därmed blir dukade matbord för anländande insektsätande fåglar i väntan på att löven spricker ut och alla lövätande insekter börjar dyka upp.
Videtussar och blommor.
Blommande sälg drar till sig insekter som utgör viktig fågelmat.
Sälgblommorna är populära hos vårens första humlor.
Rönnen är på väg att slå ut med blad och blomställning.
I dag på morgonen anlände den första svartvita flugsnapparen till Renön och började direkt att sjunga intentivt. Flugsnapparen är en av fågelarterna som är beroende av blommande sälg och vide innan lövsprickningen.
På tomten blommar nu tussilago och vår planterade blåsippa. Krokusarna är på väg att slå ut.
Tussilago.
Blåsippa.
Morgonen var lugn och ute på fjärden sover Småskranen i morgonljuset.
Sovande småskrak med lövgrundet i bakgrunden.
Förutom småskrak så är det mest gräsänder och krickor som söker föda längs stränderna i det lågvatten som råder nu. Kniporna syns inte till längre - kanske ligger de på ägg redan i knipholkarna.
Söndag 10 Maj - havet öppet.
Återvänder i dag från södra Finland och havet ligger öppet utanför Renön. Tydligen hade isen gått den torsdag 7 maj. Inne i Haraholmsfjärden ligger dock isen kvar och det driver förbi isflak från fjärden i den sydliga vinden. Det hade regnat hela veckan så all snö och is är nu borta från tomten, bara i strandkanten och något dike ligger lite sön eller is.
På morgonen kom en fiskjuse kom och slog en stor fisk precis utanför tomten. Den lyckades dock inte lyfta med den tunga fisken utan fick släppa den och ta luft under vingarna.
Söndag 3 Maj
Solen går nu hårt åt snön och snart börjar tomten bli snöfri.
Havet ligger dock fortfarande istäckt.
Inte mycket snö kvar nu på tomten.
I dag Söndag åker jag till Åbo skärgård en vecka för att mötea våren. Jag missar då vårens fortskridande.
Lördag 2 maj
I dag anlände de lokala vadarna och gluttsnäppan stämmer nu in i storspovens sång. Storspovarna har de senaste dagarna börjat spela över renön.
Fredag 1 Maj - Morkullan kommit
Solen skiner och snön smälter. Gräsmattan tinar långsamt fram från snön och havsisen blir gråare och gråare.
Havsisen smälter liksom snön på gräsmattan.
Även grillplatsen har smält fram.
Dock mycket snö kvar på tomten.
Lövgrundsvaken blir bredare och bredare.
På kvällen drar den första morkullan sin rutt över Renön samtidigt som trastkören med tal och koltrast skapar en härlig stämning.
April 2009 - våren kommer
Torsdag 31 April Valborsmässafton
Varlbord med fint väder. Snön ligger kvar i skogen och på tomtgräsmattan, även om bara fläckar har kommit fram på solexponerade ytor. Myrstackar som sticker fram ur snön har fått liv och vårens första humla har krypit fram från sin övervintringsplats. Skogsnäppan har anlänt spelar över över trädtopparna.
Vaken vid Lövgrundet växer för varje dag och Gräsänder, knipor, småskrakt, grågäss och sångsvan kommer och går när de söker sig från vak till vak längs kusten.
Onsdag 29 april snöfritt på åkrar
På åkern på Nötön innan golfbanan har det under veckan varit ett större antal grågäss, några kanadagäss, gräsänder och ett tranpar. På onsdag kväll anslöt sig två rådjur för att beta i det nya grönskan som håller på att spira fram ur åkern.
Rådjur och Grågäss på ängarna på Nötön.
Grågäss, kanadagäss rådjur och tranor på Nötöåkern.
Sent på kvällen, vid 11 tiden, då sommaren ljusa nätter börjar göra sig påmind hördes från Svinören en hornuggla, troligtvis den samma vi såg i går flyga över tomten ut på Svinören. Hornugglans spel, tranrop och spelande orrar ger en härlig trolsk vårnattstämning.
Tisdag 28 april - vårregn
Har varit två dagar på Brändön där vårvintern fortfarande har sitt grepp över havet. Det har regnat måndag och i dag tisdag, vilket påskyndar snösmältningen. På de öppna fläckarna på gräsmattan hemma såg vi i dag den första taltrasten springa och leta mat och senare på kvällen hördes den sjunga i skogen med sina 3-4 upprepade sångstrofer. Talltrastens sång, liksom koltrastens ger verkligen vårstämning i skogen. På kvällen hörs även tranparet från myren och orrarna spelar från udden på Lövgrundsvägen.
Efter mörkrets infall kom en större uggla svepandes från skogen över vårt hus och spökligt svepte ut över isen till Lövgrundet. Jag hann inte få upp kikaren men storleken tyder på hornuggla.
27 april Måndag Gåmulet och regn
Vaken vid Lövgrundsvägen växer för varje dag och ett sångsvanpar håller till där tillsammans med knippr och gräsänder.
Söndag 26 April - Våren slår till med full kraft
Under veckan som gått har vi gått från senvinter till full vår och vårfåglaran har strömmat in. I dag Söndag 26 april, var det disigt och bara +7 grader. Stationära rödvingetrastar har börjat sjunga medan flyttande trastar strömmar genom buskagen. Vaken vid Lövgrundet är nu helt öppen och en massa knipor, gräsänder och småskrak ligger i vaken. På fälten runt Piteå står stora grupper av sångsvanar liksom tranpar som väntar på att deras myrar tinar fram. Fälten som i början av veckan var snötäckta är nu helt framtöade. Ormvråkarna och fjällvråkar började nu strömma in liksom snösparvar och bergsfinkar i stora flockar. Vårfåglarna när nu definitivt här.
Snön täcker fortfarande gräsmattan och isen ligger stabil på havet.
Isen är fortfarande gåbar även om ytan smälter fort i solen.
Lördag 25 april - en varm vårdag
I dag blev det en härlig vårdag med hela 18 grader och stekande sol och man kunde se hur snön timme för timme smäte bort. Isen på havet håller fortfarande för snöskoter men har ett dm-tjockt täcke av snöblaskvatten. Vaken till Lövgrundet gick upp tidigt på morgonen och direkt landade ett sångsvanspar i vaken
Vaken vid Lövgrundet har i dag gått upp.
En rödstjärt utforskade holken närmast vattnet (bilden ovan) och de första rödvingetrastarna börja stryk i buskarna. Den lokala sädesärlan anlände och sökte sig till de framtinade stenpirarna längs lövgrundsvägen.
Sädesärla söker föda i buskarna vid Renöhamn.
Vid Öjebyfälten är det fortfarande en del sångsvan och gräsänder kvar på fälten. Däremot har de stora vadarflockarna dragit förbi.
Sångsvan vid Öjebyfälten.
Två kanadagäss inför landning i Öjebyn.
Landande grågäss bland sångsvan i Öjebyn.
Tidigt på morgonen landade två sångsvanar på isen utanför tomten på Renön.
De var tydligen på spaning efter något.
Fredag 24 April - värmen kom
Morgonen var kylig med +6 grader men under dagen steg temperaturen till + 15 grader och stekande sol. Inne i Piteå är nu nästan all snö borta medan här i Renön ligger snön ännu djup, hela 40 cm på gräsmatytan och inne i skogen.
Snön ligger djup och isen stabil.
Solen smälter snön på havsisen och skapar ett vattentäcke.
Vy mot Svinören och Mjoön i bakgrunden.
På tomten är snön minst 40 cm djup.
Luften är nu full med trumpetande sångsvan och på fälten i Öjebyn rastar 100-tal sångsvan, grå- och kanadagäss, stort antal gräsänder och en skräning flock av nyanlända skrattmåsar.
Torsdag 23 april - solig vårdag
I dag var det +5 grader på morgonen och nattfrosten har gett vika. På morgonen sjöng den första koltrasten i skogen och senare på dagen dök den upp vid fågelbordet.
Vårens första koltrast vid fågelbordet.
Onsdag 22 april - tranan har kommit
I dag har Renöns tranor anlänt och trumpetade från myren. På fälten upp mot Luleå som nu snabbt smälter fram har storspovarna kommit liksom stararna. Stora flockar av storspov kunde ses i Öjenbyn och på fälten hela vägen upp till Luleå.
Tisdag 21 april - rödhaken anländer
Åter en solig dag och i dag på morgonen sjöng den första rödhaken sin porlande vackra sång på Renön. Vaken mellan Svinören och Nördharaholmen har nu gått upp och det rastar sångsvan, gäss, knipor och änder i vaken.
Vårens första rödhake.
Måndag 20 April - frosten håller i sig.
Det är fortfarande snötäckt på de flesta fälten runt Piteå och minusgrader på morgonen, som med solens hjälp steg till 10 grader varmt på dagen. Sångsvanarna och änder letade upp de få vakar som gått upp i sjöar och havet. På fälten vid Öjebyn rastar sångsvanar som om man studerar dem närmare är underhållande att studera.
Två sångsvanar i intensiv kamp om honan som trumpetande tittar på.
Efter kampen återvänder hanen trumpetande till sin hona.
Efter kampen bekräftar svanparet varandra.
Cermonin att stärka parbandet är intensivt.
Paret omvartanat niger och sträcker på sig under trumpetande.
I cermonin ingår även att tillsammans vandra med sträckta halsar.
Ett pars uppvakning stimulerar andra par att starta cermonin.
Två hanar som uppvaktar en hona som försöker undanfly kavaljererna.
Ömsint uppvakning.
Svankram.
Svan - halskram.
Lördag 18 April
Tillbringade påskhelgen (9-13/4) i Riksgränsen för traditionell påskskidåkning. Påskvädret ville dock inte infinna sig - mest mulet och traditionell Gränsen-whiteout. Solen bröt dock igenom Lördag påskafton. Eftersom det även regnade vissa dagar var det ovanlig tidig "slaskskidåkning". Helgen innan (3-5/4) var jag på "roadtour" i Finish Lapland och tittade på snökonstruktionsanläggningar, igloos och snöslott. Finnarna är duktiga på detta.
Här vid kusten hade tydligen påskvädret varit bättre så när vi kom hem på måndag 13/4 sjöng nyanlända bofikar intensivt och tidningarna rapporterade toftvipa i Öjebyn och sångsvan och grågäss i vakarna. På tisdag kom en ensam sångsvan svepandes över isen och på torsdag kom en ensam grågås på samma vis letandes över öppna vakar. I torsdags lyfte en ringduva från grusvägen utanför huset. Ännu har inte vaken mellan Svinören och Nördharaholmen eller utanför Renöudden gått upp. Vid fågelbodet är det fullt med bofinkar, grå- och grönsiskor men väldigt ölite mesar. De har dock redasn etablerat sina revir och sjunger intensivt på mornarna..
Under veckan har det varit soligt och varmt, mer än +5 grader under dagen så snön smälter fort. På havet har det varit slasskföre under veckan så inga skotrar har sets till. I natt frös det dock till rejält så i dag lördag var det perfekt vårföre på isen. Jag var ute och Kitesufade på skidor i de kraftiga nordvinden - en härlig våraktivitet. Ytterligare några isseglare var ute i vinden, och några sikidåkare hade hittat ut på havet, liksom någon enstaka snöskoter.
I skogen och runt huset ligger snön fortfarande meterdjupt så vårren med vårblomster är ännu långt borta trots rapporter om blommande blåsippor m.m. i tidningen.
Mycket snö på gården 18 april.
Massa snö på gården och i skogen.
I skogen är det fortfarande meterdjup snö.
Vägen börjar bli slaskig.
Det kommer att dröja innan vårblommorna kommer fram på gården!
På lördag eftermiddag tog jag en liten skådarrunda runt Piteå. Vid Renöhamn satt en ensam sånglärka bland pirstenarna och en ensam snösparvhona rastade till på väg upp till fjällen.
Vårens första sånglära vid Renöhamn.
Snösparv på kajen i Renöhamn.
Längs E4 vid avfarten till Borgarudden satt några toftsvipor och en flock på ett 25-tal björktrastar i den framtinade åkerskanten. Tidningarna har även raporterat Koltrastebs ankomst. Taltrast och Rödvinetrast lär nog dröja några veckor till.
Tidig tofsvipa längs E4 mot Harrbäcken.
Två av ca 25 björktrastar som letar mat i framtinande åkerskant vid E4.
Mellan avtagsvägen till Borgarudden och Harrbäcken döck en Varfågel upp. Den är en spännande Norrlandsfågel som häckar i det öppna landskapetoch lever av allehanda såmdjur såsom smågnagare, mindre fåglar och insekter. Den återkommer nu i April till sina häckningsplatser här i norr.
Varfågel i aspdunge strax söder om Harrbäcken.
Varfågen på utkik efter smågnagare och småfåglar.
I vaken vid Harrbäcken låg det ett 10-tal gräsänder och ca 6 knipor.
Vaktande gräsandhane medan resten av gänget forangerar (käkar).
Gräsandshane och knippar vid Harrbäcken.
På iskanten vid Harrbäcken låg ett 30-tal sångsvan och sov.
Sovande sångsvan och knipor i förgrunden.
Gräsänder och Sångsvan vid Harrbäckens vak.
Jag svängde förbi Öjebyns ängar men där var det tomt. Först när jag kom in i Öjebyn och dess rondeller fanbns det några tofsvipor. Nere vid Stortstrabdsvaken i Piteälven var det ca 75 sångsvan, ett 10-tal grågäss och ett stort antal trutar.
Sångsvan i Storstrandsvaken.
Storstrandsvaken.
Trutar och svanar i Storstrandsvaken, Piteälven.
Varlbord med fint väder. Snön ligger kvar i skogen och på tomtgräsmattan, även om bara fläckar har kommit fram på solexponerade ytor. Myrstackar som sticker fram ur snön har fått liv och vårens första humla har krypit fram från sin övervintringsplats. Skogsnäppan har anlänt spelar över över trädtopparna.
Vaken vid Lövgrundet växer för varje dag och Gräsänder, knipor, småskrakt, grågäss och sångsvan kommer och går när de söker sig från vak till vak längs kusten.
Onsdag 29 april snöfritt på åkrar
På åkern på Nötön innan golfbanan har det under veckan varit ett större antal grågäss, några kanadagäss, gräsänder och ett tranpar. På onsdag kväll anslöt sig två rådjur för att beta i det nya grönskan som håller på att spira fram ur åkern.
Rådjur och Grågäss på ängarna på Nötön.
Grågäss, kanadagäss rådjur och tranor på Nötöåkern.
Sent på kvällen, vid 11 tiden, då sommaren ljusa nätter börjar göra sig påmind hördes från Svinören en hornuggla, troligtvis den samma vi såg i går flyga över tomten ut på Svinören. Hornugglans spel, tranrop och spelande orrar ger en härlig trolsk vårnattstämning.
Tisdag 28 april - vårregn
Har varit två dagar på Brändön där vårvintern fortfarande har sitt grepp över havet. Det har regnat måndag och i dag tisdag, vilket påskyndar snösmältningen. På de öppna fläckarna på gräsmattan hemma såg vi i dag den första taltrasten springa och leta mat och senare på kvällen hördes den sjunga i skogen med sina 3-4 upprepade sångstrofer. Talltrastens sång, liksom koltrastens ger verkligen vårstämning i skogen. På kvällen hörs även tranparet från myren och orrarna spelar från udden på Lövgrundsvägen.
Efter mörkrets infall kom en större uggla svepandes från skogen över vårt hus och spökligt svepte ut över isen till Lövgrundet. Jag hann inte få upp kikaren men storleken tyder på hornuggla.
27 april Måndag Gåmulet och regn
Vaken vid Lövgrundsvägen växer för varje dag och ett sångsvanpar håller till där tillsammans med knippr och gräsänder.
Söndag 26 April - Våren slår till med full kraft
Under veckan som gått har vi gått från senvinter till full vår och vårfåglaran har strömmat in. I dag Söndag 26 april, var det disigt och bara +7 grader. Stationära rödvingetrastar har börjat sjunga medan flyttande trastar strömmar genom buskagen. Vaken vid Lövgrundet är nu helt öppen och en massa knipor, gräsänder och småskrak ligger i vaken. På fälten runt Piteå står stora grupper av sångsvanar liksom tranpar som väntar på att deras myrar tinar fram. Fälten som i början av veckan var snötäckta är nu helt framtöade. Ormvråkarna och fjällvråkar började nu strömma in liksom snösparvar och bergsfinkar i stora flockar. Vårfåglarna när nu definitivt här.
Snön täcker fortfarande gräsmattan och isen ligger stabil på havet.
Isen är fortfarande gåbar även om ytan smälter fort i solen.
Lördag 25 april - en varm vårdag
I dag blev det en härlig vårdag med hela 18 grader och stekande sol och man kunde se hur snön timme för timme smäte bort. Isen på havet håller fortfarande för snöskoter men har ett dm-tjockt täcke av snöblaskvatten. Vaken till Lövgrundet gick upp tidigt på morgonen och direkt landade ett sångsvanspar i vaken
Vaken vid Lövgrundet har i dag gått upp.
En rödstjärt utforskade holken närmast vattnet (bilden ovan) och de första rödvingetrastarna börja stryk i buskarna. Den lokala sädesärlan anlände och sökte sig till de framtinade stenpirarna längs lövgrundsvägen.
Sädesärla söker föda i buskarna vid Renöhamn.
Vid Öjebyfälten är det fortfarande en del sångsvan och gräsänder kvar på fälten. Däremot har de stora vadarflockarna dragit förbi.
Sångsvan vid Öjebyfälten.
Två kanadagäss inför landning i Öjebyn.
Landande grågäss bland sångsvan i Öjebyn.
Tidigt på morgonen landade två sångsvanar på isen utanför tomten på Renön.
De var tydligen på spaning efter något.
Fredag 24 April - värmen kom
Morgonen var kylig med +6 grader men under dagen steg temperaturen till + 15 grader och stekande sol. Inne i Piteå är nu nästan all snö borta medan här i Renön ligger snön ännu djup, hela 40 cm på gräsmatytan och inne i skogen.
Snön ligger djup och isen stabil.
Solen smälter snön på havsisen och skapar ett vattentäcke.
Vy mot Svinören och Mjoön i bakgrunden.
På tomten är snön minst 40 cm djup.
Luften är nu full med trumpetande sångsvan och på fälten i Öjebyn rastar 100-tal sångsvan, grå- och kanadagäss, stort antal gräsänder och en skräning flock av nyanlända skrattmåsar.
Torsdag 23 april - solig vårdag
I dag var det +5 grader på morgonen och nattfrosten har gett vika. På morgonen sjöng den första koltrasten i skogen och senare på dagen dök den upp vid fågelbordet.
Vårens första koltrast vid fågelbordet.
Onsdag 22 april - tranan har kommit
I dag har Renöns tranor anlänt och trumpetade från myren. På fälten upp mot Luleå som nu snabbt smälter fram har storspovarna kommit liksom stararna. Stora flockar av storspov kunde ses i Öjenbyn och på fälten hela vägen upp till Luleå.
Tisdag 21 april - rödhaken anländer
Åter en solig dag och i dag på morgonen sjöng den första rödhaken sin porlande vackra sång på Renön. Vaken mellan Svinören och Nördharaholmen har nu gått upp och det rastar sångsvan, gäss, knipor och änder i vaken.
Vårens första rödhake.
Måndag 20 April - frosten håller i sig.
Det är fortfarande snötäckt på de flesta fälten runt Piteå och minusgrader på morgonen, som med solens hjälp steg till 10 grader varmt på dagen. Sångsvanarna och änder letade upp de få vakar som gått upp i sjöar och havet. På fälten vid Öjebyn rastar sångsvanar som om man studerar dem närmare är underhållande att studera.
Två sångsvanar i intensiv kamp om honan som trumpetande tittar på.
Efter kampen återvänder hanen trumpetande till sin hona.
Efter kampen bekräftar svanparet varandra.
Cermonin att stärka parbandet är intensivt.
Paret omvartanat niger och sträcker på sig under trumpetande.
I cermonin ingår även att tillsammans vandra med sträckta halsar.
Ett pars uppvakning stimulerar andra par att starta cermonin.
Två hanar som uppvaktar en hona som försöker undanfly kavaljererna.
Ömsint uppvakning.
Svankram.
Svan - halskram.
Lördag 18 April
Tillbringade påskhelgen (9-13/4) i Riksgränsen för traditionell påskskidåkning. Påskvädret ville dock inte infinna sig - mest mulet och traditionell Gränsen-whiteout. Solen bröt dock igenom Lördag påskafton. Eftersom det även regnade vissa dagar var det ovanlig tidig "slaskskidåkning". Helgen innan (3-5/4) var jag på "roadtour" i Finish Lapland och tittade på snökonstruktionsanläggningar, igloos och snöslott. Finnarna är duktiga på detta.
Här vid kusten hade tydligen påskvädret varit bättre så när vi kom hem på måndag 13/4 sjöng nyanlända bofikar intensivt och tidningarna rapporterade toftvipa i Öjebyn och sångsvan och grågäss i vakarna. På tisdag kom en ensam sångsvan svepandes över isen och på torsdag kom en ensam grågås på samma vis letandes över öppna vakar. I torsdags lyfte en ringduva från grusvägen utanför huset. Ännu har inte vaken mellan Svinören och Nördharaholmen eller utanför Renöudden gått upp. Vid fågelbodet är det fullt med bofinkar, grå- och grönsiskor men väldigt ölite mesar. De har dock redasn etablerat sina revir och sjunger intensivt på mornarna..
Under veckan har det varit soligt och varmt, mer än +5 grader under dagen så snön smälter fort. På havet har det varit slasskföre under veckan så inga skotrar har sets till. I natt frös det dock till rejält så i dag lördag var det perfekt vårföre på isen. Jag var ute och Kitesufade på skidor i de kraftiga nordvinden - en härlig våraktivitet. Ytterligare några isseglare var ute i vinden, och några sikidåkare hade hittat ut på havet, liksom någon enstaka snöskoter.
I skogen och runt huset ligger snön fortfarande meterdjupt så vårren med vårblomster är ännu långt borta trots rapporter om blommande blåsippor m.m. i tidningen.
Mycket snö på gården 18 april.
Massa snö på gården och i skogen.
I skogen är det fortfarande meterdjup snö.
Vägen börjar bli slaskig.
Det kommer att dröja innan vårblommorna kommer fram på gården!
På lördag eftermiddag tog jag en liten skådarrunda runt Piteå. Vid Renöhamn satt en ensam sånglärka bland pirstenarna och en ensam snösparvhona rastade till på väg upp till fjällen.
Vårens första sånglära vid Renöhamn.
Snösparv på kajen i Renöhamn.
Längs E4 vid avfarten till Borgarudden satt några toftsvipor och en flock på ett 25-tal björktrastar i den framtinade åkerskanten. Tidningarna har även raporterat Koltrastebs ankomst. Taltrast och Rödvinetrast lär nog dröja några veckor till.
Tidig tofsvipa längs E4 mot Harrbäcken.
Två av ca 25 björktrastar som letar mat i framtinande åkerskant vid E4.
Mellan avtagsvägen till Borgarudden och Harrbäcken döck en Varfågel upp. Den är en spännande Norrlandsfågel som häckar i det öppna landskapetoch lever av allehanda såmdjur såsom smågnagare, mindre fåglar och insekter. Den återkommer nu i April till sina häckningsplatser här i norr.
Varfågel i aspdunge strax söder om Harrbäcken.
Varfågen på utkik efter smågnagare och småfåglar.
I vaken vid Harrbäcken låg det ett 10-tal gräsänder och ca 6 knipor.
Vaktande gräsandhane medan resten av gänget forangerar (käkar).
Gräsandshane och knippar vid Harrbäcken.
På iskanten vid Harrbäcken låg ett 30-tal sångsvan och sov.
Sovande sångsvan och knipor i förgrunden.
Gräsänder och Sångsvan vid Harrbäckens vak.
Jag svängde förbi Öjebyns ängar men där var det tomt. Först när jag kom in i Öjebyn och dess rondeller fanbns det några tofsvipor. Nere vid Stortstrabdsvaken i Piteälven var det ca 75 sångsvan, ett 10-tal grågäss och ett stort antal trutar.
Sångsvan i Storstrandsvaken.
Storstrandsvaken.
Trutar och svanar i Storstrandsvaken, Piteälven.
Mars 2009 Vårvintern är här
Söndag 22 Mars
Efter att ha varit borta hela februari och början av mars i Antarktis och Patagonien är det skönt att vara tillbaka i Piteå Skärgård. Borta bra - men hemma bäst!
Vårdagjämningen i fredags var varm, +6 grader och snön smälte rejält. I går lördag kom kylan tillbaka och i dag Söndag är det -6 grader. Det här skapar perfekt skarsnö på havet.
I går var jag ute en kortare tur runt Svinören i strålande sol men kylig nordlig vind. I dag är det nästan vindstilla, stålande sol och perfekt skarsnö.
Vy mot Svinören och Baggen.
I dag tog jag en tur runt Yttre Mjoögrund på skidorna. En massa gamla och nya skoterspår stör flytet i skidåkningen men annars är det en fantastisk skärgårdstur.
Vy mot yttre skärgården från Mjoödraget.
En hel del människor rörs sig på skidor förutom alla snöskoteråkare. Det är positivt att många tar tillfället iakt att få röra på sig samtidigt som man njuter av vårsolen och skärgården.
Skidåkare med hund utanför renön.
"Isborg" vid Yttre Mjoögrund
Spår av älg bakom Mjoögrundet.
Direkt efter skidturen tog jag långfärdsskridskorna och åkte ner til lNorstrand för att testa den 11 km långa Fåröbanan. Jag måste gratulera Piteå Kommun för att de nu satsar även på skridskoåkarna - isbanan var riktigt bra att åka på.
En massa Pitbor var ute till fots, med spark, på skidor eller med långfärdsskridsko. Kommunen har nu även satt ut vindskydd som samtliga var överfulla med solnjutande människor. Ett utmärkt sätt attt stimulera miljövänligt friluftsliv och stärkande friskvård. Vi får hoppas att kommunen och dess politiker har uthållighet att satsa på Fåröbanan även kommande år.
Efter att ha varit borta hela februari och början av mars i Antarktis och Patagonien är det skönt att vara tillbaka i Piteå Skärgård. Borta bra - men hemma bäst!
Vårdagjämningen i fredags var varm, +6 grader och snön smälte rejält. I går lördag kom kylan tillbaka och i dag Söndag är det -6 grader. Det här skapar perfekt skarsnö på havet.
I går var jag ute en kortare tur runt Svinören i strålande sol men kylig nordlig vind. I dag är det nästan vindstilla, stålande sol och perfekt skarsnö.
Vy mot Svinören och Baggen.
I dag tog jag en tur runt Yttre Mjoögrund på skidorna. En massa gamla och nya skoterspår stör flytet i skidåkningen men annars är det en fantastisk skärgårdstur.
Vy mot yttre skärgården från Mjoödraget.
En hel del människor rörs sig på skidor förutom alla snöskoteråkare. Det är positivt att många tar tillfället iakt att få röra på sig samtidigt som man njuter av vårsolen och skärgården.
Skidåkare med hund utanför renön.
"Isborg" vid Yttre Mjoögrund
Spår av älg bakom Mjoögrundet.
Direkt efter skidturen tog jag långfärdsskridskorna och åkte ner til lNorstrand för att testa den 11 km långa Fåröbanan. Jag måste gratulera Piteå Kommun för att de nu satsar även på skridskoåkarna - isbanan var riktigt bra att åka på.
En massa Pitbor var ute till fots, med spark, på skidor eller med långfärdsskridsko. Kommunen har nu även satt ut vindskydd som samtliga var överfulla med solnjutande människor. Ett utmärkt sätt attt stimulera miljövänligt friluftsliv och stärkande friskvård. Vi får hoppas att kommunen och dess politiker har uthållighet att satsa på Fåröbanan även kommande år.
Februari 2009 riktig vinter
Söndag 1/2 Äntligen sol igen
Äntligen var solen tillbaka, det var mer än 2 veckor sedan vi sett solen - bara gråmulet och halvslask. Har verkligen saknat solen. I dag var det -9 grader och riktig vinter igen. Det syntes på aktiviteten på isen, folk som promenerar, åker skidor, spark och massa snöskotrar. Talgoxar, blåmesar och svartmesar sjöng i dag ikapp med solstrålarna - nu börjar deras vårklänslor koma igång.
Snön runt huset - där det inte fallit någon snö på 2 veckor nu, är full med harspår, rävspår och renspår. Riktigt kul att gå ut och spåra.
Äntligen var solen tillbaka, det var mer än 2 veckor sedan vi sett solen - bara gråmulet och halvslask. Har verkligen saknat solen. I dag var det -9 grader och riktig vinter igen. Det syntes på aktiviteten på isen, folk som promenerar, åker skidor, spark och massa snöskotrar. Talgoxar, blåmesar och svartmesar sjöng i dag ikapp med solstrålarna - nu börjar deras vårklänslor koma igång.
Snön runt huset - där det inte fallit någon snö på 2 veckor nu, är full med harspår, rävspår och renspår. Riktigt kul att gå ut och spåra.
Januari 09 Is och snö
Lördag 31/1 Gråmulna vädret forsätter
Även denna vecka (5) har det varit enformigt gråmulet,och -4 till -5 gradet. I går satt för första gången i vinter havsörnen ute på isen igen och åt något samtidigt som några närgångna kråkor försökte få sig en mumsbit. Såg i går torsdag från E4 på väg upp till Luleå straxt innan Ersnäst två havsörnar flyga över vägen.
Sent på Fredag kväll stod två renar precis utanför fönstrat och försökte i snön gräva fram gräs från gräsmattan. Renarna har uppihållit sig under veckan på och kring tomten fast en renskötare förra helgen försökte driva bor dem.
Under veckan har även orrflocken setts ute på isen och spela lite.Det är fortfarande ovanligt lungt på fågelbordet trots fullmatate fågelautomater, och inga ekkorrar!
Söndag 25/1 Gråmulen vinterdag
Veckan (4) har medfört lite varmare väder med snöfall måndag - onsdag, så vi har fått någon dm nysnö. temperaturen har svajat upp och ner kring nollstrecket. På torsdag tog jag en tur upp till Levi och Finska lappland. Inte heller där var det kallt, några minusgrader och till -8 på Lördag, men landskapet var vackert skrudad i snö och rimfrost. Tillbaka i Piteå på Lördag var det gråmulet och på Södag lätt snöfall. En renskötare samlade på söndag fm med snöskoter in de två renar som under veckan har vandrat fram och tillbaka över vår tomt och raidat vår kompost. Han samlade in dem från Lövgrundet och drev dem mot Renöhamnshållet. I övrigt händer det inte mycket just nu i högvintern, det är det väldigt lite småfågel vid fågelbordet, även om nötskrika och mesarna dyker upp varje dag, så går det väldigt lite frön. De äter främast jordnötterna och i princip lämnar solrosfröna och taögbollarna. Ekkorrarna är som bortblåsta i år. Ingen av de 4 från två revir som dagligen besökte fågelbordet förra vintern har kommit i år. Undrar om någon jägare skjutit rent eller om något rovdjur som mård har tagit alla. Men jag har inte sett några mårdspår i skogen. Synd, de var ett trevlig sällskap varje morgon innan vi åkte till jobbet.
Levi i Finska Lapoland i vacker Vinterskrud
Tripel-karbinbanan i Levi
Lördag 17/1 Kallvintern tillbaka
Veckan (3) forsatte med varmgraderna som började förra Lördagen (10/1) och både Söndag och Måndag 12/1 var det takdropp och +3 grader varmt. På tisdag var kylan tillbaka (-5 grader) och på Torsdagen (15/1) var det riktigt kallt igen, - 21 grader. Kylan fortsatte hela helgen och jag tillbringade helgen i Luleå på kulrsledarkurs i långfärdsskridsko och provade den fina banan som Luleå Kommun iordningställt (5km lång) från Norra hamn ut till Gråsjälören. Trots kylan och kall sydlig vind var det en massa folk ute på isbanan. Kylan har gjort att isen utanför Jävre har lagt sig och Friluftsafrämjandet i Piteå skulle ut och åka både Lördag och Söndag. Kunde tyvärr inte vara med.
Isbanan i Luleå bjuder på bra isföre
Vy mot Bergnäsbron
Främjare på kursledarkurs i Luleå
Renskav över öppen eld smakar bra i kylan.
Lördag 10/1 - lite nysnö
Under veckan har det inte hänt så mycket. i Torsdags (8/1) kom ca 2 kcm nysnö som nu täcker alla nyisar. Fortsatta köldgrader ca -8 under veckan har säkert fryst till öppet vatten. På Lördagen (10/1) har det blivit varmare +1 grad och jag tog en skidtur runt Svinören - inte det mest perfekta föret på isen men skidorna greppar hyffsat ändå. Rund Svinören var det en massa färska spår efter Ren, Rådjur och Räv och spåren ledder över både till Mjoön, Nördharaholmen och Renön. Även en del sorkspår finns längs stranden på Mjoön. En duvhök flyger mellan Stora och Lilla Svoinören när jag närmar mig stugorna på Stora Svinören. Jag fotar lite vinterbilder runt öarna och "ttrakkar" de ymmiga viltspåren runt öarna.
Hyfsat före i den tunna nysnön på isen.
Färska rävspår på isen utanför tomten.
Släpiga Rådjursspår
Släpiga Renspår kring Svinören
En massa viltspår efter ren, rådjur och räv vid Lill-Svinören
Isblock formation mellan Svinörerna.
Vintervy från Stora Svinören in mot Haraholmsfjärden
Storskrak på boda.
Vinterstileben med vy mot Renöhamn (vänster) och Mjoön (höger)
Lördag 3 Januari - Arktiska upplevelser i Piteå Skärgård
Man har lovat en fin vinterdag med 10 minusgrader och måttliga nordliga vindar. Vid soluppgånen spänner jag på långfärdsskridskorna och beger mig ut i yttre skärgården. Jag tar sikte mot Hönsklubben på Nörd-Haraholmen och färden över fjärden går trögt då den fastfrusna snön på isen är betydligt mer svårfocerad än i torsdags. Jag börjar tvivla på mina planer. Vid sundet till Svinören har vaken nu frusit och när jag rundar udden på Hönsklubben går det ännu trögare genom den vindpackade snön. Den nordliga vinden i ryggen hjälper dock till och ger mig kraft och mod att fortsätta. Efter Storsten går det lättare och vid Haraholmsrevet börjar det bli bättre is.
Oroliga isar vid Haraholmsrevet. Baggen i bakgrunden.
Berg-och-dalbana isar men fullt åkbara ut mot Stora Medgrundet (vänster). Vargön i bakgrunden (höger).
Lite längre ut blir isarna bättre - här vy mot Lilla Medgrundet.
Strax innan Stora Medgrundet blir det perfekta isar. Vargön i bakgrunden.
Vid Medgrundet börjar öppet hav bort mot Vargön.
Isarna är dock åkbara till utsidan på Medgrundet.
På utsidan börjar de Arktiska upplevelserna.
.
Iskant på Medgrundet
Is, is, is....
Närbild på is...
Vy söderut längs iskanten ned mot Vargödraget och Svartnäsudden.
Vy ut mot havet med Bergskäret till vänster och Vargön till höger.
Vid vattenbrynet möter jag en armé av små ismän.
Der små ismännen på väg upp från havet...
De är väl skyddade under istaket....
Jag undrar vart isgubbarna är på väg....
Kanske de är påväg mot vindkraftverken i fjärran - jag lämnar dem i deras mission.
Ytterkanten på Medgrundet är fint åkbar. Bergskären i bakgrunden.
Yttersta iskanten skyddas med en "iskanon"!
Utanför Medgrundet ligger havet ännu öppet.
Här tar skridskoåkningen slut - det går inte att runda Medgrundet och fortsätta mot Baggen i bakgrunden
Jag vänder tillbaka mot pankaksisen på Medgrundets sydsida.
Här är det öppet vatten över till Vargön.
Jag följer iskanten söderut och begrundar vindkraftverken på Bondön.
Vackra mönster i nyisen bildas vid iskanten.
Naturens konstverk är förunderligt vacker och inspirerande.
Iskanten sträcker sig en bra bit in i Vargödraget.
Längre in från iskanten går en isränna från en gamal iskant.
Vid stengrunden utanför Lilla Medgrundet är det återigen berg-och-dalbaneis.
Härutanför Lill-Medgrundet slutat det öppna vattnet, och här står isblock i givakt.
Söder om Lill-Medgrundet är södra Vargödraget fruset och till synes åkbar.
Jag fortsätter ut på Vargödraget där en gammal iskant har flödesis som gör skridskoåkningen lite lättare.
Den gamla iskanten med fin nyis och isfrusna snövallar mitt ute på Vargödraget.
Resten av isen på vargödraget ser inte så inbjudande ut. Men med vinden i ryggen och med isrännan som går rakt över till Vargön i bakgrunden var det fullt åkbart över till Vargön.
Koskärets udde vid Vargön. Här såg isarna mer inbjudande ut på norra sidan än södra sidan om Vargön.
Vid Norra Koskärets stenrevel såg isarna riktigt inbjudande ut. På andra sidan öppert vatten syns Stora Medgrundet med den vita isborden jag tidigare besökt.
På själva koskärets stenrevel var isen bråtig av gamla isflak men längre ut upp mot Kolagrundet såg isen inbjudasnde ut så jag kunde inte motstå frestelsen.
Här hittade jag perfekta nyisar på norra sidan om Vargön bort mot Kolargrundet.
Som tack för besväret att mig mig över det knöliga Vargödraget hamnade jag i iskristallriket.
Stora flortunna och sköra iskristaller täckte den fina blankisen.
Jag var i ett magiskt kristallrike!
Jag var omgiven av ett fantastiskt kristall-landskap och avbrutna iskristaller fördes av vinden över isen i en fantastiskt iskristallkonsert när de bräckliga iskristallerna klingade mot blankisen med fina sköra ismelodier.
Vidare mot Kolargrundet fortsatte de fina nyisarna.
Ju närmare jag kom Kolargrundet desto närmare in kom öppet hav - men nyisarna var fantastiska.
Men plötsligt tog det fina slut och pankaksis gjorde färden besvärlig. Kluntarna i bakgrunden.
Strax innan Kolargrundet tog isen slut och här låg endast stora isblock uppblåsta på stranden efter nyårsaftonens storm. Jag fick vända om och fick nu den isande nordanvinden rakt i ansiktet och jag fick se upp för frostskator i ansiket av kyleffekten.
Tillbaka vid Koskäret kunde jag inte motstå frestelsen att pröva Vargöns sydsida. Isen var dock sämre än ute på Vargödraget.
Längs stranden hittade jag dock fin nyis från flödesvatten och jag kunde följa Koskärets sydsida in i viken vid reservatet.
Här inne i viken hittade jag de sju renar vi förra veckan såg gå mellan Svinören och Hönsklubben kommandes över från Mjoön. Här i viken gick de och "betade" på isen". Jag kunde dock inte se vad de åt - om de åt ren is eller något annat.
Spår av renarna i form av spillning kan ses lite varstans i skärgården.
Stugorna i Koskärets reservat såg övergivna ut förutom alla renspåren.
Havsisen ut mot Mellestön (vänster) och Bondön (höger) ser åkbar ut men inte direkt lättåkt med långfärdsskridskor.
Blockis utanför Koskärets södra udde.
Här vänder jag tillbaka över Vargödraget som nu kändes besvärlig. Inte nog med att isen var svåråkt - den kalla nordanvinden rakt i ansiktet gjorde det tungåkt. Jag siktade in mig på Kogrundet och hoppadses på flödesisar längs stranden, men ju närmare Nörd-Haraholmen jag kom besto mer lättåkt blev isen.
Stuga utanför Kogrundet.
Solnedgång över Svartnäsudden. Här nära Mansgrönnan var isen riktigt bra åkbar.
Jag siktade in mig på Snöskoteröverfarten till Haraholmsfjärden.
Skoteröverfarten till Haraholmsfärden. Här var av all skotertrafik snön så hård packad och frusen att jag kunde åka med långfärdsskridskona hela vägen över till Haraholmsfjärden.
Här fick jag en jävulusisk bestraffning för en gudomlig dag. Snön var så hård packad på isen och de massa ihopfrusna skoterspåren härs och tvärs gjorde att jag till största delen fick gå med skridskorna på hela vägen över fjärden till Lövgrundet. Den kalla nordliga och nu kraftigare vinden i ansiktet gjorde det inte lättare. Närmare Lövgrundet blev dock snön mindre hård packad och mer åkbar. Men det var värt besväret och det kändes skönt att komma hem efter en härlig Arktisk dag ensam ute i Piteå Skärgård.
Torsdag 1 Januari 2009 - stormen har lagt sig
Nyårsnattens storm har nu lagt sig och stora ytor av isen är nu renblåst. - 8 grader och svag nordlig vind. Så jag sätter på mig långfärdsskridskona - dock inte med lös häl utan stabila kopplade till hårda telemarkpjäxor för stabilitet på den knöliga isen.
Just utanför huset är det fin blankis efter att stormen har rensat bort snön.
Öppen is ut mot Renöhamn.
Renblåsta sparkspår ut mot Svinören.
Skoterspår ut mot havet och Svinören.
Spark- och hundspår på blankisar.
Blankis, spår och stenknöl vid Renöhamn.
Som stora insekter står isseglarna och väntar på nya vindar.
Fina flödesvattenisar vid Renöhamn.
Vy söderut längs Renöhamn. Isen är lite knottrig men fullt åkbar.
Vy från Renöhamn mot innerfjärdarna med fina inbjudande isar - fast lite knottriga.
Här var det bra med stabila skridskor och pjäxor och stavpikar.
Vid Renöklacken var det som vanligt öppet vatten - men det gick att åka/gå runt udden.
Vid Renöklacken kändes det som i Arktis med de stora isblocken som stormen brytit upp.
Arktiska isblock vid Renöklacken.
Låg sol över Margitviken mellan Renön och Nötön. Isarna fortfarande fullt åkbara.
Övergången vid Renöklacken in mot Margitviken. Här måste man ta det försiktigt över den porösa isen som kan ligga en meter över stranden och vattnet och som inte alltid håller att stå på.
Vy in mot Piteå från Lilla Nötögrundet och båtleden vid Fårön. Höghusen vid horisonten.
Härifrån var det säkert fullt åkbart hela vägen in mot stan.
Ledpricken vid Lilla Nötögrundet med vy ut mott havet och Svinören.
Nymåne över ledpricken.
Vy in mot Högudden på Nöten i solnedgången tidigt på em. (13.30).
Det var lätt motvind på väg in mot innerfärden men isen var full åkbar om man hade lite fart och kraft för att åka igenom snölegorna. Jag vände vid Fåröns båtled in mot stan utanför Rövarviken eftersom solen gått ned. När jag vänder tillbaka med vind i ryggen och den blå-rosa vyn ut mot havet framför mig är det en fantastisk upplevelse att få ta del av detta vinterskådespel.
Vy tillbaka ut mot havet och Mjoön (vänster), Svinören (mitten) och Renön (höger).
Mellan Renöklacken och Renöhamn var det fantastiska blankisar orsakade av svallvatten.
Tillbaka vid "insekterna" vid Renöhamn i skymningen.
Innanför Storstensgrundet - hela vägen från viken innanför småbåtshamnen vid Lövgrundsvägen bort förbi vår tomt till Lövgrundet var det fina blankisar.
Jag fortsatte förbi Lövgrundet ut på Haraholmsfjärden som var betydligt mer knottrig där snö frysit fast i isen. Fullt åkbart dock men det kändes som att åka på grovt sandpappper. Jag svängde in i Timviken förbi Lastgrundet och till en början gick det att åka igenom snöfälten som här låg i drivor mellan blankis. Men längre in blev drivorna fastare och mer svårfocerade så jag vände och följde den upp-plogade skridskobanan som börjar i Timviken och går runt hela Renön.
En kanonfin skridskobana som vi varmt tackar vår granne för att ha plogat upp med sin snösunga.
Även denna vecka (5) har det varit enformigt gråmulet,och -4 till -5 gradet. I går satt för första gången i vinter havsörnen ute på isen igen och åt något samtidigt som några närgångna kråkor försökte få sig en mumsbit. Såg i går torsdag från E4 på väg upp till Luleå straxt innan Ersnäst två havsörnar flyga över vägen.
Sent på Fredag kväll stod två renar precis utanför fönstrat och försökte i snön gräva fram gräs från gräsmattan. Renarna har uppihållit sig under veckan på och kring tomten fast en renskötare förra helgen försökte driva bor dem.
Under veckan har även orrflocken setts ute på isen och spela lite.Det är fortfarande ovanligt lungt på fågelbordet trots fullmatate fågelautomater, och inga ekkorrar!
Söndag 25/1 Gråmulen vinterdag
Veckan (4) har medfört lite varmare väder med snöfall måndag - onsdag, så vi har fått någon dm nysnö. temperaturen har svajat upp och ner kring nollstrecket. På torsdag tog jag en tur upp till Levi och Finska lappland. Inte heller där var det kallt, några minusgrader och till -8 på Lördag, men landskapet var vackert skrudad i snö och rimfrost. Tillbaka i Piteå på Lördag var det gråmulet och på Södag lätt snöfall. En renskötare samlade på söndag fm med snöskoter in de två renar som under veckan har vandrat fram och tillbaka över vår tomt och raidat vår kompost. Han samlade in dem från Lövgrundet och drev dem mot Renöhamnshållet. I övrigt händer det inte mycket just nu i högvintern, det är det väldigt lite småfågel vid fågelbordet, även om nötskrika och mesarna dyker upp varje dag, så går det väldigt lite frön. De äter främast jordnötterna och i princip lämnar solrosfröna och taögbollarna. Ekkorrarna är som bortblåsta i år. Ingen av de 4 från två revir som dagligen besökte fågelbordet förra vintern har kommit i år. Undrar om någon jägare skjutit rent eller om något rovdjur som mård har tagit alla. Men jag har inte sett några mårdspår i skogen. Synd, de var ett trevlig sällskap varje morgon innan vi åkte till jobbet.
Levi i Finska Lapoland i vacker Vinterskrud
Tripel-karbinbanan i Levi
Lördag 17/1 Kallvintern tillbaka
Veckan (3) forsatte med varmgraderna som började förra Lördagen (10/1) och både Söndag och Måndag 12/1 var det takdropp och +3 grader varmt. På tisdag var kylan tillbaka (-5 grader) och på Torsdagen (15/1) var det riktigt kallt igen, - 21 grader. Kylan fortsatte hela helgen och jag tillbringade helgen i Luleå på kulrsledarkurs i långfärdsskridsko och provade den fina banan som Luleå Kommun iordningställt (5km lång) från Norra hamn ut till Gråsjälören. Trots kylan och kall sydlig vind var det en massa folk ute på isbanan. Kylan har gjort att isen utanför Jävre har lagt sig och Friluftsafrämjandet i Piteå skulle ut och åka både Lördag och Söndag. Kunde tyvärr inte vara med.
Isbanan i Luleå bjuder på bra isföre
Vy mot Bergnäsbron
Främjare på kursledarkurs i Luleå
Renskav över öppen eld smakar bra i kylan.
Lördag 10/1 - lite nysnö
Under veckan har det inte hänt så mycket. i Torsdags (8/1) kom ca 2 kcm nysnö som nu täcker alla nyisar. Fortsatta köldgrader ca -8 under veckan har säkert fryst till öppet vatten. På Lördagen (10/1) har det blivit varmare +1 grad och jag tog en skidtur runt Svinören - inte det mest perfekta föret på isen men skidorna greppar hyffsat ändå. Rund Svinören var det en massa färska spår efter Ren, Rådjur och Räv och spåren ledder över både till Mjoön, Nördharaholmen och Renön. Även en del sorkspår finns längs stranden på Mjoön. En duvhök flyger mellan Stora och Lilla Svoinören när jag närmar mig stugorna på Stora Svinören. Jag fotar lite vinterbilder runt öarna och "ttrakkar" de ymmiga viltspåren runt öarna.
Hyfsat före i den tunna nysnön på isen.
Färska rävspår på isen utanför tomten.
Släpiga Rådjursspår
Släpiga Renspår kring Svinören
En massa viltspår efter ren, rådjur och räv vid Lill-Svinören
Isblock formation mellan Svinörerna.
Vintervy från Stora Svinören in mot Haraholmsfjärden
Storskrak på boda.
Vinterstileben med vy mot Renöhamn (vänster) och Mjoön (höger)
Lördag 3 Januari - Arktiska upplevelser i Piteå Skärgård
Man har lovat en fin vinterdag med 10 minusgrader och måttliga nordliga vindar. Vid soluppgånen spänner jag på långfärdsskridskorna och beger mig ut i yttre skärgården. Jag tar sikte mot Hönsklubben på Nörd-Haraholmen och färden över fjärden går trögt då den fastfrusna snön på isen är betydligt mer svårfocerad än i torsdags. Jag börjar tvivla på mina planer. Vid sundet till Svinören har vaken nu frusit och när jag rundar udden på Hönsklubben går det ännu trögare genom den vindpackade snön. Den nordliga vinden i ryggen hjälper dock till och ger mig kraft och mod att fortsätta. Efter Storsten går det lättare och vid Haraholmsrevet börjar det bli bättre is.
Oroliga isar vid Haraholmsrevet. Baggen i bakgrunden.
Berg-och-dalbana isar men fullt åkbara ut mot Stora Medgrundet (vänster). Vargön i bakgrunden (höger).
Lite längre ut blir isarna bättre - här vy mot Lilla Medgrundet.
Strax innan Stora Medgrundet blir det perfekta isar. Vargön i bakgrunden.
Vid Medgrundet börjar öppet hav bort mot Vargön.
Isarna är dock åkbara till utsidan på Medgrundet.
På utsidan börjar de Arktiska upplevelserna.
.Iskant på Medgrundet
Is, is, is....
Närbild på is...
Vy söderut längs iskanten ned mot Vargödraget och Svartnäsudden.
Vy ut mot havet med Bergskäret till vänster och Vargön till höger.
Vid vattenbrynet möter jag en armé av små ismän.
Der små ismännen på väg upp från havet...
De är väl skyddade under istaket....
Jag undrar vart isgubbarna är på väg....
Kanske de är påväg mot vindkraftverken i fjärran - jag lämnar dem i deras mission.
Ytterkanten på Medgrundet är fint åkbar. Bergskären i bakgrunden.
Yttersta iskanten skyddas med en "iskanon"!
Utanför Medgrundet ligger havet ännu öppet.
Här tar skridskoåkningen slut - det går inte att runda Medgrundet och fortsätta mot Baggen i bakgrunden
Jag vänder tillbaka mot pankaksisen på Medgrundets sydsida.
Här är det öppet vatten över till Vargön.
Jag följer iskanten söderut och begrundar vindkraftverken på Bondön.
Vackra mönster i nyisen bildas vid iskanten.
Naturens konstverk är förunderligt vacker och inspirerande.
Iskanten sträcker sig en bra bit in i Vargödraget.
Längre in från iskanten går en isränna från en gamal iskant.
Vid stengrunden utanför Lilla Medgrundet är det återigen berg-och-dalbaneis.
Härutanför Lill-Medgrundet slutat det öppna vattnet, och här står isblock i givakt.
Söder om Lill-Medgrundet är södra Vargödraget fruset och till synes åkbar.
Jag fortsätter ut på Vargödraget där en gammal iskant har flödesis som gör skridskoåkningen lite lättare.
Den gamla iskanten med fin nyis och isfrusna snövallar mitt ute på Vargödraget.
Resten av isen på vargödraget ser inte så inbjudande ut. Men med vinden i ryggen och med isrännan som går rakt över till Vargön i bakgrunden var det fullt åkbart över till Vargön.
Koskärets udde vid Vargön. Här såg isarna mer inbjudande ut på norra sidan än södra sidan om Vargön.
Vid Norra Koskärets stenrevel såg isarna riktigt inbjudande ut. På andra sidan öppert vatten syns Stora Medgrundet med den vita isborden jag tidigare besökt.
På själva koskärets stenrevel var isen bråtig av gamla isflak men längre ut upp mot Kolagrundet såg isen inbjudasnde ut så jag kunde inte motstå frestelsen.
Här hittade jag perfekta nyisar på norra sidan om Vargön bort mot Kolargrundet.
Som tack för besväret att mig mig över det knöliga Vargödraget hamnade jag i iskristallriket.
Stora flortunna och sköra iskristaller täckte den fina blankisen.
Jag var i ett magiskt kristallrike!
Jag var omgiven av ett fantastiskt kristall-landskap och avbrutna iskristaller fördes av vinden över isen i en fantastiskt iskristallkonsert när de bräckliga iskristallerna klingade mot blankisen med fina sköra ismelodier.
Vidare mot Kolargrundet fortsatte de fina nyisarna.
Ju närmare jag kom Kolargrundet desto närmare in kom öppet hav - men nyisarna var fantastiska.
Men plötsligt tog det fina slut och pankaksis gjorde färden besvärlig. Kluntarna i bakgrunden.
Strax innan Kolargrundet tog isen slut och här låg endast stora isblock uppblåsta på stranden efter nyårsaftonens storm. Jag fick vända om och fick nu den isande nordanvinden rakt i ansiktet och jag fick se upp för frostskator i ansiket av kyleffekten.
Tillbaka vid Koskäret kunde jag inte motstå frestelsen att pröva Vargöns sydsida. Isen var dock sämre än ute på Vargödraget.
Längs stranden hittade jag dock fin nyis från flödesvatten och jag kunde följa Koskärets sydsida in i viken vid reservatet.
Här inne i viken hittade jag de sju renar vi förra veckan såg gå mellan Svinören och Hönsklubben kommandes över från Mjoön. Här i viken gick de och "betade" på isen". Jag kunde dock inte se vad de åt - om de åt ren is eller något annat.
Spår av renarna i form av spillning kan ses lite varstans i skärgården.
Stugorna i Koskärets reservat såg övergivna ut förutom alla renspåren.
Havsisen ut mot Mellestön (vänster) och Bondön (höger) ser åkbar ut men inte direkt lättåkt med långfärdsskridskor.
Blockis utanför Koskärets södra udde.
Här vänder jag tillbaka över Vargödraget som nu kändes besvärlig. Inte nog med att isen var svåråkt - den kalla nordanvinden rakt i ansiktet gjorde det tungåkt. Jag siktade in mig på Kogrundet och hoppadses på flödesisar längs stranden, men ju närmare Nörd-Haraholmen jag kom besto mer lättåkt blev isen.
Stuga utanför Kogrundet.
Solnedgång över Svartnäsudden. Här nära Mansgrönnan var isen riktigt bra åkbar.
Jag siktade in mig på Snöskoteröverfarten till Haraholmsfjärden.
Skoteröverfarten till Haraholmsfärden. Här var av all skotertrafik snön så hård packad och frusen att jag kunde åka med långfärdsskridskona hela vägen över till Haraholmsfjärden.
Här fick jag en jävulusisk bestraffning för en gudomlig dag. Snön var så hård packad på isen och de massa ihopfrusna skoterspåren härs och tvärs gjorde att jag till största delen fick gå med skridskorna på hela vägen över fjärden till Lövgrundet. Den kalla nordliga och nu kraftigare vinden i ansiktet gjorde det inte lättare. Närmare Lövgrundet blev dock snön mindre hård packad och mer åkbar. Men det var värt besväret och det kändes skönt att komma hem efter en härlig Arktisk dag ensam ute i Piteå Skärgård.
Torsdag 1 Januari 2009 - stormen har lagt sig
Nyårsnattens storm har nu lagt sig och stora ytor av isen är nu renblåst. - 8 grader och svag nordlig vind. Så jag sätter på mig långfärdsskridskona - dock inte med lös häl utan stabila kopplade till hårda telemarkpjäxor för stabilitet på den knöliga isen.
Just utanför huset är det fin blankis efter att stormen har rensat bort snön.
Öppen is ut mot Renöhamn.
Renblåsta sparkspår ut mot Svinören.
Skoterspår ut mot havet och Svinören.
Spark- och hundspår på blankisar.
Blankis, spår och stenknöl vid Renöhamn.
Som stora insekter står isseglarna och väntar på nya vindar.
Fina flödesvattenisar vid Renöhamn.
Vy söderut längs Renöhamn. Isen är lite knottrig men fullt åkbar.
Vy från Renöhamn mot innerfjärdarna med fina inbjudande isar - fast lite knottriga.
Här var det bra med stabila skridskor och pjäxor och stavpikar.
Vid Renöklacken var det som vanligt öppet vatten - men det gick att åka/gå runt udden.
Vid Renöklacken kändes det som i Arktis med de stora isblocken som stormen brytit upp.
Arktiska isblock vid Renöklacken.
Låg sol över Margitviken mellan Renön och Nötön. Isarna fortfarande fullt åkbara.
Övergången vid Renöklacken in mot Margitviken. Här måste man ta det försiktigt över den porösa isen som kan ligga en meter över stranden och vattnet och som inte alltid håller att stå på.
Vy in mot Piteå från Lilla Nötögrundet och båtleden vid Fårön. Höghusen vid horisonten.
Härifrån var det säkert fullt åkbart hela vägen in mot stan.
Ledpricken vid Lilla Nötögrundet med vy ut mott havet och Svinören.
Nymåne över ledpricken.
Vy in mot Högudden på Nöten i solnedgången tidigt på em. (13.30).
Det var lätt motvind på väg in mot innerfärden men isen var full åkbar om man hade lite fart och kraft för att åka igenom snölegorna. Jag vände vid Fåröns båtled in mot stan utanför Rövarviken eftersom solen gått ned. När jag vänder tillbaka med vind i ryggen och den blå-rosa vyn ut mot havet framför mig är det en fantastisk upplevelse att få ta del av detta vinterskådespel.
Vy tillbaka ut mot havet och Mjoön (vänster), Svinören (mitten) och Renön (höger).
Mellan Renöklacken och Renöhamn var det fantastiska blankisar orsakade av svallvatten.
Tillbaka vid "insekterna" vid Renöhamn i skymningen.
Innanför Storstensgrundet - hela vägen från viken innanför småbåtshamnen vid Lövgrundsvägen bort förbi vår tomt till Lövgrundet var det fina blankisar.
Jag fortsatte förbi Lövgrundet ut på Haraholmsfjärden som var betydligt mer knottrig där snö frysit fast i isen. Fullt åkbart dock men det kändes som att åka på grovt sandpappper. Jag svängde in i Timviken förbi Lastgrundet och till en början gick det att åka igenom snöfälten som här låg i drivor mellan blankis. Men längre in blev drivorna fastare och mer svårfocerade så jag vände och följde den upp-plogade skridskobanan som börjar i Timviken och går runt hela Renön.
En kanonfin skridskobana som vi varmt tackar vår granne för att ha plogat upp med sin snösunga.
December 08 - vintern är här
31/12 Nyårsafton - Stormen ryter
Nyårsafton började med storm och forsatte med elavbrott hela fm och under lunchtid. Vindarna ute över isen såg inbjudande ut, en skridskoseglare tog skydd i lä utanför vår tomt för kort kaffepaus. Då bestämde jag mig för att montera ihop Kitewingen och ge mig ut i stormbyarna. FANTASTISKT!! trots att skidorna kändes som sandpapper på den sträva snön på isen så var vinden så stark att jag flera gånger nästan lyfte. Jag orkade med några svängar ut över fjärden och tillbaka innan kraftera att handhålla kiten i stormvindarna sinade och jag gav upp. Skridskoseglarna hade redan givit upp i den hårda vinden. Stormen fortsatte hela dagen och kvällen och slet bort stora stucken av snö på isen.
Snön yr över isen medan solen går ned över Degerberget.
Snöyra vid Renön
stormvindar vid Lövgrundet.
Isen friläggs.
Stormen rensar stora ytor.
30/12 Näst sista dagen på året.
Juldagen var fortfarande kall - 17 grader och vacker vinterklädd i frost. Dagen därpå (26/12) blev det varmt, bara någon minusgrad och all snö och rimfrost på träden var borta.. Dagarna efter forsatte med varma nordliga vindar som lockade ut issaglarna på Mjoödraget och Baggendraget.
På Söndag 28/12 observerade Jennie en stor ljus uggla i skogen på andra sidan vägen vid huset. Av beskrivningen att bedömma som mycket stor och ljus kan det bara ha varit en slaguggla eller lappuggla. Jag dick direkt upp i skogen för att försöka få en skymt av den men den var som uppslukad i skogen.
Måndagen 29/12 var återigen vacker och en massa isseglare var ute på isen när en havsörn kom seglandes lågt över huset från Nördharaholmen och forsatte ut mot Renöhamn. Det var vinterns första havsörnsobs.
Den 30/12 var fortfarande vacker och varm, bara någon minusgrad så vi provade återigen om isen gick att åka på.
En god granne har plogat upp en fin skridskobana runt hela Renön som börjar i Småbåtshamnen på Lövgrundsvägen och går runt in till Kaptensviken och Lastgrundet.
Jennie åker på den fina Renöbanan.
Jennie provar den snötäckta isen. I baskgrunden en fiskare på jakt efter lake, gädda, abborre och sik.
Snön är betydlogt mer trögåkt än då dnön var kall (26/12), men på släta snöytor går det att ta sig fram.
Solen lågt över Degerberget. Snöåkningen är inte så inbjudande.
Jennie fortsätter att åka på Renöbanan medan jag provar att åka ut på Haraholmsfjärden.
Utanför lövgrundet var isen mer renblåst men väldigt knottrig, Vy mot Nörd-Haraholmen.
Vy tillbaka mot Lövgrundet och Renön
Här var åkningen trög och knottrig is.Jag åkte igenom sundet mellan Nörd-Haraholmen och Svinören och fortsätter ut mot Baggödraget längs utsidan på Nörd-Haraholmen. Bitvis är det här väldigt bra skridskoåkning på den vita snöklädda isen.
Mina skridskospår mellan skoterspår utanför sundet till Lill-Svinören (mitten) och Stor-Svinören (höger).
Skoterspår utanför Nörd-Haraholmen. Vy mot Medgrundet (mitten) och Baggen (vänster).
Efter ett tag blev dock underlaget allt sämre - snön var fastfrusen på isen. så jag vände tillbaka och rundade Svinören innan jag åke in i Haraholmsfjärden igen och tillbaka hem.
Vid solnedgången blänkte vindkraftverken på Bondön starkt i solljuset.
Vackert ???
Annandag jul 26/12 Åkbara isar på havet
Trots den snö som föll innan jul har kylan gjort att den tunna isen består av pudersnö med en tun skare överst. Under ligger fina blanka isar.
Vy in mot huset och Renön. Lättåks snötäckta isar.
Skoterspåren ställer dock till problem eftersom den tätpackade snön i skoterspåret är skrovlig och hård.
Fläckvis är isen fri. Vy mot Lillsvinörens norra udde (höger) och Mjoön.
Jag tog en sväng förbi Svinören över mot Mjoön och Mjoögrund. Isen var lättåkt hela vägen.
Härligt att vara helt ensam ute på havsvidderna. Inga vindar som stör.
Isknöl ovanför stenar på utsidan av Svinören. Vy ut mot havet och Baggen (vänster).
Isformationer utanför Svinören.
Jag fortsatte ut mot Yttre Mjoögrunden och spanade in i Storfjärden efter sälarna som låg där förra veckan. Men en massa snöskoterspår över Storfjärden och platserna där sälarna haft sina viloplatser och andningshål indikerar att sälarna störts och nu dragit längre ut till havs för att vara i fred.
Isspricka ovanför sten.
Vy tillbaka från Yttre Mjoögrundet mot solen strax ovanför horisonen vid Nörd-Haraholmen. Klockan är bara 12.30 denna korta vinterdag.
Strax går solen ned igen.
Vinfrätt snötäcke på havet.
Jag återvänder mot Svinören och ser inga tecken efter de tidigare observerade renarna och deras spår.
Vindkraftverken på Bondön sedda från Svinörens båtklubb genom sundet mellan Lill- och Stor Svinören.
Inne i Haraholmen liksom på vissa platser ute på havet är snötäcket vindfrätt.
Snön bildar vackra mönster i motljuset.
Julafton 24/12 Härlig vinterrimfrost
Julafton 2008 blev vacker med härlig rimfrost på träden, massa snö och lagom kalt, ca -7 grader.
Julafton kväll blev som en julafton skall vara - med massa snö.
Söndag 21/12 Årets kortaste dag och en av årets höjdardagar
Det hade snöat några centimeter och morgonen var inte alltför kall. En Friluftsfrämjaretur väntade på att utgå från Renöhamn. Havet ser inbjudande ut.
Morgon över skärgården vid Renön.
trots snön går det bra att åka på isen. Vy in mot Haraholmsfjärden. Svinören till vänster.
Renöhamn på morgonen strax före kl 10.
Hamnen i vinterväntan på vår och sommar.
I väntan på Friluftsfrämjaregrupppen lite stilebenfoto.
Fem tappra och förväntansfulla Friluftsfrämjare dök upp vid 10 tiden. I gruppen ingick även en schäferhund. Ytterligare en grupp om fyra samlades vid Renöhamn för att åka långfärdsskridsko men de tog en annan väg än vi.
Vi ger os av i morgonljuset ut mot en tät dimma som ligger ute till havs bortanför Svinören.
Gruppen på väg ut mot dimman.
Här lämnar vi udden på Mjoön och ska ta oss genom täta dimman över till Baggen.
Dimman låg tät så det gällde att hålla kurs för att hitta Baggen.
Inte ens solen orkade över dimman, men hilmen var klar ovanför oss.
Äntligen över vid Baggen. Vi kom rakt på Baggens udde.
Vi följde kanten på Baggen upp mot Bryggan.
En härlig tur på fina lätt snöklädda isar med en fint solindränkt dimma.
En magisk stämning ute på havet med dimman där solen precis orkade över en molnkant.
Bortanför Baggenbryggan var det liksom i går öppet hav som dock nu börja lägga sig.
Härlig utsikt mot öppet hav.
Grabbarna njuter.
Ett nöjt gäng står och njuter av utsikten och vinterstämningen på havet.
Iskanten med tunn nyis.
Öppna vattnet håller på att lägga sig.
Stämningsfullt vid iskanten.
Is, vatten och sol.
Iskanten bort mot Medgrundet som inte syntes i dimman.
dags för en fika.
Uppe på rastplatsen vid Baggens brygga. Solen skiner härligt denna årets kortaste dag.
Utsikt över viken och in mot Mjoön bakom dimman.
Fantastisk stämning över havet.
Vacker vinterdag i Pite Skärgård.
En kaffe-fika sitter fint.
Bättre fikaplats får man leta efter i skärgården.
dags att ge sig tillbaka. Baggenstugorma i bakgrunden.
på väg bort från Baggen.
Årets längsta skugga på årets kortaste dag.
på väg in längs Nördharaholmen. Baggen i bakgrunden till vänter.
på väg in mot Renön.
Vi passerar Haraholmsfjärden där solen står strax över Degerberget.
Ett nöjt Främjaregäng återsamlades vid Renön. Jag hade dock ett litet ärende kvar att utföra innan jag skidade hem.
Solen var nu på väg ned strax efter kl 13.00
Jag skulle tillbaka och spana in några spår.
Det gick renspår över från Mjoön fram och åter.
Ett 10-tal renar hade nyligen gått in mot Svinören.
Och gått vidare över mot Nörd-Haraholmen. Senare såg vi från hemmet på Lövgrundsvägen hur 7 renar gick tillbaka mot Svinören. De verka uppehålla sig i området.
På väg hem genom sundet mellan Svinören och Nörd-Haraholmen. Här är vattnet fortfarande öppet. Solen går just ned över Degerberget.
Sen kom den "Blå" timmen med rosa himel och blå snö - vackert.
Vy mot sundet mellan Svinören och Nörd-Haraholmen.
Lövgrundet under den blå timmen.
Senare på eftermiddagenkom dimman krypandes från havet igen.
Dimman sveper in Svinören. Senare under natten började det att snöa igen. Då är långfärdsskridsko över för denna gång igen. Men en underbar dag som övergick i en underbar kväll inramade årets kortaste dag.
Lördag 20/12 Härliga isar
Dagen före årets kortaste dag. Värdergubbarna hade lovat en fin och kall dag men morgonen var intäckt i en tät gråmulen dimma med några minusgrader. Veckan har varit varm med flera plusgradet och snön har smält undan fort. I går kom det även lite regn så nu har havsisen töat fram och frysit om och ser inbjudande fin ut.
Vid lunchtid spänner jag på mig långfärdsskridskona och ger mig ut på havet och den fina tjocka gråisen. Inne i Haraholmsfjärden är den fläckvis knottrig från gamla snödrivor. Längre ut blir isen bättre. Vid Stengrundet innan Renöhamn finns förädiska öppna hål i isen orsakade av stenar i vattnet.
Ett av många förädiska ishål utanför Renön. I bakgrunden Mjoön och Svinören.
Jag fortsätter mot Renöhamn där det är fina isar - släta av den starkare blåst som varit här ute.
Vy mot Piren vid Renöhamn med fina isar.
Jag fortsätter förbi Renöhamn men ju längre in jag kommer desto sämre blir isen så jag vänder om och åker över mot Mjoön med fina fina isar över Mjoöfjärden.
Vy ut mot Baggen till höger och Svinören till vänster med fina gråisat ut mot yttre skärgården.
Det känns härligt att ensamt svepa fram över den grå isen i det gråa ruggvädret.Det är knäpp tyst och inga människor är ute i gråvädret. Det är ett lätt underkylt regn trots två minusgrader som gör att kläderna fryser till ett pansar. Ove ringer från Stockholm och undrar hur isarna är inför en ev. Friluftsfrämjaretur i morgon. Jag kan rapportera underbara isar!!
Jag följer Mjoön ut mot ytterklanten på Mjoögrunden och svänger in mot Storfjärden. Här ser jag en säl som snabbt slinker ned i sitt andningshål när den får syn på mig. In mot storfjärden börjar isen bli knottrig igen så jag vänder tillbaka ut mot Baggen där överfarten utgörs av fin slät is. Jag följer Baggen fram till Baggenbryggan.
Kanten längs Baggen strax innan Baggenbryggan.
Inte långt efter Baggenbryggan är det öppet vatten som sträcker sig över Baggendraget mot Medgrundet och Vargön. Havet mot ytteröasrna är öppen och jag får en stark lngtan att återvända med en kajak för lite vinterpaddling..
Gränsen mot öppet hav vid Baggen.
Iskanten in mot Baggen.
Iskanten bort mot Medgrundet och Vargödraget.
Jag följer iskanten bort över mot Medgrundet och kommer in i ett område med uppbrutna isflak som ligger och gungar i vattnet. Eftersom jag är ensam här ute vill jag inte ta för stora risker så jag åker in mot säkrare is där isflaken frysit ihop. Jag fortsätter mot Medgrundet som man kan nå från norrsidan. Södersidan och in mot Vargödraget är det öppet vatten. Klockan är bara 13.30 och det börjar redan mörkna och i det gråmulna vädret skapas en speciell stämning här ute. Jag vänder tillbaka på underbart släta isar och följer Nörd-Haraholman in mot sundet mot Lill-Svinören där det fortfarande är öppet vatten. Det går dock att ta sig förbi sundet in mot Haraholmsfjärden som har hysfat bra is men fläckvis skrovlig. Återvänder hem vid 14-tiden då det blivit mörkt.
Söndag 14/12
Efter ett kraftigt snöoväder fredag-lördag som resulterade i strömavbrott på lördag morgon och förmiddag har vädret framåt lunch klarnat upp lite och temperaturen sjunkigt lite till - 2 grader. Det råder en mysig julstämmning med all fin snö på träden.
Massa fin snö - här längs Lövgrundsvägen på Renön.
Högs plogvallar utanför tomten.
Tung nysnö på gården och ett vitt hav tävkt av blötsnö..
När mörkret kommer smygandes på eftermiddagen kommer även dimman smygandes från havet och en härlig tät tystnad råder över decemberkvällen.
Snöovädret i fredags kom i samband med plusgrader. Den snö som kom, ca 2-3 dm dm var därför blöt och tung. På havet ligger det någon dm snö över ett blötslask skikt ovanpå isen. Inget för skidor eller skridskor. De första snöskotrarna har kommit fram på isen. Trots den tunga blöta snön som nu fryser till betong har vi ialla fall en riktig vinter jämfört med förra december då vi hade barmatk långt in i januari!
I går Lördag dök för första gången i höst ekkorren upp. Vi trodde att de försvunnit - att de blivit skjutna eller tagna av något rovdjur/fågel. Efter att i våras haft upp till fyra ekkorrar vid fågelbordet har det i höst varit tomt utan dessa små charmiga varelser. Annars har vi de vanliga fåglarna vid fågelbordet och vita skogsharar springer över gården.
Lördag 6/12
Under gårdagen övergick nederbörden i regn som gjorde vägar livsfarliga och isen på havet kom delvis fram. Men det går inte att åka skridskor på isen och inte heller skidor.
Havet fläckigt av smält snö - men inga skridskoisart.
Nyårsafton började med storm och forsatte med elavbrott hela fm och under lunchtid. Vindarna ute över isen såg inbjudande ut, en skridskoseglare tog skydd i lä utanför vår tomt för kort kaffepaus. Då bestämde jag mig för att montera ihop Kitewingen och ge mig ut i stormbyarna. FANTASTISKT!! trots att skidorna kändes som sandpapper på den sträva snön på isen så var vinden så stark att jag flera gånger nästan lyfte. Jag orkade med några svängar ut över fjärden och tillbaka innan kraftera att handhålla kiten i stormvindarna sinade och jag gav upp. Skridskoseglarna hade redan givit upp i den hårda vinden. Stormen fortsatte hela dagen och kvällen och slet bort stora stucken av snö på isen.
Snön yr över isen medan solen går ned över Degerberget.
Snöyra vid Renön
stormvindar vid Lövgrundet.
Isen friläggs.
Stormen rensar stora ytor.
30/12 Näst sista dagen på året.
Juldagen var fortfarande kall - 17 grader och vacker vinterklädd i frost. Dagen därpå (26/12) blev det varmt, bara någon minusgrad och all snö och rimfrost på träden var borta.. Dagarna efter forsatte med varma nordliga vindar som lockade ut issaglarna på Mjoödraget och Baggendraget.
På Söndag 28/12 observerade Jennie en stor ljus uggla i skogen på andra sidan vägen vid huset. Av beskrivningen att bedömma som mycket stor och ljus kan det bara ha varit en slaguggla eller lappuggla. Jag dick direkt upp i skogen för att försöka få en skymt av den men den var som uppslukad i skogen.
Måndagen 29/12 var återigen vacker och en massa isseglare var ute på isen när en havsörn kom seglandes lågt över huset från Nördharaholmen och forsatte ut mot Renöhamn. Det var vinterns första havsörnsobs.
Den 30/12 var fortfarande vacker och varm, bara någon minusgrad så vi provade återigen om isen gick att åka på.
En god granne har plogat upp en fin skridskobana runt hela Renön som börjar i Småbåtshamnen på Lövgrundsvägen och går runt in till Kaptensviken och Lastgrundet.
Jennie åker på den fina Renöbanan.
Jennie provar den snötäckta isen. I baskgrunden en fiskare på jakt efter lake, gädda, abborre och sik.
Snön är betydlogt mer trögåkt än då dnön var kall (26/12), men på släta snöytor går det att ta sig fram.
Solen lågt över Degerberget. Snöåkningen är inte så inbjudande.
Jennie fortsätter att åka på Renöbanan medan jag provar att åka ut på Haraholmsfjärden.
Utanför lövgrundet var isen mer renblåst men väldigt knottrig, Vy mot Nörd-Haraholmen.
Vy tillbaka mot Lövgrundet och Renön
Här var åkningen trög och knottrig is.Jag åkte igenom sundet mellan Nörd-Haraholmen och Svinören och fortsätter ut mot Baggödraget längs utsidan på Nörd-Haraholmen. Bitvis är det här väldigt bra skridskoåkning på den vita snöklädda isen.
Mina skridskospår mellan skoterspår utanför sundet till Lill-Svinören (mitten) och Stor-Svinören (höger).
Skoterspår utanför Nörd-Haraholmen. Vy mot Medgrundet (mitten) och Baggen (vänster).
Efter ett tag blev dock underlaget allt sämre - snön var fastfrusen på isen. så jag vände tillbaka och rundade Svinören innan jag åke in i Haraholmsfjärden igen och tillbaka hem.
Vid solnedgången blänkte vindkraftverken på Bondön starkt i solljuset.
Vackert ???
Annandag jul 26/12 Åkbara isar på havet
Trots den snö som föll innan jul har kylan gjort att den tunna isen består av pudersnö med en tun skare överst. Under ligger fina blanka isar.
Vy in mot huset och Renön. Lättåks snötäckta isar.
Skoterspåren ställer dock till problem eftersom den tätpackade snön i skoterspåret är skrovlig och hård.
Fläckvis är isen fri. Vy mot Lillsvinörens norra udde (höger) och Mjoön.
Jag tog en sväng förbi Svinören över mot Mjoön och Mjoögrund. Isen var lättåkt hela vägen.
Härligt att vara helt ensam ute på havsvidderna. Inga vindar som stör.
Isknöl ovanför stenar på utsidan av Svinören. Vy ut mot havet och Baggen (vänster).
Isformationer utanför Svinören.
Jag fortsatte ut mot Yttre Mjoögrunden och spanade in i Storfjärden efter sälarna som låg där förra veckan. Men en massa snöskoterspår över Storfjärden och platserna där sälarna haft sina viloplatser och andningshål indikerar att sälarna störts och nu dragit längre ut till havs för att vara i fred.
Isspricka ovanför sten.
Vy tillbaka från Yttre Mjoögrundet mot solen strax ovanför horisonen vid Nörd-Haraholmen. Klockan är bara 12.30 denna korta vinterdag.
Strax går solen ned igen.
Vinfrätt snötäcke på havet.
Jag återvänder mot Svinören och ser inga tecken efter de tidigare observerade renarna och deras spår.
Vindkraftverken på Bondön sedda från Svinörens båtklubb genom sundet mellan Lill- och Stor Svinören.
Inne i Haraholmen liksom på vissa platser ute på havet är snötäcket vindfrätt.
Snön bildar vackra mönster i motljuset.
Julafton 24/12 Härlig vinterrimfrost
Julafton 2008 blev vacker med härlig rimfrost på träden, massa snö och lagom kalt, ca -7 grader.
Julafton kväll blev som en julafton skall vara - med massa snö.
Söndag 21/12 Årets kortaste dag och en av årets höjdardagar
Det hade snöat några centimeter och morgonen var inte alltför kall. En Friluftsfrämjaretur väntade på att utgå från Renöhamn. Havet ser inbjudande ut.
Morgon över skärgården vid Renön.
trots snön går det bra att åka på isen. Vy in mot Haraholmsfjärden. Svinören till vänster.
Renöhamn på morgonen strax före kl 10.
Hamnen i vinterväntan på vår och sommar.
I väntan på Friluftsfrämjaregrupppen lite stilebenfoto.
Fem tappra och förväntansfulla Friluftsfrämjare dök upp vid 10 tiden. I gruppen ingick även en schäferhund. Ytterligare en grupp om fyra samlades vid Renöhamn för att åka långfärdsskridsko men de tog en annan väg än vi.
Vi ger os av i morgonljuset ut mot en tät dimma som ligger ute till havs bortanför Svinören.
Gruppen på väg ut mot dimman.
Här lämnar vi udden på Mjoön och ska ta oss genom täta dimman över till Baggen.
Dimman låg tät så det gällde att hålla kurs för att hitta Baggen.
Inte ens solen orkade över dimman, men hilmen var klar ovanför oss.
Äntligen över vid Baggen. Vi kom rakt på Baggens udde.
Vi följde kanten på Baggen upp mot Bryggan.
En härlig tur på fina lätt snöklädda isar med en fint solindränkt dimma.
En magisk stämning ute på havet med dimman där solen precis orkade över en molnkant.
Bortanför Baggenbryggan var det liksom i går öppet hav som dock nu börja lägga sig.
Härlig utsikt mot öppet hav.
Grabbarna njuter.
Ett nöjt gäng står och njuter av utsikten och vinterstämningen på havet.
Iskanten med tunn nyis.
Öppna vattnet håller på att lägga sig.
Stämningsfullt vid iskanten.
Is, vatten och sol.
Iskanten bort mot Medgrundet som inte syntes i dimman.
dags för en fika.
Uppe på rastplatsen vid Baggens brygga. Solen skiner härligt denna årets kortaste dag.
Utsikt över viken och in mot Mjoön bakom dimman.
Fantastisk stämning över havet.
Vacker vinterdag i Pite Skärgård.
En kaffe-fika sitter fint.
Bättre fikaplats får man leta efter i skärgården.
dags att ge sig tillbaka. Baggenstugorma i bakgrunden.
på väg bort från Baggen.
Årets längsta skugga på årets kortaste dag.
på väg in längs Nördharaholmen. Baggen i bakgrunden till vänter.
på väg in mot Renön.
Vi passerar Haraholmsfjärden där solen står strax över Degerberget.
Ett nöjt Främjaregäng återsamlades vid Renön. Jag hade dock ett litet ärende kvar att utföra innan jag skidade hem.
Solen var nu på väg ned strax efter kl 13.00
Jag skulle tillbaka och spana in några spår.
Det gick renspår över från Mjoön fram och åter.
Ett 10-tal renar hade nyligen gått in mot Svinören.
Och gått vidare över mot Nörd-Haraholmen. Senare såg vi från hemmet på Lövgrundsvägen hur 7 renar gick tillbaka mot Svinören. De verka uppehålla sig i området.
På väg hem genom sundet mellan Svinören och Nörd-Haraholmen. Här är vattnet fortfarande öppet. Solen går just ned över Degerberget.
Sen kom den "Blå" timmen med rosa himel och blå snö - vackert.
Vy mot sundet mellan Svinören och Nörd-Haraholmen.
Lövgrundet under den blå timmen.
Senare på eftermiddagenkom dimman krypandes från havet igen.
Dimman sveper in Svinören. Senare under natten började det att snöa igen. Då är långfärdsskridsko över för denna gång igen. Men en underbar dag som övergick i en underbar kväll inramade årets kortaste dag.
Lördag 20/12 Härliga isar
Dagen före årets kortaste dag. Värdergubbarna hade lovat en fin och kall dag men morgonen var intäckt i en tät gråmulen dimma med några minusgrader. Veckan har varit varm med flera plusgradet och snön har smält undan fort. I går kom det även lite regn så nu har havsisen töat fram och frysit om och ser inbjudande fin ut.
Vid lunchtid spänner jag på mig långfärdsskridskona och ger mig ut på havet och den fina tjocka gråisen. Inne i Haraholmsfjärden är den fläckvis knottrig från gamla snödrivor. Längre ut blir isen bättre. Vid Stengrundet innan Renöhamn finns förädiska öppna hål i isen orsakade av stenar i vattnet.
Ett av många förädiska ishål utanför Renön. I bakgrunden Mjoön och Svinören.
Jag fortsätter mot Renöhamn där det är fina isar - släta av den starkare blåst som varit här ute.
Vy mot Piren vid Renöhamn med fina isar.
Jag fortsätter förbi Renöhamn men ju längre in jag kommer desto sämre blir isen så jag vänder om och åker över mot Mjoön med fina fina isar över Mjoöfjärden.
Vy ut mot Baggen till höger och Svinören till vänster med fina gråisat ut mot yttre skärgården.
Det känns härligt att ensamt svepa fram över den grå isen i det gråa ruggvädret.Det är knäpp tyst och inga människor är ute i gråvädret. Det är ett lätt underkylt regn trots två minusgrader som gör att kläderna fryser till ett pansar. Ove ringer från Stockholm och undrar hur isarna är inför en ev. Friluftsfrämjaretur i morgon. Jag kan rapportera underbara isar!!
Jag följer Mjoön ut mot ytterklanten på Mjoögrunden och svänger in mot Storfjärden. Här ser jag en säl som snabbt slinker ned i sitt andningshål när den får syn på mig. In mot storfjärden börjar isen bli knottrig igen så jag vänder tillbaka ut mot Baggen där överfarten utgörs av fin slät is. Jag följer Baggen fram till Baggenbryggan.
Kanten längs Baggen strax innan Baggenbryggan.
Inte långt efter Baggenbryggan är det öppet vatten som sträcker sig över Baggendraget mot Medgrundet och Vargön. Havet mot ytteröasrna är öppen och jag får en stark lngtan att återvända med en kajak för lite vinterpaddling..
Gränsen mot öppet hav vid Baggen.
Iskanten in mot Baggen.
Iskanten bort mot Medgrundet och Vargödraget.
Jag följer iskanten bort över mot Medgrundet och kommer in i ett område med uppbrutna isflak som ligger och gungar i vattnet. Eftersom jag är ensam här ute vill jag inte ta för stora risker så jag åker in mot säkrare is där isflaken frysit ihop. Jag fortsätter mot Medgrundet som man kan nå från norrsidan. Södersidan och in mot Vargödraget är det öppet vatten. Klockan är bara 13.30 och det börjar redan mörkna och i det gråmulna vädret skapas en speciell stämning här ute. Jag vänder tillbaka på underbart släta isar och följer Nörd-Haraholman in mot sundet mot Lill-Svinören där det fortfarande är öppet vatten. Det går dock att ta sig förbi sundet in mot Haraholmsfjärden som har hysfat bra is men fläckvis skrovlig. Återvänder hem vid 14-tiden då det blivit mörkt.
Söndag 14/12
Efter ett kraftigt snöoväder fredag-lördag som resulterade i strömavbrott på lördag morgon och förmiddag har vädret framåt lunch klarnat upp lite och temperaturen sjunkigt lite till - 2 grader. Det råder en mysig julstämmning med all fin snö på träden.
Massa fin snö - här längs Lövgrundsvägen på Renön.
Högs plogvallar utanför tomten.
Tung nysnö på gården och ett vitt hav tävkt av blötsnö..
När mörkret kommer smygandes på eftermiddagen kommer även dimman smygandes från havet och en härlig tät tystnad råder över decemberkvällen.
Snöovädret i fredags kom i samband med plusgrader. Den snö som kom, ca 2-3 dm dm var därför blöt och tung. På havet ligger det någon dm snö över ett blötslask skikt ovanpå isen. Inget för skidor eller skridskor. De första snöskotrarna har kommit fram på isen. Trots den tunga blöta snön som nu fryser till betong har vi ialla fall en riktig vinter jämfört med förra december då vi hade barmatk långt in i januari!
I går Lördag dök för första gången i höst ekkorren upp. Vi trodde att de försvunnit - att de blivit skjutna eller tagna av något rovdjur/fågel. Efter att i våras haft upp till fyra ekkorrar vid fågelbordet har det i höst varit tomt utan dessa små charmiga varelser. Annars har vi de vanliga fåglarna vid fågelbordet och vita skogsharar springer över gården.
Lördag 6/12
Under gårdagen övergick nederbörden i regn som gjorde vägar livsfarliga och isen på havet kom delvis fram. Men det går inte att åka skridskor på isen och inte heller skidor.
Havet fläckigt av smält snö - men inga skridskoisart.
November 08 - isarna lägger sig
Lördag 29 Nov
Under onsdagen kom ytterligare ett snöoväder som späddes på av ett mindre under fredagen. Fredag natt blev kall - 17 gradet och lördag morgon blev strålande fin. Snön ligger 4 dm djup i skogen och 2-3 dm djup på isen. Vår första riktiga vinterhelg.
Vy mot Mjoön och Svinören. Isen täckt av djupsnö.
Vy mot Lövgrundet.
Färska harspår på tomten.
Snö på gården som måste skottas.
Garaget och gärsgården!
Vy mot havet från tomten.
Vy mot Lövgrundet.
Svallis som tränger fram genom snön.
Vägen mot huset.
Snön ligger djup i skogen ovanför huset.
Färska älgspår av ungdjur ovanför huset.
I de färska spåren hittade jag två färska älglegor bara 50m från vägen. Här vilade älgen och snön under smälte av kroppsvärmen.
Färska betesspår av älgarna som betat av lingonris under snön.
Måndag 24 Nov
Stormen har delvis blåst rent isen där snön nu ligger i drivor.
Vy mot Mjoön och Svinören.
Vy mot Lövgrundet.
Söndag 23 Nov
Det har snöat under natten och vinden ökar. Det ligger et dm tjockt snötäcke på isen och vi ställer in Friluftsfrämjareturen. Ove tar hand om de som kommer ned till Norrstand i alla fall. Under eftermiddagen ökar vinden till storm och under natten blåser det så huset skakar.
Lördag 22 Nov
I dag var det Friluftsfrämjandets storsa prova-på-långfärdsskridsko dag i Piteå. Vädret blev inte det utlovade klara fina vädret utan en gråmulen dak -10grader kallt. Trots detta kom över 50 personer ned till Storstarand där Friluftsfrämjandets turer otgår kl 10.00 vasrje Söndag så länge det finns isar. Pite-tidningen var där.
Efter att alla åkare samlats i Vargvciken delade vi upp grupopen i en snabbare och långsamare grupp. Den snabbare gruppen med 21 personer åkte iväg på fina isar - dock snöklädda, SO om Fårön.
Vi passerade "Bothnialoppet-sundet" vid Hällen och fortsatte norrut på fortfarande fina isar mot Sandönäset. Vid Bothnialopps-övergången tog vi en fika.
Efter rasten fortsatte vi ut mot Borgarudden. Vis själva Borgarudden var dock isarna fortfarande för tunna - ca 1-2 cm och skorvlig av frusen drivis. Så vi vände tillbaka runt Långörarna in bakom Furuholmen.
På Rävahavet var isen mer knottrig och mindre trevlig. Vi följde Fårön runt längs dess norra sida tillbaka in mot Storstrand. En trevlig tur trots ett gråmulet väder.
Vid Renöhamn har nu isen lagt sig över till Mjoön men är fortfarande bara någon cm och farlig.
Vy från Renöhamn ut mot Svinören (höger) och Mjoön (vanster).
Hemma på Renön har isen lagt sig fint i Haraholmsfjärden. Ut mot Renön är den 5-15 cm men en farlig råk ligger in från Mjoödraget in hela vägen till Lövgrundet. Mellan Renön och Lövgrundet är det fortfarande bitvis förädiskt och här ligger frusen drivis. Inne i Haraholmsfjärden är isen fin och stabil.
Vy mot Lövgrundet (mitten) och hemmet på Renön (höger). Fina isar
i Haraholmsfjärden.
Fredag 21 Nov
Redan i går natt kom det några m.m. snö och i morse låg ett 1/2 cm snötäcke över landskapet och de inbjudande isarna. I nysnön nere vid vattnet kunde jag följa färska rävspår som följde färska minkspår som kom ut från vassen, upp på piren och vidare längs stranden.. Ett av naturens små intermezon.
Under dagen har ytterligare ett kort snöfall gjort att det nu ligger ett cm-tjockt snötäcke. Jag är avundsjuk på de kompisar som hann ut i onsdags och torsdags i strålande solsken på härligt blanka isar. I morgon blir det stor långfärdskridsko-dag i Piteå när Kommun, Botnialoppet och Friluftsfrämjandedt bjuder på prova-skridskoåkning. Man har lovat fint väder och -8 grader.
Måndag 17 Nov
-7 grader. I morse hade isen lagt sig över Haraholmsfjärden.
Några sångsvanar ropar utifrån Svinören där det fortfarande är öppet vatten. Isen är dock fortfarande så tunn att den inte håller att gå på. Rapporter om finsa isar inne vid Rävahavet innanför Fårön. Jag har docck ännu inte fått på mig långfärdsskridskorna.
Morgonvy mot Lövgrundet från köksfönstret.
Söndag 16 Nov.
-4 grader och nordliga vindar som rivit upp all is som lag sig i går. Isflak driver på Haraholmsfjärden. Det klarnar upp under dagen och vinden avtar. Kanske isen kan börja lägga sig. Vinterns första grönfink besöker fågelbordet. Mesarna, svartmet, blåmes, taloxe och talltita har som vanligt fullt upp vid fågelbordet. Nötskrikorna kommer dagligen och plockar i sig av jordnötterna. De har lärt sig att hänga på fågelautomaten med jordnötter. Ett gäng orrar flyger över tomten bort mot renöhamn.
Lördag 15 Nov.
Morgon kl 10.00 Fin dag, -4 grader. Sångsvan simmar sakta förbi utanför vår tomt längs iskanten.
Tre vuxna sångsvanar simmar majestätätiskt in mot Lövgrundet.
Plötsligt börjar den ena, säker en hane att göra edtt "utfall" - ett display som biologerna säger.
Och river upp vatten som för att markera sin styrka och kompetens.
Efter detta utspel fortsätter de fredligt vidare in mot Lövgrundet.
Havet ser inbjudande ut så jag tar fram kajaken och ger mig ut på en iskjaktur i Haraholmsfjärden.
Jag inför höstens kanskle sista paddling.
Det var lite bökigt attt ta sig över/igenom strandisen.
Med hjälkp av isdubbar och envishet går det framåt genom isen.
Sundet mellan Lövgrundet och Renön har frysit. Vid Lövgrundet ligger de tre sångsvanar som i morse passerade utanför tomten. De känner sig trängda när jag hoppar i kajaken och flyger ut till grundet mellan Svinören och Nörd-Haraholmen.
Jag tar vägen på utsidan av Lövgrundet där jag passerar ca 2 mm tjockt.
Istäcket är så tunnt att det går vågor igenom isen och jag tar mig lätt med ett knastrande genom med kajaken. känns lite som på en isbrytare och minnen far iväg till Arktisexpeditionen 1994.
Min väg genom isen.
Bakom lövgrundet följer jag isborden bort mot Lastgrundet.
På Lövgrundet ligger en vall av uppkstad is.
Vid Timviken ligger som en mur ner mot Biskopsudden nedanför Degerberget. Jag vänder tillbaka ut mot Haraholmsfjärden där det hela tiden nybildas dm stora iskristaller som på stora ytor har bildat ett tunns men flexibelt istäcke. på vissa platser är isen tjockare och det är svårare att ta sig igenom med kajaken, på andra ställen är det öppet vatten.
Vinden börjar nu ta i från norr och har brytit upp den tunna isen utanför Lövgrundet. Jag paddlar till sundet mellan Hönsklubben på Nörd-haraholmen och Svinören där nu de tre sångsvanarna blir oroliga av attt jag närmar mig. Jag paddlar försiktigt genom sundet där vinden har drivit ihop lösa pankaksislak i vassen på Hönsklubbsidan.
Pankaksis.
Isen ligger och driver in mot vassen
Jag paddlar ut runt Svinören och när jag passerar Båtklubben simmar en grupp om 20 sångsvanar bort från Storstensgrundet ut mot Mjoöfjärden. De trumpetar iderligen och är oroliga, kanske för min skull men jag är väldigt långt bort från dem. Oanvför oss kommer en fin plog om ca 15 sångsvan som flyger söderut. Nu är det nog flyttdags även för sångsvanarna nu när isen börjar lägga sig.
När jag återigen paddlar in i Haraholmsdjärden förbi Storstensgrundet lyfter hela gruppen av sångsvan och flyger in mot innerfjärdarna där de gör en lov och styr sedan söderut. Kanske var deras oroliga ropande förberedelserna inför att lämna området och flyga söderut till ännu öppna vatten.
På vög tillbaka in i Haraholmsfjärden. Kajernm börjar nu bli täckt av ett ispansar.
Isen ligger längst inne vid hamnen vid Lövgrundsvägen och jag följer stranden hela vägen förbi stugorna till vårt hus. Här är isen tjockare, ca 2 cm.
Jag kliver iland täckt av is och rimfrost och kajaken har fått ett pansar av is när den nu grova sjön stänkte över kajaken och direkt frös till ett isskal. En härig vintertur.
Som tack blir det en fin kväll.
Dagen avslutas med en härlig fullmåne över Mjoön. Vilken dag!
Fredag 14 November
Det snöar lätt och isen håller på att lägga sig. Snöandet övergår dock under dagen till ett regnande - vilket är bra för isarna.
Torsdag 13 Nov.
- 1 grad Det har snöat lätt i natt och vi har nu det första tunna snötäcket ca 0,5 cm. Havet fortfarande öppet.
Tunt snötäcke över tomten
Första snötäcket och öppet hav.
Onsdag 12 Nov
På m orgonen upptäcker vi att de 80 m höga vindkraftverken på Bondön 13 km som synt tydligt över Degerberget hu har börjat blika synkront i rött ljus. Som ett flipperspel.
Förutom dessa 8 planerar man bygga ytterligare 17 på Bondön - vår horisont kommer att bli som ett flipperspel. Desutom planerar man 132 vindkraftverk på helöa 172m höga, dvs dubbelt så höga som de på Bondön på Klockttårnans grund. Även dem kommer vi att kunna se som ett flipperspel i mörkret. Är det vettigt att i skärgårdsmiljö förstöra känslan av ostördhet, vildmark och orördhet med dessa gigantiska vinkfrasftsparker? Vindraft är bra och nödvändiigt - men placera dom inte i känsliga natur- och kulturmiljöer såsom vår unika skärgård.
Söndag 9 November
Hela gårdagen ,Lördag 8 Nov regnade det. Efter kraftiga vindat och regn har isen försvunnit igen. I dag är det gråmulet och minus 1 grad. Havet spegelblankt. Jag kan inte motstå paddelflestelsen och ger mig ut på det spegelblanka men gråmulna havet. Jag paddlar ut mot Renöhamn förbi Lävgrundsvägens småbotshamn där det ännu ligger ett tunt islager.
Jag paddlar igenom den 0,5 cm tjocka isen och känner moig som en isbrytare.
Vid Stortstensgrundet har den slugliga vinden drivir upp den tunna isskorpan som i torsdags täckte hela fjärden.
Isen ligger som en vall läns stranden.
Paddla vidazre ut mot REnöhamn där bara två fiskebåtar ligger kvar i hamnen.
Vid Renhöhamn möter jag en fiskare som ångrat att han tagit upp båten o ch att han glömde fiskerspöt hemma. Han var övertgad att man hade kunnat ta en havsöring från piren. Han hade precis sett en säl simma förbi uytanför hamnen.
Jag spanar medans jag jag paddlar in mot innerfjärdarna men ser ingen säl.
Vassen står gula och havet är helt spegelblanka. Otroligt vackert. Bortanför Renöhamn mot Renöklacken ligger en grupp sångsvan och ropar oroligt samtidigt som några orrar spelar i björkarna på Renöklacken.
För attt inte störa sångsvanarna i onödan vänder jag tillbaka och paddlar ut mot Svinörens båtklubb som nu vilar övergivet i väntan på nästa båtsäsong. Näre jag passerar utsidan på Svinören får jag en fantastisk vy ut mot Vargön, Baggen och den yttre skärgården som även denn liger spegelblank i det grå ljuset.
Endast några nästan omärkbara dyningar kommer in och slår med ett rasslande ljud mot strandlinjens uppkatade is. Ett härligt regelbundet ljud - ett soundscape av ett lugnt hav in väntan på vinterna. En sparvhög lämnar Hönsklubben och flyger med sina karakteristiska vingslag ut över havet mot yttre Mjoön. Sångsvanars hörs i fjärran. Jag ligger absolut still i det stilla landskapet och njuter av de gråmulna nyanserna på havet och himlen. En overkig känsla. Vilken förmån att få uppleva naturen och havet så nära denna gråmulna och i de flestas ögon trista dag.
Jag paddler igenom sundet mellan Hönskullben på Nörd-Haraholmen och Svinörerna och i höstens klara vatten synns sanbottens vågmönster klaret ned till par meters djup. Jag paddlar runt Lövgrundet och återvänder hem där vårt hus speglar sig i det stilla havet.
Jag han knappt komma iland fören dimman kom drivande över havet. Kl 15 var sikten obefintlig.
Vy i dimman mot mjoön.
Vy mot Lövgrundet i dimman - där jag strax innan paddlat.
Torsdag 6 November
Efter en kall natt har nu isen lsagt sig utanför tomten på Renön.
Vi från tomten mot Mjoän och Lillsvinören (höger) med tunn nyis.
Morgonvy (kl 08) från tomten ut mot Lill-Svinören. Myckedt tunn is på havet.
I sundet mot Lövgrundet ligger två Sångsvan i den öppna vaken i morgonljuset.
Under onsdagen kom ytterligare ett snöoväder som späddes på av ett mindre under fredagen. Fredag natt blev kall - 17 gradet och lördag morgon blev strålande fin. Snön ligger 4 dm djup i skogen och 2-3 dm djup på isen. Vår första riktiga vinterhelg.
Vy mot Mjoön och Svinören. Isen täckt av djupsnö.
Vy mot Lövgrundet.
Färska harspår på tomten.
Snö på gården som måste skottas.
Garaget och gärsgården!
Vy mot havet från tomten.
Vy mot Lövgrundet.
Svallis som tränger fram genom snön.
Vägen mot huset.
Snön ligger djup i skogen ovanför huset.
Färska älgspår av ungdjur ovanför huset.
I de färska spåren hittade jag två färska älglegor bara 50m från vägen. Här vilade älgen och snön under smälte av kroppsvärmen.
Färska betesspår av älgarna som betat av lingonris under snön.
Måndag 24 Nov
Stormen har delvis blåst rent isen där snön nu ligger i drivor.
Vy mot Mjoön och Svinören.
Vy mot Lövgrundet.
Söndag 23 Nov
Det har snöat under natten och vinden ökar. Det ligger et dm tjockt snötäcke på isen och vi ställer in Friluftsfrämjareturen. Ove tar hand om de som kommer ned till Norrstand i alla fall. Under eftermiddagen ökar vinden till storm och under natten blåser det så huset skakar.
Lördag 22 Nov
I dag var det Friluftsfrämjandets storsa prova-på-långfärdsskridsko dag i Piteå. Vädret blev inte det utlovade klara fina vädret utan en gråmulen dak -10grader kallt. Trots detta kom över 50 personer ned till Storstarand där Friluftsfrämjandets turer otgår kl 10.00 vasrje Söndag så länge det finns isar. Pite-tidningen var där.
Efter att alla åkare samlats i Vargvciken delade vi upp grupopen i en snabbare och långsamare grupp. Den snabbare gruppen med 21 personer åkte iväg på fina isar - dock snöklädda, SO om Fårön.
Vi passerade "Bothnialoppet-sundet" vid Hällen och fortsatte norrut på fortfarande fina isar mot Sandönäset. Vid Bothnialopps-övergången tog vi en fika.
Efter rasten fortsatte vi ut mot Borgarudden. Vis själva Borgarudden var dock isarna fortfarande för tunna - ca 1-2 cm och skorvlig av frusen drivis. Så vi vände tillbaka runt Långörarna in bakom Furuholmen.
På Rävahavet var isen mer knottrig och mindre trevlig. Vi följde Fårön runt längs dess norra sida tillbaka in mot Storstrand. En trevlig tur trots ett gråmulet väder.
Vid Renöhamn har nu isen lagt sig över till Mjoön men är fortfarande bara någon cm och farlig.
Vy från Renöhamn ut mot Svinören (höger) och Mjoön (vanster).
Hemma på Renön har isen lagt sig fint i Haraholmsfjärden. Ut mot Renön är den 5-15 cm men en farlig råk ligger in från Mjoödraget in hela vägen till Lövgrundet. Mellan Renön och Lövgrundet är det fortfarande bitvis förädiskt och här ligger frusen drivis. Inne i Haraholmsfjärden är isen fin och stabil.
Vy mot Lövgrundet (mitten) och hemmet på Renön (höger). Fina isar
i Haraholmsfjärden.
Fredag 21 Nov
Redan i går natt kom det några m.m. snö och i morse låg ett 1/2 cm snötäcke över landskapet och de inbjudande isarna. I nysnön nere vid vattnet kunde jag följa färska rävspår som följde färska minkspår som kom ut från vassen, upp på piren och vidare längs stranden.. Ett av naturens små intermezon.
Under dagen har ytterligare ett kort snöfall gjort att det nu ligger ett cm-tjockt snötäcke. Jag är avundsjuk på de kompisar som hann ut i onsdags och torsdags i strålande solsken på härligt blanka isar. I morgon blir det stor långfärdskridsko-dag i Piteå när Kommun, Botnialoppet och Friluftsfrämjandedt bjuder på prova-skridskoåkning. Man har lovat fint väder och -8 grader.
Måndag 17 Nov
-7 grader. I morse hade isen lagt sig över Haraholmsfjärden.
Några sångsvanar ropar utifrån Svinören där det fortfarande är öppet vatten. Isen är dock fortfarande så tunn att den inte håller att gå på. Rapporter om finsa isar inne vid Rävahavet innanför Fårön. Jag har docck ännu inte fått på mig långfärdsskridskorna.
Morgonvy mot Lövgrundet från köksfönstret.
Söndag 16 Nov.
-4 grader och nordliga vindar som rivit upp all is som lag sig i går. Isflak driver på Haraholmsfjärden. Det klarnar upp under dagen och vinden avtar. Kanske isen kan börja lägga sig. Vinterns första grönfink besöker fågelbordet. Mesarna, svartmet, blåmes, taloxe och talltita har som vanligt fullt upp vid fågelbordet. Nötskrikorna kommer dagligen och plockar i sig av jordnötterna. De har lärt sig att hänga på fågelautomaten med jordnötter. Ett gäng orrar flyger över tomten bort mot renöhamn.
Lördag 15 Nov.
Morgon kl 10.00 Fin dag, -4 grader. Sångsvan simmar sakta förbi utanför vår tomt längs iskanten.
Tre vuxna sångsvanar simmar majestätätiskt in mot Lövgrundet.
Plötsligt börjar den ena, säker en hane att göra edtt "utfall" - ett display som biologerna säger.
Och river upp vatten som för att markera sin styrka och kompetens.
Efter detta utspel fortsätter de fredligt vidare in mot Lövgrundet.
Havet ser inbjudande ut så jag tar fram kajaken och ger mig ut på en iskjaktur i Haraholmsfjärden.
Jag inför höstens kanskle sista paddling.
Det var lite bökigt attt ta sig över/igenom strandisen.
Med hjälkp av isdubbar och envishet går det framåt genom isen.
Sundet mellan Lövgrundet och Renön har frysit. Vid Lövgrundet ligger de tre sångsvanar som i morse passerade utanför tomten. De känner sig trängda när jag hoppar i kajaken och flyger ut till grundet mellan Svinören och Nörd-Haraholmen.
Jag tar vägen på utsidan av Lövgrundet där jag passerar ca 2 mm tjockt.
Istäcket är så tunnt att det går vågor igenom isen och jag tar mig lätt med ett knastrande genom med kajaken. känns lite som på en isbrytare och minnen far iväg till Arktisexpeditionen 1994.
Min väg genom isen.
Bakom lövgrundet följer jag isborden bort mot Lastgrundet.
På Lövgrundet ligger en vall av uppkstad is.
Vid Timviken ligger som en mur ner mot Biskopsudden nedanför Degerberget. Jag vänder tillbaka ut mot Haraholmsfjärden där det hela tiden nybildas dm stora iskristaller som på stora ytor har bildat ett tunns men flexibelt istäcke. på vissa platser är isen tjockare och det är svårare att ta sig igenom med kajaken, på andra ställen är det öppet vatten.
Vinden börjar nu ta i från norr och har brytit upp den tunna isen utanför Lövgrundet. Jag paddlar till sundet mellan Hönsklubben på Nörd-haraholmen och Svinören där nu de tre sångsvanarna blir oroliga av attt jag närmar mig. Jag paddlar försiktigt genom sundet där vinden har drivit ihop lösa pankaksislak i vassen på Hönsklubbsidan.
Pankaksis.
Isen ligger och driver in mot vassen
Jag paddlar ut runt Svinören och när jag passerar Båtklubben simmar en grupp om 20 sångsvanar bort från Storstensgrundet ut mot Mjoöfjärden. De trumpetar iderligen och är oroliga, kanske för min skull men jag är väldigt långt bort från dem. Oanvför oss kommer en fin plog om ca 15 sångsvan som flyger söderut. Nu är det nog flyttdags även för sångsvanarna nu när isen börjar lägga sig.
När jag återigen paddlar in i Haraholmsdjärden förbi Storstensgrundet lyfter hela gruppen av sångsvan och flyger in mot innerfjärdarna där de gör en lov och styr sedan söderut. Kanske var deras oroliga ropande förberedelserna inför att lämna området och flyga söderut till ännu öppna vatten.
På vög tillbaka in i Haraholmsfjärden. Kajernm börjar nu bli täckt av ett ispansar.
Isen ligger längst inne vid hamnen vid Lövgrundsvägen och jag följer stranden hela vägen förbi stugorna till vårt hus. Här är isen tjockare, ca 2 cm.
Jag kliver iland täckt av is och rimfrost och kajaken har fått ett pansar av is när den nu grova sjön stänkte över kajaken och direkt frös till ett isskal. En härig vintertur.
Som tack blir det en fin kväll.
Dagen avslutas med en härlig fullmåne över Mjoön. Vilken dag!
Fredag 14 November
Det snöar lätt och isen håller på att lägga sig. Snöandet övergår dock under dagen till ett regnande - vilket är bra för isarna.
Torsdag 13 Nov.
- 1 grad Det har snöat lätt i natt och vi har nu det första tunna snötäcket ca 0,5 cm. Havet fortfarande öppet.
Tunt snötäcke över tomten
Första snötäcket och öppet hav.
Onsdag 12 Nov
På m orgonen upptäcker vi att de 80 m höga vindkraftverken på Bondön 13 km som synt tydligt över Degerberget hu har börjat blika synkront i rött ljus. Som ett flipperspel.
Förutom dessa 8 planerar man bygga ytterligare 17 på Bondön - vår horisont kommer att bli som ett flipperspel. Desutom planerar man 132 vindkraftverk på helöa 172m höga, dvs dubbelt så höga som de på Bondön på Klockttårnans grund. Även dem kommer vi att kunna se som ett flipperspel i mörkret. Är det vettigt att i skärgårdsmiljö förstöra känslan av ostördhet, vildmark och orördhet med dessa gigantiska vinkfrasftsparker? Vindraft är bra och nödvändiigt - men placera dom inte i känsliga natur- och kulturmiljöer såsom vår unika skärgård.
Söndag 9 November
Hela gårdagen ,Lördag 8 Nov regnade det. Efter kraftiga vindat och regn har isen försvunnit igen. I dag är det gråmulet och minus 1 grad. Havet spegelblankt. Jag kan inte motstå paddelflestelsen och ger mig ut på det spegelblanka men gråmulna havet. Jag paddlar ut mot Renöhamn förbi Lävgrundsvägens småbotshamn där det ännu ligger ett tunt islager.
Jag paddlar igenom den 0,5 cm tjocka isen och känner moig som en isbrytare.
Vid Stortstensgrundet har den slugliga vinden drivir upp den tunna isskorpan som i torsdags täckte hela fjärden.
Isen ligger som en vall läns stranden.
Paddla vidazre ut mot REnöhamn där bara två fiskebåtar ligger kvar i hamnen.
Vid Renhöhamn möter jag en fiskare som ångrat att han tagit upp båten o ch att han glömde fiskerspöt hemma. Han var övertgad att man hade kunnat ta en havsöring från piren. Han hade precis sett en säl simma förbi uytanför hamnen.
Jag spanar medans jag jag paddlar in mot innerfjärdarna men ser ingen säl.
Vassen står gula och havet är helt spegelblanka. Otroligt vackert. Bortanför Renöhamn mot Renöklacken ligger en grupp sångsvan och ropar oroligt samtidigt som några orrar spelar i björkarna på Renöklacken.
För attt inte störa sångsvanarna i onödan vänder jag tillbaka och paddlar ut mot Svinörens båtklubb som nu vilar övergivet i väntan på nästa båtsäsong. Näre jag passerar utsidan på Svinören får jag en fantastisk vy ut mot Vargön, Baggen och den yttre skärgården som även denn liger spegelblank i det grå ljuset.
Endast några nästan omärkbara dyningar kommer in och slår med ett rasslande ljud mot strandlinjens uppkatade is. Ett härligt regelbundet ljud - ett soundscape av ett lugnt hav in väntan på vinterna. En sparvhög lämnar Hönsklubben och flyger med sina karakteristiska vingslag ut över havet mot yttre Mjoön. Sångsvanars hörs i fjärran. Jag ligger absolut still i det stilla landskapet och njuter av de gråmulna nyanserna på havet och himlen. En overkig känsla. Vilken förmån att få uppleva naturen och havet så nära denna gråmulna och i de flestas ögon trista dag.
Jag paddler igenom sundet mellan Hönskullben på Nörd-Haraholmen och Svinörerna och i höstens klara vatten synns sanbottens vågmönster klaret ned till par meters djup. Jag paddlar runt Lövgrundet och återvänder hem där vårt hus speglar sig i det stilla havet.
Jag han knappt komma iland fören dimman kom drivande över havet. Kl 15 var sikten obefintlig.
Vy i dimman mot mjoön.
Vy mot Lövgrundet i dimman - där jag strax innan paddlat.
Torsdag 6 November
Efter en kall natt har nu isen lsagt sig utanför tomten på Renön.
Vi från tomten mot Mjoän och Lillsvinören (höger) med tunn nyis.
Morgonvy (kl 08) från tomten ut mot Lill-Svinören. Myckedt tunn is på havet.
I sundet mot Lövgrundet ligger två Sångsvan i den öppna vaken i morgonljuset.
Torsdag 24/4 Våren här på riktigt
Torsdag kväll. Rödvingetrasten har börjat sjunga vid huset, på morgonen har det blivit full fart på rödhakarna med sin vackra porlande sång.. Nu är våren här på riktigt. Fast det är mycket snö kvar smälter det fort nu
.
Fågelbordet har under veckan invaderats av bofinkar - en stor flock på 10-16 finkar som tar för sig på backen av fröresterna. I flocken finns även enstaka bergfinkar.
Bofinkhane som mumsar frön
Bofink som undrar om det ligger någon mumsbit under lövet.
Även en gulsparv som börjat sjunga utanför tomten sitter nu ofta och mumsar i sig frön.
På havet går vakarna upp. Ut till Lövgrundet är det nu en stor vak där det ligger gräsänder, vigg, storskark, knipor och sångsvan. Mellan Renöhamn och Svinören har det bildas en öppen vak och havet har blivit osäker och farlig att färdas på.
Desto mer händer det på land. I går onsdag morgon kärde jag förbi Älvsbyrondellen i Öjebyn där det är fullt med vårfåglar och fågelskådare.
Bland alla grågäss gick det två strippgäss. Dessa hör inte hemma i vår fågelfauna utan finns normalt i centralasien. I Europa finns det förymda individer från djurparker och här och var har de etablerat sig och börjat häcka. Dock alltid kul med lite ovanligar besök.
Stripgåspar vid Öjebyn
Stripgåsen är mindre än grågåsen
En vacker gås.
Svanhalsar finns det gott om.
Ibland blir det fel.
.
Fågelbordet har under veckan invaderats av bofinkar - en stor flock på 10-16 finkar som tar för sig på backen av fröresterna. I flocken finns även enstaka bergfinkar.
Bofinkhane som mumsar frön
Bofink som undrar om det ligger någon mumsbit under lövet.
Även en gulsparv som börjat sjunga utanför tomten sitter nu ofta och mumsar i sig frön.
På havet går vakarna upp. Ut till Lövgrundet är det nu en stor vak där det ligger gräsänder, vigg, storskark, knipor och sångsvan. Mellan Renöhamn och Svinören har det bildas en öppen vak och havet har blivit osäker och farlig att färdas på.
Desto mer händer det på land. I går onsdag morgon kärde jag förbi Älvsbyrondellen i Öjebyn där det är fullt med vårfåglar och fågelskådare.
Bland alla grågäss gick det två strippgäss. Dessa hör inte hemma i vår fågelfauna utan finns normalt i centralasien. I Europa finns det förymda individer från djurparker och här och var har de etablerat sig och börjat häcka. Dock alltid kul med lite ovanligar besök.
Stripgåspar vid Öjebyn
Stripgåsen är mindre än grågåsen
En vacker gås.
Svanhalsar finns det gott om.
Ibland blir det fel.
Lördag 18 April - ljuvlig vårvinter på havet
Lördag 18/4. Det har varit kallgrader i natt och på havsisenhar de grå vattenytorna från i går frysit till is - nästan så det går att åka skridskor igen. Även snön är hård - perfekt för skidåkning. Jag tar en tur in förbi Renöhamn mot vaken ned mot Davidsstenarna.
Vaken vid Renön - Davidsstenarna
Vaken inne vid Renön.
Här har antalet sångsvan ökat ytterligare - räknade till över 80 sångsvan, mer än 70 gäss, mer än 30 storskrak och ett hundratal gräsänder. Kniporna var ännu få. Ett större antal trutar satt vid iskanken och vid stengrundet in mot Renön satt vårens första häger.
Vårens första häger spanar efter fisk vid iskanten.
Iderligen kommer nya grupper av sångsvan och gråsgäss. Det är liv och rörelse i den stora vaken och sångsvanarna trumperar från de utspridda flockarna i vaken.
Grågäss inför landning i vaken.
Sångsvan och grågäss
Sångsvanarna söker föda i det grunda vattnet
Svanpar där den ena vakar medan den andre äter.
Svanspår i iskanten
Vid 10-tiden börjar de första snöskotrarna dyka upp och stör friden.
Två fiskare sitter utanför Renöhamn och flera skidåkare har tagit sig ut på havsisen.
Pimpelfiskare vid Renöhamn
Dagens första skidåkare
Vy in mot innerfjärdarnas från Renöhamn
Vy ut mot Baggen och Svinören från Renöhamn
Jag beger mig mot vaken mellan Svinören och Nörd-haraholmen. Här ligger ett 30-tal gräsänder men endast två sångsvanar.
Vaken vid Svinören - Nördharaholmen
Här rastar ett 30-tal gräsänder.
Jag tar en stor omväg för att inte skrämma änderna från deras välbehövliga vila vid vaken. En annan mindre hänsynsfull skidåkare skrämmer dock upp hela fågelflocken som lyfter och drar iväg till en mindra störd vak. Skidåkare och skoteråkare måste visa större hänsyn till fågellivet - dessa fåglar har kanske flygit långt och måste hushålla med sin energi inför den kommande häckningssäsongen.
Varje störning påverkar dem negativt eftersom det kräver energi att fly från skotrar och skidåkare. Så jag uppmanar alla som närmar sig råkar och öppet vatten med rastande fåglar att visa hänsyn - skräm inte iväg fåglarna.
Under dagen är det ett stort antal skidåkare ute på isen som njuter av den värmande solen och det fina föret - om än något isigt. En underbar vårvinter dag.
En blå kärrhökhanne kommer flygandes över Lövgrundet och årets första sädersäla drar kvittrarnde förbi tomten. Högt i den blå skyn seglar vackert vita gråtrutar fram och deras karakteristiska skärgårdsskrän hörs från Snivöra-vaken. Snön smälter nu snabbt undan men en kall nordlig vind har fört med sig kalluft så i skuggan är det bara +4-5 grader.
Jag beskär några björkar och björksaven rinner till från såren. Det känns som att skada en människa eller ett djur med det genomskinliga "blodet" rinnandes från såren. Samtidigt känns kraften i de stora björkarna som nu väntar på att snön och tjälen försvinner så att de kan slåt ut löven - bara några veckor till så är sommaren här.
.
Vaken vid Renön - Davidsstenarna
Vaken inne vid Renön.
Här har antalet sångsvan ökat ytterligare - räknade till över 80 sångsvan, mer än 70 gäss, mer än 30 storskrak och ett hundratal gräsänder. Kniporna var ännu få. Ett större antal trutar satt vid iskanken och vid stengrundet in mot Renön satt vårens första häger.
Vårens första häger spanar efter fisk vid iskanten.
Iderligen kommer nya grupper av sångsvan och gråsgäss. Det är liv och rörelse i den stora vaken och sångsvanarna trumperar från de utspridda flockarna i vaken.
Grågäss inför landning i vaken.
Sångsvan och grågäss
Sångsvanarna söker föda i det grunda vattnet
Svanpar där den ena vakar medan den andre äter.
Svanspår i iskanten
Vid 10-tiden börjar de första snöskotrarna dyka upp och stör friden.
Två fiskare sitter utanför Renöhamn och flera skidåkare har tagit sig ut på havsisen.
Pimpelfiskare vid Renöhamn
Dagens första skidåkare
Vy in mot innerfjärdarnas från Renöhamn
Vy ut mot Baggen och Svinören från Renöhamn
Jag beger mig mot vaken mellan Svinören och Nörd-haraholmen. Här ligger ett 30-tal gräsänder men endast två sångsvanar.
Vaken vid Svinören - Nördharaholmen
Här rastar ett 30-tal gräsänder.
Jag tar en stor omväg för att inte skrämma änderna från deras välbehövliga vila vid vaken. En annan mindre hänsynsfull skidåkare skrämmer dock upp hela fågelflocken som lyfter och drar iväg till en mindra störd vak. Skidåkare och skoteråkare måste visa större hänsyn till fågellivet - dessa fåglar har kanske flygit långt och måste hushålla med sin energi inför den kommande häckningssäsongen.
Varje störning påverkar dem negativt eftersom det kräver energi att fly från skotrar och skidåkare. Så jag uppmanar alla som närmar sig råkar och öppet vatten med rastande fåglar att visa hänsyn - skräm inte iväg fåglarna.
Under dagen är det ett stort antal skidåkare ute på isen som njuter av den värmande solen och det fina föret - om än något isigt. En underbar vårvinter dag.
En blå kärrhökhanne kommer flygandes över Lövgrundet och årets första sädersäla drar kvittrarnde förbi tomten. Högt i den blå skyn seglar vackert vita gråtrutar fram och deras karakteristiska skärgårdsskrän hörs från Snivöra-vaken. Snön smälter nu snabbt undan men en kall nordlig vind har fört med sig kalluft så i skuggan är det bara +4-5 grader.
Jag beskär några björkar och björksaven rinner till från såren. Det känns som att skada en människa eller ett djur med det genomskinliga "blodet" rinnandes från såren. Samtidigt känns kraften i de stora björkarna som nu väntar på att snön och tjälen försvinner så att de kan slåt ut löven - bara några veckor till så är sommaren här.
.
17 April - våren tillbaka -Sångsvanarnas tid
Torsdag 17 April. Våren har kommit tillbaka. Sol och värme, +8 grader på dagen har gjort att nysnön från snöstormen i början av veckan har smält bort. I går Onsdag 16/4 sjöng den första bofinken. Vid Öjenbyn var tofsviporna tillbaka och väntade tåligt vid vägkanterna att fälten skulle tina fram.
Tofsvipa vid Öjebyn
iI alla vakar såson Harrbäcken, Rosån vid Rosvik/E4 samt i vaken melan Svinören och Haraholmen ligger sångsvanar. Även luften är full av sångsvan som flyger mellan vakarna.
Onsdag kväll landar först en sedan 4 sedan 8 och till sist 10 orrar utanför Lövgrundet.
Orrar fotograferade genom köksfönstret!
Tio orrar sitter och inväntar morgonen.
De sitter eller ligger och inväntar morgonen. Men de skräms iväg senare under kvällen av en snöskoter. De verkar vara ett ambulerande sällskap. De satt i morse och träspelade bakom våra uthus och har under veckan synats lyfta från skogen runt stugorna på lövgrundsvägen när vi åkt till jobbet. Förra året spelade orrarna intensivt från Storstensgrundet hitom Renöhamn under hela våren - i år har det varit tyst därifrån. De verkar spela lite varsom hellst - men borde ha någon huvudspelplats där honorna sedan dyker upp under honveckan.
I dag Torsdag morgon gjorde jag en morgonpromenad ned till Renöhamn. I skogen är det nu mesarnas tid.
Talltita vid Renön.
Blåmes, talgoxe, svartmes, talltitaor och lapmes sjunger ikap. Även siskor hörs liksom domherrar uppifrån skogen och kungsfågeln sjunger sin sirliga sång från trädtopparna. En koltrat slår en kort fjöjtande ton, bofinkarna som i går bara kort gav sig tillkänna sjunger i dag intensivt överallt. Större Hackspett slår en virvel och ringduvan hoar uppifrån skogen.
Ekkorren från granreviret sitter och tittar på mig när jag går förbi.
En grönfink sitter i en grandtopp och drar sin rylande sångstrof om och om igen.Vid Renöhamn sitter en gulspar och sjunger sin karakteristiska 1,2,3,4,5,6 - sjuuuu.
Två tranor flyger in från havet förbi Renöhamn in mot inre fjärdarna, 16 kanadagäss kommer i en perfekt plog över mitt huvud. Vid huset väst om renöhamn sätter sig en sparvhök - säker samma som vi sett vid vårt fågelbord. Den har många fina "matbord" vid husens fågelbord.
Renöhamn med vy mot vaken mor Davidsstenarna
Vid vaken bort mot Davidsstenarna ligger det ca 50 sångsvan och lika många gäss, både kanadagäss och grågäss.
Vid vaken mellan Svinören och Nörd-haraholmen ligger det i dag 8 sångsvan och ett mindre antal gräsänder. I veckan har upp till 14 sångsvan legat i vaken.
Vid Renöhamn är det fortfarande väntans tider på våren - endaast några enstaka båtar står uppställda här.
Infrusna båtplatser vid renöhamn
Kvarlämnat fiskematerial
Båt som väntar på islossningen
På vägen hem kommer en duvhök flygandes över fjärden förbi Lövgrundet och upp i skogen. Det är nu verkligen liv och rörelse i fågelvärlden.
Tofsvipa vid Öjebyn
iI alla vakar såson Harrbäcken, Rosån vid Rosvik/E4 samt i vaken melan Svinören och Haraholmen ligger sångsvanar. Även luften är full av sångsvan som flyger mellan vakarna.
Onsdag kväll landar först en sedan 4 sedan 8 och till sist 10 orrar utanför Lövgrundet.
Orrar fotograferade genom köksfönstret!
Tio orrar sitter och inväntar morgonen.
De sitter eller ligger och inväntar morgonen. Men de skräms iväg senare under kvällen av en snöskoter. De verkar vara ett ambulerande sällskap. De satt i morse och träspelade bakom våra uthus och har under veckan synats lyfta från skogen runt stugorna på lövgrundsvägen när vi åkt till jobbet. Förra året spelade orrarna intensivt från Storstensgrundet hitom Renöhamn under hela våren - i år har det varit tyst därifrån. De verkar spela lite varsom hellst - men borde ha någon huvudspelplats där honorna sedan dyker upp under honveckan.
I dag Torsdag morgon gjorde jag en morgonpromenad ned till Renöhamn. I skogen är det nu mesarnas tid.
Talltita vid Renön.
Blåmes, talgoxe, svartmes, talltitaor och lapmes sjunger ikap. Även siskor hörs liksom domherrar uppifrån skogen och kungsfågeln sjunger sin sirliga sång från trädtopparna. En koltrat slår en kort fjöjtande ton, bofinkarna som i går bara kort gav sig tillkänna sjunger i dag intensivt överallt. Större Hackspett slår en virvel och ringduvan hoar uppifrån skogen.
Ekkorren från granreviret sitter och tittar på mig när jag går förbi.
En grönfink sitter i en grandtopp och drar sin rylande sångstrof om och om igen.Vid Renöhamn sitter en gulspar och sjunger sin karakteristiska 1,2,3,4,5,6 - sjuuuu.
Två tranor flyger in från havet förbi Renöhamn in mot inre fjärdarna, 16 kanadagäss kommer i en perfekt plog över mitt huvud. Vid huset väst om renöhamn sätter sig en sparvhök - säker samma som vi sett vid vårt fågelbord. Den har många fina "matbord" vid husens fågelbord.
Renöhamn med vy mot vaken mor Davidsstenarna
Vid vaken bort mot Davidsstenarna ligger det ca 50 sångsvan och lika många gäss, både kanadagäss och grågäss.
Vid vaken mellan Svinören och Nörd-haraholmen ligger det i dag 8 sångsvan och ett mindre antal gräsänder. I veckan har upp till 14 sångsvan legat i vaken.
Vid Renöhamn är det fortfarande väntans tider på våren - endaast några enstaka båtar står uppställda här.
Infrusna båtplatser vid renöhamn
Kvarlämnat fiskematerial
Båt som väntar på islossningen
På vägen hem kommer en duvhök flygandes över fjärden förbi Lövgrundet och upp i skogen. Det är nu verkligen liv och rörelse i fågelvärlden.
14 April och vintern är tillbaka
I dag Måndag 14 april klarnade det upp efter gårdagens och nattens snöstorm och det ligger ett ca 2 dm lager pulvernysnö på backen som av den hårda vinden på vissa ställen lagt sig som meterdjupa drivor. Vi har ett vacker vinterlandskap igen med närmare 1 meter snö i skogen. Förra året var det barmark vid denna tiden.
Veckan som var har varit väldigt omväxlande - och det har snöat och blåst en massa. Vårkänslan vecka 14 med plusgrader, värmande sol och anländabde vårfåglar är ombytt till snålblåst vinter.
De tofsvipor som vecka 14 observerades i Öjebyn är nu borta. Vid Harrbäckens utlopp låg det Torsdag och fredag (10-11/4) fem sångsvan som under fredagen fått sällskap av en knipa. Under torsdagen låg där även två kanadagäss.
Sångsvan vid Harrbäcken taget från bil med småbildskamera.
Samma morgon Torsdag 10/4 hördes sångsvan flyga över huset och på eftermiddag låg det fem sångsvan i vaken mellan Lill-Svinören och Nördharaholmen.
Vid fågelbordet har det varit intensivt under veckan. Förutom en stor flock med gråsiskor som besökt oss dagligen har vi nu besök av en flock snösparvar som äter upp sig inför den sista biten upp till fjällen.
Svösparvar vid fågelbordet.
Snösparven är en vacker och stor sparv som häckar i stenig trerräng högt upp i fjällen och vid ishavet. De synns nu i flockar längs vägarna på väg norrut.
Snösparvhona.
Snösparv.
Sbösparvarna har ett helt annat temprament än de små gråsiskorna. Sparvarna bara sitter och tittar eller makligt hoppar omkring på backen medan siskorna alltid småhysteriskt är på väg. De hinner knappt landa på backen innan de lyfter igen. Ibland lyfter hela siskeflocken och kvar blir snösparvarna.
Snöspsarvar och gråsiskor vid fågelbordet.
Liv och rörlse kring fågelbordet.
På Lördag (12/4) morgon satt en koltrasthanne vid fågelbordet. Han kom dock inte tillbaka mer och var väl på genomresa.
På lördaget lungnade vinden ned sig lite så vid lunchtid tog jeg en skidtur ut mod Svinören. Det var ett fint före. I nysnön som doch hunnit töa lite fanns både gamla och nya spår.
Massa spår på sydvästsidan om Lill-Svinören.
Gamla spår av hare, färska spår av orre och gamla rävspår.
Orrspår vid Svinören.
Färska spår av småfågel som inspekterat vassen efter föda.
Helt färska spår av rådjur mellan Lill-Svinören och Stor-Svinören.
"Tracking" av spår är en kul verksamhet - man kan verkligen läsa av vad som skett på platsen tidigare och vad djuren gör. Att "back-tracka" - att följa djuren bakåt är det enda etiska riktiga. Att följa djurens spår framåt kan innebära att du stör och skrämmer upp djuret när du hinner ifatt det. Att spåra djur och förfölja djur med snöskoter är den sämsta form av naturumgänge jag kan tänka mig. Tyvärr ängnar vissa oetiska jägare sig åt detta när de förföljer våra rovdjur. Sådana mäniskor kan jag inte kalla naturvänner.
Två av fem sångsvanar i vaken mellan Lill-Svinören och Nördharaholmen
Sångsvan med Nördharaholmen i bakgrunden.
Sångsvan i motljus med vårt hus på Renön i bakgrunden.
Medan jag stod och fotograferade sångsvanen kom fem rådjur fram från Stor-Svinören och började gå söderut ut mot Baggen.
Fem rådjur på vandring över havsisen.
Sångsvanarna med rådjuren i bakgrunden.
Det var en fantastisk upplevelse att dels vara nära de fem sångsvanarna som inte verkade särskiilt bekymrade om min närvaro (jag hade vita kamokläder) och samtidigt se de fem rådjuren på vandring.
Precis när kamerans minneskort var fullt kom en sjätte svan svepandes över mitt huvud med vinande vingpennor och landade bland de fem svanarna. I den trånga vaken missberäknade svanen landningssträckan och slog fötterna i huvudet på en av de simmande svanarna. Guldsituationer som inte kunde förevigas pga teknikproblem.
Jag tömde snabbt bort några skräpbilder samtidigt som 8+3 tranor kom flygandes söderifrån. Deras härliga rop vittnar om att våren är här. De har lämnat Honborgarsjön och letar sig nu mot sinna häckningsplatser.
Tre tranor på väg norrut.
På söndagen 13/4 blåste det upp rejält igen. Jag provade Kitwingen men kom ut just när de mojnade lite så jag gav snabbt upp. Strax därefter bröt snöstormen loss och det sböa och storma hela dagen och naten till Måndag den 14/4, då det låg 2 dm nysnö. Det fortsatte att snöa lätt under måndagen och jag undrar vart tranorna hittar föda i all nysnö. De får vänta ut varmare väder som lovats till mitten av veckan.
Veckan som var har varit väldigt omväxlande - och det har snöat och blåst en massa. Vårkänslan vecka 14 med plusgrader, värmande sol och anländabde vårfåglar är ombytt till snålblåst vinter.
De tofsvipor som vecka 14 observerades i Öjebyn är nu borta. Vid Harrbäckens utlopp låg det Torsdag och fredag (10-11/4) fem sångsvan som under fredagen fått sällskap av en knipa. Under torsdagen låg där även två kanadagäss.
Sångsvan vid Harrbäcken taget från bil med småbildskamera.
Samma morgon Torsdag 10/4 hördes sångsvan flyga över huset och på eftermiddag låg det fem sångsvan i vaken mellan Lill-Svinören och Nördharaholmen.
Vid fågelbordet har det varit intensivt under veckan. Förutom en stor flock med gråsiskor som besökt oss dagligen har vi nu besök av en flock snösparvar som äter upp sig inför den sista biten upp till fjällen.
Svösparvar vid fågelbordet.
Snösparven är en vacker och stor sparv som häckar i stenig trerräng högt upp i fjällen och vid ishavet. De synns nu i flockar längs vägarna på väg norrut.
Snösparvhona.
Snösparv.
Sbösparvarna har ett helt annat temprament än de små gråsiskorna. Sparvarna bara sitter och tittar eller makligt hoppar omkring på backen medan siskorna alltid småhysteriskt är på väg. De hinner knappt landa på backen innan de lyfter igen. Ibland lyfter hela siskeflocken och kvar blir snösparvarna.
Snöspsarvar och gråsiskor vid fågelbordet.
Liv och rörlse kring fågelbordet.
På Lördag (12/4) morgon satt en koltrasthanne vid fågelbordet. Han kom dock inte tillbaka mer och var väl på genomresa.
På lördaget lungnade vinden ned sig lite så vid lunchtid tog jeg en skidtur ut mod Svinören. Det var ett fint före. I nysnön som doch hunnit töa lite fanns både gamla och nya spår.
Massa spår på sydvästsidan om Lill-Svinören.
Gamla spår av hare, färska spår av orre och gamla rävspår.
Orrspår vid Svinören.
Färska spår av småfågel som inspekterat vassen efter föda.
Helt färska spår av rådjur mellan Lill-Svinören och Stor-Svinören.
"Tracking" av spår är en kul verksamhet - man kan verkligen läsa av vad som skett på platsen tidigare och vad djuren gör. Att "back-tracka" - att följa djuren bakåt är det enda etiska riktiga. Att följa djurens spår framåt kan innebära att du stör och skrämmer upp djuret när du hinner ifatt det. Att spåra djur och förfölja djur med snöskoter är den sämsta form av naturumgänge jag kan tänka mig. Tyvärr ängnar vissa oetiska jägare sig åt detta när de förföljer våra rovdjur. Sådana mäniskor kan jag inte kalla naturvänner.
Två av fem sångsvanar i vaken mellan Lill-Svinören och Nördharaholmen
Sångsvan med Nördharaholmen i bakgrunden.
Sångsvan i motljus med vårt hus på Renön i bakgrunden.
Medan jag stod och fotograferade sångsvanen kom fem rådjur fram från Stor-Svinören och började gå söderut ut mot Baggen.
Fem rådjur på vandring över havsisen.
Sångsvanarna med rådjuren i bakgrunden.
Det var en fantastisk upplevelse att dels vara nära de fem sångsvanarna som inte verkade särskiilt bekymrade om min närvaro (jag hade vita kamokläder) och samtidigt se de fem rådjuren på vandring.
Precis när kamerans minneskort var fullt kom en sjätte svan svepandes över mitt huvud med vinande vingpennor och landade bland de fem svanarna. I den trånga vaken missberäknade svanen landningssträckan och slog fötterna i huvudet på en av de simmande svanarna. Guldsituationer som inte kunde förevigas pga teknikproblem.
Jag tömde snabbt bort några skräpbilder samtidigt som 8+3 tranor kom flygandes söderifrån. Deras härliga rop vittnar om att våren är här. De har lämnat Honborgarsjön och letar sig nu mot sinna häckningsplatser.
Tre tranor på väg norrut.
På söndagen 13/4 blåste det upp rejält igen. Jag provade Kitwingen men kom ut just när de mojnade lite så jag gav snabbt upp. Strax därefter bröt snöstormen loss och det sböa och storma hela dagen och naten till Måndag den 14/4, då det låg 2 dm nysnö. Det fortsatte att snöa lätt under måndagen och jag undrar vart tranorna hittar föda i all nysnö. De får vänta ut varmare väder som lovats till mitten av veckan.
Aprilvädret har slagit till
Tisdag 8 April
Utanför fönstret viner kraftiga vindbyar för andra dagen i rad. Det har börjat snöa kraftigt nu på kvällen och vintern är tillbaka. I går lät det som om huset skulle blåsa bort.
Jag började April månad med att bege mig till Norska vildmarken någon mil söder om Trysil, precis vid Svenska gränsen. Norska Finnskogen. Här var det full vår fast det låg mycket snö i skogen. Spillkråkan spelade, Koltrast och taltrast sjön i skogen. En Sparvugglas visslande stämde in i körsången och gärdsmygens starka visslande sång hördes från flera platser. Vi var här för att turistutveckla Norsk ElgCenter i Gravberg - vägs ände och norska vargmarker.
Havet 1 April med blötsnö
Inget vidare skidföre.
Förra veckan började med töväder när jag for den 1/4 och vid hemkonsten på Lördag 5/4 var det riktigt vårväder i Piteå och Renön. En massa snö hade smält bort trots att det hade kommit nästan en dm blötsnö på morgonen. På söndag regnade det en stund på em.
En ensam knipa låg i vaken vid Harrbäcken, en nykommen ringduva flög över vägen vid Strömlidabacken.
I går morse flög en flock sångsvan över huset och vid åkrarna i Öjebyn flög två grågäss. Längs vägkanten drar flockar av snösparvar omkring i väntan på vidare färd mot fjällen. Enligt tidningarna har Tofsvipa och stare kommit.
På morgonen sjöng lappsparven tillsammans med svartmes, talgoxe och blåmes. Vinterns matning har stärkt den lokala fågelstammen. Vid matbordet sitter en ensam gråsiska och mumsar i sig solrosfrön och mesarna dyker bara upp sporadiskt nu. De har säkert fullt med att etablera sina revir.
En av våra husekorrar.
Våra ekorrar har nu fått sällskap av en "hushare" - en vackert vit skogshare som mumsar i sig nedfallna solrosfrön.
Sparvhöken är nu regelbunden besökare vid fågelbordet.
Ekkorren spanar efter faror innan den springer tillbaka till fågelbordet.
Bild taget genom köksfönstret.
En vak har gått upp mellan Svinören och Nördharaholmen - annars ser isen stabil ut. Snöskotrar far fortfarande utan problem över isen och i förgår på Söndag var det flera ute med skidor. Trots blötvärder och tö verkar snön hålla för skidåkning.
Jag tog en sväng ned till Pitholmsbron och älven och havet har bara gått upp en liten bit utanför Havsbadet. Läge för fin "ispaddling" igen. En havsörn kom seglandes över Pitholmsbron när jag passerade den uppvaktad av gråtrutar. Även fiskmåsar verkar ha kommit till det öppna vattnet vid älvmynningen.
Igår blev det kallt igen så all den mjuka blötsnön har nu fryst till betongsnö. Det innebär att det är fin hårdskare på havet igen - om bara vinden avtar. Kommer det nu den dm snö som utlovats för i natt och i morgon kan det bli fantastiskt skidföre till helgen.
7 April och nysnö på havet. Den blöta snön från första April har frysit ihop.
/ April och fint skid- och skoterföre. Snöskoter på havet.
Utanför fönstret viner kraftiga vindbyar för andra dagen i rad. Det har börjat snöa kraftigt nu på kvällen och vintern är tillbaka. I går lät det som om huset skulle blåsa bort.
Jag började April månad med att bege mig till Norska vildmarken någon mil söder om Trysil, precis vid Svenska gränsen. Norska Finnskogen. Här var det full vår fast det låg mycket snö i skogen. Spillkråkan spelade, Koltrast och taltrast sjön i skogen. En Sparvugglas visslande stämde in i körsången och gärdsmygens starka visslande sång hördes från flera platser. Vi var här för att turistutveckla Norsk ElgCenter i Gravberg - vägs ände och norska vargmarker.
Havet 1 April med blötsnö
Inget vidare skidföre.
Förra veckan började med töväder när jag for den 1/4 och vid hemkonsten på Lördag 5/4 var det riktigt vårväder i Piteå och Renön. En massa snö hade smält bort trots att det hade kommit nästan en dm blötsnö på morgonen. På söndag regnade det en stund på em.
En ensam knipa låg i vaken vid Harrbäcken, en nykommen ringduva flög över vägen vid Strömlidabacken.
I går morse flög en flock sångsvan över huset och vid åkrarna i Öjebyn flög två grågäss. Längs vägkanten drar flockar av snösparvar omkring i väntan på vidare färd mot fjällen. Enligt tidningarna har Tofsvipa och stare kommit.
På morgonen sjöng lappsparven tillsammans med svartmes, talgoxe och blåmes. Vinterns matning har stärkt den lokala fågelstammen. Vid matbordet sitter en ensam gråsiska och mumsar i sig solrosfrön och mesarna dyker bara upp sporadiskt nu. De har säkert fullt med att etablera sina revir.
En av våra husekorrar.
Våra ekorrar har nu fått sällskap av en "hushare" - en vackert vit skogshare som mumsar i sig nedfallna solrosfrön.
Sparvhöken är nu regelbunden besökare vid fågelbordet.
Ekkorren spanar efter faror innan den springer tillbaka till fågelbordet.
Bild taget genom köksfönstret.
En vak har gått upp mellan Svinören och Nördharaholmen - annars ser isen stabil ut. Snöskotrar far fortfarande utan problem över isen och i förgår på Söndag var det flera ute med skidor. Trots blötvärder och tö verkar snön hålla för skidåkning.
Jag tog en sväng ned till Pitholmsbron och älven och havet har bara gått upp en liten bit utanför Havsbadet. Läge för fin "ispaddling" igen. En havsörn kom seglandes över Pitholmsbron när jag passerade den uppvaktad av gråtrutar. Även fiskmåsar verkar ha kommit till det öppna vattnet vid älvmynningen.
Igår blev det kallt igen så all den mjuka blötsnön har nu fryst till betongsnö. Det innebär att det är fin hårdskare på havet igen - om bara vinden avtar. Kommer det nu den dm snö som utlovats för i natt och i morgon kan det bli fantastiskt skidföre till helgen.
7 April och nysnö på havet. Den blöta snön från första April har frysit ihop.
/ April och fint skid- och skoterföre. Snöskoter på havet.
Fantastiskt påskföre på havet
Skärtorsdag 20 mars 08
påsken är för dörren och snö och isförhållandena på havet är optimala. Det har varit minusgrader nu några dagar och snöat fint pudersnö.
Jag tog en 4-timmars tur ut till yttre skärgården över till norra sidan på Baggen och vidare till Skabbgrundet och Inre- och Yttre Mörögrundet och tillbaka via sydsidan på Baggen.
Fin scating hemifrån Renön ut på isen.
Föret på havsisen är inbjudande. Vy ut mot Baggen och Bergskäret
Föret ut till Baggen är underbart - den hårda skaren från förra helgen är nu täckt av 3-4 cm pudersnö - perfekt för scating. Ingen vind, härlig sol - en perfekt dag för skärgårdsupplevelser.
Vy tillbaka mot Svinören under överfarten till Baggen.
Inte så många skoterspår ännu. Här ett in mot Inres skärgården förbi Mjoön.
Norra sidan av Baggen - helt orört.
Träd och buskar vackert rimfrostiga.
Naturen bjuder på vackra skulpturer.
Jag såg inga fåglar eller vilt men väl spår efter dem. På norra sidan av Baggen var det spå efter ett stort orrpel på isen. Faschinerande att kunna läsa och uppleva det som har hänt tidigare i morse. Här har ett stort gäng orrar samlats och flera av dem har aktivt spelat - det ser man på spåren där vingarna dragits efter sig i spelet. Detta är säkert ingen ordinarie spelplats eftersom endast ett fåtal av spåren visade spelspår.
Orrspel vid Baggen
Från Trundön komm ett minkspår som gick ut mot Skabbgrundet och fortsatte sedan mot Inre- och Yttre Mörögrundet. Minken letade nogrant av varje ishåla och stenblock på sin jagt efter föda.
Minkspår ut mot Skabbgrundet.
Utanför Baggen där det för några veckor sedan var öppet hav har det nu frysit till fin svartis, säkert 6-8 cm och täckt av 3-4 cm pudersnön. Här är greppet inte lika bra som i inre skärgåden. Det skulle säkert gå bra att åka långfärdsskidsko här ute. Isen verkar ha lagt sig långt, långt ut i Bottenviken. Jag kunde inte längre se öppet hav ut mot Patta Peken och Kluntarna.
Jag hade hoppats se de stora isebergen utanför Baggen som jag på håll sett tidigare och ev säl vid dess. Isbergen har dock under tövädret och blåsten krympt till nästan ingenting och några sälar kan inte finnas kvar nu när isekanten är så långt ut. Undrar hur de gör nu när de får sina kultingar - speciellt vikaren som gärna lägger kultingen i isbergen vid isgränsen. Om isen lägger sig och de har lagt kultingarna för långt in borde det vara ett problem för sälen. Skulle vara intressant att komma ut till dessa yngelkammare.
Vy in mot isbergen som tidigare sträckte sig mellan Skabbgrundet och Baggen.
Isberg vid Inre Mörögrund.
Jag var helt ensam i detta arktiska landskap - vilken känsla med vidderna. Endast spår efter djur gjorde mig sällskap.
Minkspåren fortsätter ut till yttre öarna.
Från Nörd-Mörön kom det två färska rådjursspår til Inre Mörögrund . Eftersom det inte gick några spår ut från ön var de kvar någonstans på ön. Det förvånar mig att rådjuren går så långt ut i skärgården.
Rådjursspår från Mörön.
Rådjursspåren leder in på Mörögrundet.
En prick med rävspår mellan Inre- och Sör-Mörön.
Isberg vid Inre-Mörön.
Jag hittade några rester av isberg vid sydsidan av Inre-Mörön. De hade smält hårt men var ändå facinerande som alltid. Istapparna idikerar den värmebölja vi hade för någon vecka sedan.
Istappar på isbergen.
Vacker isgrotta med istappar vid Inre-Mörögrund.
Eftersom det inte gick att komma åt öppet vatten med skidor vände jag tillbaka mot Baggen. Jag fachinerades över vilka stora avstånd djuren rör sig mellan öarna.
Rävspår in från Vargön mot Baggen
Först vid lunch mötte jag två skotrar vid Baggen.Tystnaden är kompakt här ute - speciellt när inga snöskotrar är i farten - något som även skoterföraren erkände när han stängt av den bullrande skotern. Skidor ger helt klart en annan storslagen vildmarksupplevelse än att åka bullrande och stinkande snöskoter.
Vy ut mot Mörön och Malen.
Den brottkant från Baggen över mot Medgrundet som markerar isgränsen och öppet vatten för några veckor sedan. Innanför är isen rejält tjock och den nyfrusna isen utanför ut mot yttre skärgården är åtminstone 6-7 cm. I kanten strömmar det upp lite flödvatten.
Facinerande att för någon vecka sedan när jag var på Medgrundet (se tidigare inlägg) så funderade jag på att ta med ut kajaken hit. Nu är paddelmöjligheten helt borta. Vid stugorna på Baggen angjore en skoter - några som ska övernatta över påsk?
Vy tillbaka mot Baggen på väg in mot Svinören.
På Storfjärden mötte jag märkliga spår - har vi en skärgårds-Yeti?
Märkliga spår
Skärgårds-Yeti???
Nej, bara human trasch som är ute på tur i skärgården.
Rävspår från Svinören över isen.
Räven raskar över isen in mot Haraholmsfjärden.
Det har lovat fint väder till påsk. Vi firade påsk i Riksgränsen som var fantastisk fin men kall , minus 15 till minus 20 grader. Föret var betång utanför pisterna men det var väldigt lite folk så det blev mycket telisåkande.
påsken är för dörren och snö och isförhållandena på havet är optimala. Det har varit minusgrader nu några dagar och snöat fint pudersnö.
Jag tog en 4-timmars tur ut till yttre skärgården över till norra sidan på Baggen och vidare till Skabbgrundet och Inre- och Yttre Mörögrundet och tillbaka via sydsidan på Baggen.
Fin scating hemifrån Renön ut på isen.
Föret på havsisen är inbjudande. Vy ut mot Baggen och Bergskäret
Föret ut till Baggen är underbart - den hårda skaren från förra helgen är nu täckt av 3-4 cm pudersnö - perfekt för scating. Ingen vind, härlig sol - en perfekt dag för skärgårdsupplevelser.
Vy tillbaka mot Svinören under överfarten till Baggen.
Inte så många skoterspår ännu. Här ett in mot Inres skärgården förbi Mjoön.
Norra sidan av Baggen - helt orört.
Träd och buskar vackert rimfrostiga.
Naturen bjuder på vackra skulpturer.
Jag såg inga fåglar eller vilt men väl spår efter dem. På norra sidan av Baggen var det spå efter ett stort orrpel på isen. Faschinerande att kunna läsa och uppleva det som har hänt tidigare i morse. Här har ett stort gäng orrar samlats och flera av dem har aktivt spelat - det ser man på spåren där vingarna dragits efter sig i spelet. Detta är säkert ingen ordinarie spelplats eftersom endast ett fåtal av spåren visade spelspår.
Orrspel vid Baggen
Från Trundön komm ett minkspår som gick ut mot Skabbgrundet och fortsatte sedan mot Inre- och Yttre Mörögrundet. Minken letade nogrant av varje ishåla och stenblock på sin jagt efter föda.
Minkspår ut mot Skabbgrundet.
Utanför Baggen där det för några veckor sedan var öppet hav har det nu frysit till fin svartis, säkert 6-8 cm och täckt av 3-4 cm pudersnön. Här är greppet inte lika bra som i inre skärgåden. Det skulle säkert gå bra att åka långfärdsskidsko här ute. Isen verkar ha lagt sig långt, långt ut i Bottenviken. Jag kunde inte längre se öppet hav ut mot Patta Peken och Kluntarna.
Jag hade hoppats se de stora isebergen utanför Baggen som jag på håll sett tidigare och ev säl vid dess. Isbergen har dock under tövädret och blåsten krympt till nästan ingenting och några sälar kan inte finnas kvar nu när isekanten är så långt ut. Undrar hur de gör nu när de får sina kultingar - speciellt vikaren som gärna lägger kultingen i isbergen vid isgränsen. Om isen lägger sig och de har lagt kultingarna för långt in borde det vara ett problem för sälen. Skulle vara intressant att komma ut till dessa yngelkammare.
Vy in mot isbergen som tidigare sträckte sig mellan Skabbgrundet och Baggen.
Isberg vid Inre Mörögrund.
Jag var helt ensam i detta arktiska landskap - vilken känsla med vidderna. Endast spår efter djur gjorde mig sällskap.
Minkspåren fortsätter ut till yttre öarna.
Från Nörd-Mörön kom det två färska rådjursspår til Inre Mörögrund . Eftersom det inte gick några spår ut från ön var de kvar någonstans på ön. Det förvånar mig att rådjuren går så långt ut i skärgården.
Rådjursspår från Mörön.
Rådjursspåren leder in på Mörögrundet.
En prick med rävspår mellan Inre- och Sör-Mörön.
Isberg vid Inre-Mörön.
Jag hittade några rester av isberg vid sydsidan av Inre-Mörön. De hade smält hårt men var ändå facinerande som alltid. Istapparna idikerar den värmebölja vi hade för någon vecka sedan.
Istappar på isbergen.
Vacker isgrotta med istappar vid Inre-Mörögrund.
Eftersom det inte gick att komma åt öppet vatten med skidor vände jag tillbaka mot Baggen. Jag fachinerades över vilka stora avstånd djuren rör sig mellan öarna.
Rävspår in från Vargön mot Baggen
Först vid lunch mötte jag två skotrar vid Baggen.Tystnaden är kompakt här ute - speciellt när inga snöskotrar är i farten - något som även skoterföraren erkände när han stängt av den bullrande skotern. Skidor ger helt klart en annan storslagen vildmarksupplevelse än att åka bullrande och stinkande snöskoter.
Vy ut mot Mörön och Malen.
Den brottkant från Baggen över mot Medgrundet som markerar isgränsen och öppet vatten för några veckor sedan. Innanför är isen rejält tjock och den nyfrusna isen utanför ut mot yttre skärgården är åtminstone 6-7 cm. I kanten strömmar det upp lite flödvatten.
Facinerande att för någon vecka sedan när jag var på Medgrundet (se tidigare inlägg) så funderade jag på att ta med ut kajaken hit. Nu är paddelmöjligheten helt borta. Vid stugorna på Baggen angjore en skoter - några som ska övernatta över påsk?
Vy tillbaka mot Baggen på väg in mot Svinören.
På Storfjärden mötte jag märkliga spår - har vi en skärgårds-Yeti?
Märkliga spår
Skärgårds-Yeti???
Nej, bara human trasch som är ute på tur i skärgården.
Rävspår från Svinören över isen.
Räven raskar över isen in mot Haraholmsfjärden.
Det har lovat fint väder till påsk. Vi firade påsk i Riksgränsen som var fantastisk fin men kall , minus 15 till minus 20 grader. Föret var betång utanför pisterna men det var väldigt lite folk så det blev mycket telisåkande.
Femte årstiden har börjat
Lördag 15 Mars.
Efter en vecka av plussgrader och regn har nu kylan kommit tillbaka vi har någon minusgrad vilket gjort att vi fått en fantastisk skarnö på havet. Vi tog en liten runda runt Svinören i fint solsken och måttliga men kalla nordliga vindar.
Detta är början på vår femte årstid - senvintern med sol, inte för kallt och fina förhållanden för skidåkning på havet.
Hälig skarsnö och frusna snöskoterspår mot Lövgrundet.
Jennie med Haraholmsfjärden, Degerberget och Lövgrundet i bakgrunden.
Utsikt mot Baggen och Bergskäret från sundet mellan Svinören och Hönsklabben på Nördharaholmen.
Vid Svinören och sundet till Hönsklabben hittade vi en massa färska rådjursspår från 2-3 individer som gått fram och tillbaka över isen. Hovarna gjorde fina V-avtryck i skaren.
Färska rådjursspår vid Svinören.
Äldre rådjursspår från tövädersdagarna. Spåren kommer från Mjoön i bakgrunden.
Två rådjur som vi skrämde iväg från Svinören strax innan båtklubbens anläggning.
Rådjuren spran ut på isen över till Mjoön där de stannade och väntade ut oss.
Rådjuren utanför Mjoöns stugor.
Strax efter bilden togs körde en snöskoter över till Mjoön endast ca 50 m ifrån rädjuren och de verkade inte bry sig.
De skulle säkert återvända till Svinören och väntade ut oss.
Vy in mot innefjärdarna från Svinören.
Från Båtklubben vid Svinören fick vi sedan fin medvind hem.
Hemma var det dags att rensa fågelholkarna inför vårens reviretableringar. Mesarna har sedan flera veckor sjungit men ännu inte aktivt tagit några holkar i beslag. Det är viktigt att rensa holkarna från gamla bon som kan innehålla parasiter. Fåglarna undviker att bygga bon med mycket parasiter som om man vill ha många holketableringar är det viktigt att rensa. Vissa holkar används som övernattningsholkar vintertid och de blir fulla med avföring i botten som inte heller uppskattas av fåglarna. Även detta måste rensas bort.
Av tomtens 11 holkar innehöll två holkar flugsnapparbon och fem mesbon. Fyra holkar var tomma. Flugsnapparbon innehåller barkbitar och grässtrån medan mesbon innehåller mycket mossa och en hel del fjädrar och hår. Vi får se hur många holkar som occuperas nu i vår.
Vid fågelbordet har antalet gråsiskor ökat dag för dag. Nu räknade jag in ett 40-tal!!
Trångt vid fågelautomaten
Efter en vecka av plussgrader och regn har nu kylan kommit tillbaka vi har någon minusgrad vilket gjort att vi fått en fantastisk skarnö på havet. Vi tog en liten runda runt Svinören i fint solsken och måttliga men kalla nordliga vindar.
Detta är början på vår femte årstid - senvintern med sol, inte för kallt och fina förhållanden för skidåkning på havet.
Hälig skarsnö och frusna snöskoterspår mot Lövgrundet.
Jennie med Haraholmsfjärden, Degerberget och Lövgrundet i bakgrunden.
Utsikt mot Baggen och Bergskäret från sundet mellan Svinören och Hönsklabben på Nördharaholmen.
Vid Svinören och sundet till Hönsklabben hittade vi en massa färska rådjursspår från 2-3 individer som gått fram och tillbaka över isen. Hovarna gjorde fina V-avtryck i skaren.
Färska rådjursspår vid Svinören.
Äldre rådjursspår från tövädersdagarna. Spåren kommer från Mjoön i bakgrunden.
Två rådjur som vi skrämde iväg från Svinören strax innan båtklubbens anläggning.
Rådjuren spran ut på isen över till Mjoön där de stannade och väntade ut oss.
Rådjuren utanför Mjoöns stugor.
Strax efter bilden togs körde en snöskoter över till Mjoön endast ca 50 m ifrån rädjuren och de verkade inte bry sig.
De skulle säkert återvända till Svinören och väntade ut oss.
Vy in mot innefjärdarna från Svinören.
Från Båtklubben vid Svinören fick vi sedan fin medvind hem.
Hemma var det dags att rensa fågelholkarna inför vårens reviretableringar. Mesarna har sedan flera veckor sjungit men ännu inte aktivt tagit några holkar i beslag. Det är viktigt att rensa holkarna från gamla bon som kan innehålla parasiter. Fåglarna undviker att bygga bon med mycket parasiter som om man vill ha många holketableringar är det viktigt att rensa. Vissa holkar används som övernattningsholkar vintertid och de blir fulla med avföring i botten som inte heller uppskattas av fåglarna. Även detta måste rensas bort.
Av tomtens 11 holkar innehöll två holkar flugsnapparbon och fem mesbon. Fyra holkar var tomma. Flugsnapparbon innehåller barkbitar och grässtrån medan mesbon innehåller mycket mossa och en hel del fjädrar och hår. Vi får se hur många holkar som occuperas nu i vår.
Vid fågelbordet har antalet gråsiskor ökat dag för dag. Nu räknade jag in ett 40-tal!!
Trångt vid fågelautomaten
Slaskvinter och Bothnialoppet
Måndag 10 mars.
Förra veckans vinterkänsla med nysnö (dock i hård blåst) och få minusgrader är nu förbytt i hällande regn. Det har regnat hela dagen i dag och det är svårt att tro att det är början på mars. Snön sjunker snabbt undan och man har lovar mer plusgrader, regn och dimma denna vecka. Suck.
Just nu i skymningen går en ståtlig älgko över tomten och ställer sig och tuggar på sälgarna bakom tomthäcken. Den håller sig kvar vid tomten en bra stund tills det blivit riktigt mörkt. Underbart med vilt så nära inpå.
På fågelbordet är det som vanligt full fart - nya tillskott är grönfinken som är tillbaka och gråsiskor. I morse var det en stor flock på över 20 gråsiskor som febrilt letade frön nedanför automaten.
Vacker gråsiskehane fotat genom köksfönstret
Gråsiska på jakt efter frön
I övrigt så är det vanliga gänget kvar av mesar, domherrar, hackspetten och vår husekorre. Fredag morgon vaknade jag tidigt 05.30 av en kraftig duns på verandan - när jag kom ut i köket såg jag färska rävspår som hade hoppat upp och ner för att försöka locka fram ekorren som gömde sig under verandan. Det verkade som om ekkorren klarade sig eftersom när jag senare klev upp satt den och mumsade frön igen vid fågelbordet. I lördags satt även sparvhöken på fågelbordet - den kommer regelbundet för att försöka fånga en av alla småfåglar som flockas kring matbordet. Ett dukat matbord för höken - men de är inte lätta att fånga. Vid lunchtid på lördag satt en blåmes på talgbollen helt blixtstilla i säker över 10 minuter och övriga mesar i träden och i häckan satt likaså helt frusna. Tydligen hade varningssignalen gått att höken var nära igen. Det är intressant att de olika arterna har nästan en identisk variningssignal - en hög vissling som är svår att lokalisera vart den kommer ifrån. Fåglarna har en helt annan varningssignal för markrovdjur såsom katt eller räv.
På söndag var det så dags för årets upplaga av Bothnialoppet.
www,bothnialoppet.se
Väderprognoserna visade det värsta - styv kulling längs kusten och banan blev avkortat två gånger till en slinga runt Fårön bort till Sandönäset som vi skulle åka två gånger.
Jag innan start.
Startområdet i Piteå.
Straxt innan start.
Förväntansfulla och föga anande vad som väntade.
Det var tur att det var en slinga för efter ett varv valde de flesta som startat, 295 av 474 startande att avbryta loppet. Över 600 hade anmält sig så många kom inte ens ut i det dåliga vädret.
Kontrollen vid Sandönäset - hit var det fin medvind - men sen kom motvinden...
Vi var endast 179 (38%) som tog oss i mål efter två hela varv. Jag har gjort flera långlopp, bl.a. två vasalopp och Svenska klassikern, men Söndagens Bothnialopp var bland det värsta jag gjort. Första varvet gick hyfsat när isarna fortfarande var fina och man hade krafter kvar i den starka motvindet . Första varvet gick på under två timmar. Men sen började isen lösas upp i värmen, av det ymiiga blötsnö som vinden ursinigt kastade över oss och av alla skridskoskär. Under första varvet åkte de med snöhyvlar och isslipmaskiner för att håla spåret fint men pga av isen uppblötning gick det väl inte att åka flera vändor med traktorerna. Så efter sista kontrollen i Fårösund och vi hade bara en mil kvar - så var det den absolut längsta mil jag någonsin har gjort. Den starka vinden, tyv kuling som bara ökat under dagen, det rengblande snöfallet och den totalt sönderkörda banan full med förädiska sprickor gjorde att det inte gick många knop. Helt genomblöt och trött av den tidiga motvindskampen - så hade det gått fortare att ta av sig skridskorna och gå i motvinden.
I mål på 139 plats efter 4 1/2 timme i vind och blötsnö fick jag mit livs värsta hyoptermi. Trots varm dusch låg jag och skaka i en halvtimme nedbäddad under dubbla duntäcken när jag kommit hem. Andra fick bäras från målområdet. Alla som tog sig i mål var verkligen hjältar denna dag. Och ett stort hjärta till alla arangörer som hade det mint lika motigt som vi ute i spåret - de lyckades ändå genomföra evenemanget trots att kung Bore gjorde allt för att sabotera. Från och med nu kan det bara bli bättre väder.
Apropå vindar - på Söndag kväll hade föreningen Skärgårdsskydd i Norr årsmöte där jag är ordförande.
www.frihorisont.se
Föreningen är till för att skydda vår unika Norrbottniska skärgård mot industriexploateringar. Just nu är vindkraftparker aktuella. Föreningen är inte emot vindrakft - tvärt om - förnyelsebara energikällor är viktiga för omställningen till ett hållbart samhälle.
Men innan man bygger gigantiska vinkraftindustrier på hundratals vindraftverk som är 170 meter höga så måste man tänka till både en och två gånger. Och dessa tänkta kraftverk ÄR stora. 170m och man pratar om upp till 250 m höga torn!
Storleksjämförelse med kända Piteå karaktärer: Bondökallens båk 15 m, Piteå-Rönnskärs fyr 37 m, Kappas skorsten 92 m och de planerade vindkraftverken 170 m höga.
Alla som vet hur lång Båken och Piteå Rönnskär syns kan tänka sig hur långt dessa kraftverk syns. Våra beräkningar visar att 175 m höga torn syns 30,4 sjömil (56 km) och 250m höga torn syns teoretiskt 47 sjömil (88km). Eftersom det är 30 km från klockargrund till Piteå havsbad och 28 km till Jävre och 18 km till Rönnskär så kommer dessa anläggningar att synas från HELA piteå skärgård!!
För er som inte är i Piteå kan vi jämförta med Sveriges högsta fyr Långe jan som är 42 m hög och Kaknästornet i Stockholm som är 155 m högt.
Om vi ser Smurfit-Kappas skorsten på 2 km avstånd eller Kaknästornet på 3.5 km avstånd har vi en betraktelsevinkel på 2.5 grader, dvs storleken på fullmånen t ex vid horisonten, så syns vindkraftverken så stora hela 12 km bort.
Vid Klockgrundet och Tärnans grund i Piteå skärgård planerar Piteå kommun tillsammans med exploatörer att tillåta bygga 132 vindkraftverk 170 m höga (ev upp till 250 m höga). Man kallar detta en "off-Shore" anläggning men den ligger i högsta grad "on-shore" i nära anslutning till skärgårdsöar.
Planerad vindkraftsindustri (132 vindkraftverk) vid Klockgrundet (86 verk) och Tärnans grund (46 verk).
Dessa verk ligger endast några km från naturreservat och Natura2000 områden (markerade).
Karta visar närheten till skyddade miljöer i Piteå skärgård såsom naturreservat och Natura2000 områden.
Detta är mycket stora områden som planeras att exploateras 27 och 55 kvadratkilometer stora..
Ytan motsvara hela Piteå med omnejd, eller....
Större delen av stor-Stockholm.
Vy från Piteå Kluntarna mot SO.
Det som är själva kärnan i havs- och skärgårdsupplevelser är den orörda, oändliga horisonten som ger lugn för själen. Alla som suttit vid en strand och njutit av en havsutsikt eller vandrat på öar och kobbar vet vilken dragningskraft och rogivande verkan en fri horisont har. Detta vill man nu spoliera i Norrbottens skärgård.
En horisont som är full av snurror som rör sig är knappast rogivande för själen.
Flera företagare har planerat och börjat paketera hälsoupplevelser där den orörda skärgårdsmiljön tillsammans med hälsoaktiviteter såsom massage, avkopplingsövningar m.m. skall ge upplevelesr som skall ge den stressade människan lugn och frid - om inte annat för en studs återhämtning från det strssa livet - sk SLOW EXPERIENCES. Förutsättningarna för sådana upplevelser och för entreprenörer i samverkan tillgängligöra Piteå skärgård för olika aktiviteter och upplevelser spolieras med dessa industriexploateringsplaner.
En stor turistisk potential som är under utveckling är sälsafari i yttre skärgården som bl.a. Guide Natura utvecklar.
Sälsafari i Piteå skärgård.
Med den planerade exploateringen blr själva upplevelsen av vildmark, subarktisk havsmiljö och otillgänglighet - det som kommer att vara kärnvärden i sälsafarin att spolieras av en industrietablering.
Sälsafari med angränsande industri av vindkraftverk.
Sälsafari i Juni med ett lungt hav, midnattssolljus och tystnaden och friden är en fantastisk och unik upplevelse. Detta spolieras av industrietableringen som skapar oro och disharmoni i landskapsupplevelsen.
Att sakta paddla fram i vår yttre skärgård under tystnad, i harmoni med havets rörelser, att känna lugnet, friden och samhörigheten med havet är unika upplevelser för dagens stressade människor. Guide Natura planerar flera olika paketerade paddelturer i Piteå och Luleå skärgård och har tagit fram en guide med paddelleder i Piteå skärgård.
Dessa unika upplevelser spolieras av en industrietablering i anslutning till denna miljö!.
Framtida vy vid Storräbben i Piteå. Är det så vi vill ha vår skärgård?
Vi kan helt enkelt inte acceptera att man vill bygga stora industrianläggningar i en unik skärgårdsmiljö och precis utanför Natura2000, naturreservat och nationalparker som vi har ett internationellt uppdrag att skydda för framtiden. Lika absurt som att bygga hundratals gigantiska vindkraftverk strax utanför Sarek och Abisko lika absurt är det att bygga de planerade anläggningarna utanför våra skärgårdsreservat och unika miljöer.
Man planerar även nu att bygga en liknande park utanför Rödkallen i Luleå i ett område som Länsstyrelsen har ansökt att bevara som Natura2000 område.
Vy från Rödkallen, Luleå skärgård.
Rödkallen är en av Norrlands skärgårds många fina pärlor med gamla fiskeläger. Strax utanför vill man nu bygga en industrianläggning av vindkraftverkt som stör friden och harmonin i skärgårdsmiljön.
Rödkallen med industrianläggning i bakgriunden.
Denna industrietablering vid Rödkallen syns även från andra unika miljöer i Luleå skärgård, som t ex den unika Kluntarna i Luleå.
Vy från Kluntarna mot SO.
Kluntarna är ett Naturreservat med en fascinerande natur, gamla fiskelämningar, urskog, och levande fiskeby. En vindkraftanläggning kommer att kraftigt störa upplevelsen av en yttre skärgårdsö vid Kluntarna.
Vy från Kluntarna i Luleå med vindkraftsindustri.
Även från många andra fina öar kommer vindraftsindustrin att störa landskapsbilden och skärgårdsupplevelsen.
Vy från Espkärringen i Luleå skärgård.
Samma vy efter en vidkraftsexploatering i området.
Vår skärgård här i norr är helt unik på många sätt. Dels är den relativt oexploaterad - speciellt Piteå skärgård är i stort en vildmark. Skärgården ger precis som våra svenska fjäll möjlighet till själslig vila, återhämtning, kontemplation och reflektion - dvs. är starkt hälsobefrämjande i vår stressade vardag.
Dels finns här gamla unika kulturmiljöer såsom fiskeläger och unika lämningar såsom väldens största ansamling av labyrinter. Dessa kulturskatter i sin omgivande miljö har vi ett ansvar att bevara för framtiden.
Dels är det världens enda brackvattenskärgård med mycket speciella förhållanden för växt och djurlivet. Att i en så världsunik miljö planera stora anläggningar som kan påverkar bottenfauna, strömmar m.m. är ansvarslöst. På senare tid har havsörnarna återetablerat sig i vår skärgård. Från bl.a. Norge har man sett att havsörnar lätt förolyckas i vindrarftverk.
Vår skärgård är även världsunik genom att den är den enda skärgårdar som reser sig ur havet - med nästan en cm per år. Det som i dag ligger 1 m under havsytan kommer om 100 år vara torrt land. Ingen annan stans på jorden kan man studera detta samspel av land och hav och hur växter och djur nykoloniserar marken som stiger ur havet. De vindraftsfundament som man lämnar efter sig efter 20 år kommer i framtiden att lyftas upp ur vattnet och upp på land. Hur kommer denna framtida skärgårdsmiljön att se ut?
Vintertid är vår skärgård arktisk som erbjuder upplevelser som man annars bara finner högt uppe i arktis - på Grönland, norra Sibirien och Alaska. Ensamheten, orördheten, tystnaded vintertid är fantastisdka och unika upplevelser som vi kan erbjuda betydligt lättare än andra nordliga platser på vår jord. Ska vi ta bort den unnika orörda känslan med vindkraftsparker?
På sommaren har vi ett ljus från midnattssolen som likaså är helt världsunikt. En fri horisont som är färgad av midnattsljuset som speglar sig i ett stilla hav är en fantastisk upplevelse som inte får spolieras av industrianläggningar.
Dessa värden vill man nu spoliera med storavindkraftsindustrier i Piteå, Luleå och så småningom även andra delar av Norrbottens skärgård. Bara för att det är billigt för exploatörerna och det inte finns tillräckligt med folk här uppe som protesterar. All den satsning som vi nu gör inom skärgårdsturism kommer att äventyras av dessa exploateringar.
Vi borde ha lärt av exploateringarna av våra älvar att vissa unika miljöer måste vi vara rädda om. Vi har enorma skogsytor att "plantera snurror" på och vindrakftverk gör störst nytta nära användarna. Vi har stora åkerarealer där vindkraftverk naturligt passar in i kulturbygden. Jag har på början av 1990 talet studerat "skogar" av vindsnurror i Californien där hela landskap är täckta av snurror. Jag har sett stora anläggningar i Tyskland, Danmark, Australien m.m. och överallt passar de in i kulturlandskapet på samma sätt som de gamla väderkvarnarna gjorde. Men de passar inte in i unika fjällmiljöer eller unika skärgårdsmiljöer.
Vindkraftverk i kulturlandskap i västra Australien.
Men en så dålig verkningsgrad av 25-40% av vindenergin, med upp til 40% energiförlust vid eltransport söderut, med de enorma investeringar det krävs för att bygga ut stamnätet för att kunna skicka elen söderut så är dessa satsningar knappast samhällsekonomiska. Speciellt inte med de extrakostnader det blir att bygga ute i skärgården.
Bara betongfundamenten 10 meter djupa och 4 meter över havsytan kräver enorma mängder material och betong som ger stora koldioxidutsläpp både vid transport och vid härdningen av betongen. Om man sedan ränknar på en livscykelanalys vad det kostar att konstruera kraftverken i kompositmaterial, metall m.m., framställningskostnaden av koppartrådarna för elöverföring, transportkostnader av delkomponenter, konstruktionskostnader till havs, underhållskostnader med helikopter och båtar och en livslängs på ca 20 år per kraftverk så är det knappast en ekvation som går ihop. Dessutom tillkommer kostnader för nedmontering, borttransport och återvinning av allt material.
Ett vindkraftverk måste därför i sin elproduktion kompensera alla dessa tillverkningskostnader, rivningskostnader, elförluster m.m. och dessutom hinna med att producera el utöver dessa kostnader. Undra hur många år ett vindraftverk jobbar "effektivt" som +-producerade när alla dessa minus-kostnader kompenserats.
Då måste man räkna till stilleståndstider när det är för kallt (kompositmaterial tål inte hur mycket kyla som helst), när det är för mycket isbildning på bladen, och när det blåser för mycket (en snurra klara bara vissa vindhastigheter). Om man sedan veta att till och med stora fyrar har välts omkull av isrörelser ute till havs här i Bottenviken så torde livstiden kanske bli betydligt kortare än den beräknade 20 åren.
Vindkraftverk i västra Australien som vacker passar in i landskapsbilden.
I mina ögon är i alla fall dessa vindkraftsetableringar i vår skärgård ren och skär idioti och bortkastade pengar och på bekostnad av helt unika miljöer. Jag har inte samvete att vara med på sånt resurs- och miljöslöseri pga av en "vindraftshysteri" som nu råder i landet.
Jag tror mer på småskaliga hushålsnära vindkraftverk som tillsammans med andra hållbara energiformer samt ett helt annat medvetande om energisparande hos folket och inom industrin är en betydligt bättre lösning än storskaliga vindkraftsindustrier.
Vill du stödja skyddet av vår unika skärgård - gå in på hemsidan http://www.frihorisont.se/ så får du reda på hur du kan stödja föreningen.
Förra veckans vinterkänsla med nysnö (dock i hård blåst) och få minusgrader är nu förbytt i hällande regn. Det har regnat hela dagen i dag och det är svårt att tro att det är början på mars. Snön sjunker snabbt undan och man har lovar mer plusgrader, regn och dimma denna vecka. Suck.
Just nu i skymningen går en ståtlig älgko över tomten och ställer sig och tuggar på sälgarna bakom tomthäcken. Den håller sig kvar vid tomten en bra stund tills det blivit riktigt mörkt. Underbart med vilt så nära inpå.
På fågelbordet är det som vanligt full fart - nya tillskott är grönfinken som är tillbaka och gråsiskor. I morse var det en stor flock på över 20 gråsiskor som febrilt letade frön nedanför automaten.
Vacker gråsiskehane fotat genom köksfönstret
Gråsiska på jakt efter frön
I övrigt så är det vanliga gänget kvar av mesar, domherrar, hackspetten och vår husekorre. Fredag morgon vaknade jag tidigt 05.30 av en kraftig duns på verandan - när jag kom ut i köket såg jag färska rävspår som hade hoppat upp och ner för att försöka locka fram ekorren som gömde sig under verandan. Det verkade som om ekkorren klarade sig eftersom när jag senare klev upp satt den och mumsade frön igen vid fågelbordet. I lördags satt även sparvhöken på fågelbordet - den kommer regelbundet för att försöka fånga en av alla småfåglar som flockas kring matbordet. Ett dukat matbord för höken - men de är inte lätta att fånga. Vid lunchtid på lördag satt en blåmes på talgbollen helt blixtstilla i säker över 10 minuter och övriga mesar i träden och i häckan satt likaså helt frusna. Tydligen hade varningssignalen gått att höken var nära igen. Det är intressant att de olika arterna har nästan en identisk variningssignal - en hög vissling som är svår att lokalisera vart den kommer ifrån. Fåglarna har en helt annan varningssignal för markrovdjur såsom katt eller räv.
På söndag var det så dags för årets upplaga av Bothnialoppet.
www,bothnialoppet.se
Väderprognoserna visade det värsta - styv kulling längs kusten och banan blev avkortat två gånger till en slinga runt Fårön bort till Sandönäset som vi skulle åka två gånger.
Jag innan start.
Startområdet i Piteå.
Straxt innan start.
Förväntansfulla och föga anande vad som väntade.
Det var tur att det var en slinga för efter ett varv valde de flesta som startat, 295 av 474 startande att avbryta loppet. Över 600 hade anmält sig så många kom inte ens ut i det dåliga vädret.
Kontrollen vid Sandönäset - hit var det fin medvind - men sen kom motvinden...
Vi var endast 179 (38%) som tog oss i mål efter två hela varv. Jag har gjort flera långlopp, bl.a. två vasalopp och Svenska klassikern, men Söndagens Bothnialopp var bland det värsta jag gjort. Första varvet gick hyfsat när isarna fortfarande var fina och man hade krafter kvar i den starka motvindet . Första varvet gick på under två timmar. Men sen började isen lösas upp i värmen, av det ymiiga blötsnö som vinden ursinigt kastade över oss och av alla skridskoskär. Under första varvet åkte de med snöhyvlar och isslipmaskiner för att håla spåret fint men pga av isen uppblötning gick det väl inte att åka flera vändor med traktorerna. Så efter sista kontrollen i Fårösund och vi hade bara en mil kvar - så var det den absolut längsta mil jag någonsin har gjort. Den starka vinden, tyv kuling som bara ökat under dagen, det rengblande snöfallet och den totalt sönderkörda banan full med förädiska sprickor gjorde att det inte gick många knop. Helt genomblöt och trött av den tidiga motvindskampen - så hade det gått fortare att ta av sig skridskorna och gå i motvinden.
I mål på 139 plats efter 4 1/2 timme i vind och blötsnö fick jag mit livs värsta hyoptermi. Trots varm dusch låg jag och skaka i en halvtimme nedbäddad under dubbla duntäcken när jag kommit hem. Andra fick bäras från målområdet. Alla som tog sig i mål var verkligen hjältar denna dag. Och ett stort hjärta till alla arangörer som hade det mint lika motigt som vi ute i spåret - de lyckades ändå genomföra evenemanget trots att kung Bore gjorde allt för att sabotera. Från och med nu kan det bara bli bättre väder.
Apropå vindar - på Söndag kväll hade föreningen Skärgårdsskydd i Norr årsmöte där jag är ordförande.
www.frihorisont.se
Föreningen är till för att skydda vår unika Norrbottniska skärgård mot industriexploateringar. Just nu är vindkraftparker aktuella. Föreningen är inte emot vindrakft - tvärt om - förnyelsebara energikällor är viktiga för omställningen till ett hållbart samhälle.
Men innan man bygger gigantiska vinkraftindustrier på hundratals vindraftverk som är 170 meter höga så måste man tänka till både en och två gånger. Och dessa tänkta kraftverk ÄR stora. 170m och man pratar om upp till 250 m höga torn!
Storleksjämförelse med kända Piteå karaktärer: Bondökallens båk 15 m, Piteå-Rönnskärs fyr 37 m, Kappas skorsten 92 m och de planerade vindkraftverken 170 m höga.
Alla som vet hur lång Båken och Piteå Rönnskär syns kan tänka sig hur långt dessa kraftverk syns. Våra beräkningar visar att 175 m höga torn syns 30,4 sjömil (56 km) och 250m höga torn syns teoretiskt 47 sjömil (88km). Eftersom det är 30 km från klockargrund till Piteå havsbad och 28 km till Jävre och 18 km till Rönnskär så kommer dessa anläggningar att synas från HELA piteå skärgård!!
För er som inte är i Piteå kan vi jämförta med Sveriges högsta fyr Långe jan som är 42 m hög och Kaknästornet i Stockholm som är 155 m högt.
Om vi ser Smurfit-Kappas skorsten på 2 km avstånd eller Kaknästornet på 3.5 km avstånd har vi en betraktelsevinkel på 2.5 grader, dvs storleken på fullmånen t ex vid horisonten, så syns vindkraftverken så stora hela 12 km bort.
Vid Klockgrundet och Tärnans grund i Piteå skärgård planerar Piteå kommun tillsammans med exploatörer att tillåta bygga 132 vindkraftverk 170 m höga (ev upp till 250 m höga). Man kallar detta en "off-Shore" anläggning men den ligger i högsta grad "on-shore" i nära anslutning till skärgårdsöar.
Planerad vindkraftsindustri (132 vindkraftverk) vid Klockgrundet (86 verk) och Tärnans grund (46 verk).
Dessa verk ligger endast några km från naturreservat och Natura2000 områden (markerade).
Karta visar närheten till skyddade miljöer i Piteå skärgård såsom naturreservat och Natura2000 områden.
Detta är mycket stora områden som planeras att exploateras 27 och 55 kvadratkilometer stora..
Ytan motsvara hela Piteå med omnejd, eller....
Större delen av stor-Stockholm.
Vy från Piteå Kluntarna mot SO.
Det som är själva kärnan i havs- och skärgårdsupplevelser är den orörda, oändliga horisonten som ger lugn för själen. Alla som suttit vid en strand och njutit av en havsutsikt eller vandrat på öar och kobbar vet vilken dragningskraft och rogivande verkan en fri horisont har. Detta vill man nu spoliera i Norrbottens skärgård.
En horisont som är full av snurror som rör sig är knappast rogivande för själen.
Flera företagare har planerat och börjat paketera hälsoupplevelser där den orörda skärgårdsmiljön tillsammans med hälsoaktiviteter såsom massage, avkopplingsövningar m.m. skall ge upplevelesr som skall ge den stressade människan lugn och frid - om inte annat för en studs återhämtning från det strssa livet - sk SLOW EXPERIENCES. Förutsättningarna för sådana upplevelser och för entreprenörer i samverkan tillgängligöra Piteå skärgård för olika aktiviteter och upplevelser spolieras med dessa industriexploateringsplaner.
En stor turistisk potential som är under utveckling är sälsafari i yttre skärgården som bl.a. Guide Natura utvecklar.
Sälsafari i Piteå skärgård.
Med den planerade exploateringen blr själva upplevelsen av vildmark, subarktisk havsmiljö och otillgänglighet - det som kommer att vara kärnvärden i sälsafarin att spolieras av en industrietablering.
Sälsafari med angränsande industri av vindkraftverk.
Sälsafari i Juni med ett lungt hav, midnattssolljus och tystnaden och friden är en fantastisk och unik upplevelse. Detta spolieras av industrietableringen som skapar oro och disharmoni i landskapsupplevelsen.
Att sakta paddla fram i vår yttre skärgård under tystnad, i harmoni med havets rörelser, att känna lugnet, friden och samhörigheten med havet är unika upplevelser för dagens stressade människor. Guide Natura planerar flera olika paketerade paddelturer i Piteå och Luleå skärgård och har tagit fram en guide med paddelleder i Piteå skärgård.
Dessa unika upplevelser spolieras av en industrietablering i anslutning till denna miljö!.
Framtida vy vid Storräbben i Piteå. Är det så vi vill ha vår skärgård?
Vi kan helt enkelt inte acceptera att man vill bygga stora industrianläggningar i en unik skärgårdsmiljö och precis utanför Natura2000, naturreservat och nationalparker som vi har ett internationellt uppdrag att skydda för framtiden. Lika absurt som att bygga hundratals gigantiska vindkraftverk strax utanför Sarek och Abisko lika absurt är det att bygga de planerade anläggningarna utanför våra skärgårdsreservat och unika miljöer.
Man planerar även nu att bygga en liknande park utanför Rödkallen i Luleå i ett område som Länsstyrelsen har ansökt att bevara som Natura2000 område.
Vy från Rödkallen, Luleå skärgård.
Rödkallen är en av Norrlands skärgårds många fina pärlor med gamla fiskeläger. Strax utanför vill man nu bygga en industrianläggning av vindkraftverkt som stör friden och harmonin i skärgårdsmiljön.
Rödkallen med industrianläggning i bakgriunden.
Denna industrietablering vid Rödkallen syns även från andra unika miljöer i Luleå skärgård, som t ex den unika Kluntarna i Luleå.
Vy från Kluntarna mot SO.
Kluntarna är ett Naturreservat med en fascinerande natur, gamla fiskelämningar, urskog, och levande fiskeby. En vindkraftanläggning kommer att kraftigt störa upplevelsen av en yttre skärgårdsö vid Kluntarna.
Vy från Kluntarna i Luleå med vindkraftsindustri.
Även från många andra fina öar kommer vindraftsindustrin att störa landskapsbilden och skärgårdsupplevelsen.
Vy från Espkärringen i Luleå skärgård.
Samma vy efter en vidkraftsexploatering i området.
Vår skärgård här i norr är helt unik på många sätt. Dels är den relativt oexploaterad - speciellt Piteå skärgård är i stort en vildmark. Skärgården ger precis som våra svenska fjäll möjlighet till själslig vila, återhämtning, kontemplation och reflektion - dvs. är starkt hälsobefrämjande i vår stressade vardag.
Dels finns här gamla unika kulturmiljöer såsom fiskeläger och unika lämningar såsom väldens största ansamling av labyrinter. Dessa kulturskatter i sin omgivande miljö har vi ett ansvar att bevara för framtiden.
Dels är det världens enda brackvattenskärgård med mycket speciella förhållanden för växt och djurlivet. Att i en så världsunik miljö planera stora anläggningar som kan påverkar bottenfauna, strömmar m.m. är ansvarslöst. På senare tid har havsörnarna återetablerat sig i vår skärgård. Från bl.a. Norge har man sett att havsörnar lätt förolyckas i vindrarftverk.
Vår skärgård är även världsunik genom att den är den enda skärgårdar som reser sig ur havet - med nästan en cm per år. Det som i dag ligger 1 m under havsytan kommer om 100 år vara torrt land. Ingen annan stans på jorden kan man studera detta samspel av land och hav och hur växter och djur nykoloniserar marken som stiger ur havet. De vindraftsfundament som man lämnar efter sig efter 20 år kommer i framtiden att lyftas upp ur vattnet och upp på land. Hur kommer denna framtida skärgårdsmiljön att se ut?
Vintertid är vår skärgård arktisk som erbjuder upplevelser som man annars bara finner högt uppe i arktis - på Grönland, norra Sibirien och Alaska. Ensamheten, orördheten, tystnaded vintertid är fantastisdka och unika upplevelser som vi kan erbjuda betydligt lättare än andra nordliga platser på vår jord. Ska vi ta bort den unnika orörda känslan med vindkraftsparker?
På sommaren har vi ett ljus från midnattssolen som likaså är helt världsunikt. En fri horisont som är färgad av midnattsljuset som speglar sig i ett stilla hav är en fantastisk upplevelse som inte får spolieras av industrianläggningar.
Dessa värden vill man nu spoliera med storavindkraftsindustrier i Piteå, Luleå och så småningom även andra delar av Norrbottens skärgård. Bara för att det är billigt för exploatörerna och det inte finns tillräckligt med folk här uppe som protesterar. All den satsning som vi nu gör inom skärgårdsturism kommer att äventyras av dessa exploateringar.
Vi borde ha lärt av exploateringarna av våra älvar att vissa unika miljöer måste vi vara rädda om. Vi har enorma skogsytor att "plantera snurror" på och vindrakftverk gör störst nytta nära användarna. Vi har stora åkerarealer där vindkraftverk naturligt passar in i kulturbygden. Jag har på början av 1990 talet studerat "skogar" av vindsnurror i Californien där hela landskap är täckta av snurror. Jag har sett stora anläggningar i Tyskland, Danmark, Australien m.m. och överallt passar de in i kulturlandskapet på samma sätt som de gamla väderkvarnarna gjorde. Men de passar inte in i unika fjällmiljöer eller unika skärgårdsmiljöer.
Vindkraftverk i kulturlandskap i västra Australien.
Men en så dålig verkningsgrad av 25-40% av vindenergin, med upp til 40% energiförlust vid eltransport söderut, med de enorma investeringar det krävs för att bygga ut stamnätet för att kunna skicka elen söderut så är dessa satsningar knappast samhällsekonomiska. Speciellt inte med de extrakostnader det blir att bygga ute i skärgården.
Bara betongfundamenten 10 meter djupa och 4 meter över havsytan kräver enorma mängder material och betong som ger stora koldioxidutsläpp både vid transport och vid härdningen av betongen. Om man sedan ränknar på en livscykelanalys vad det kostar att konstruera kraftverken i kompositmaterial, metall m.m., framställningskostnaden av koppartrådarna för elöverföring, transportkostnader av delkomponenter, konstruktionskostnader till havs, underhållskostnader med helikopter och båtar och en livslängs på ca 20 år per kraftverk så är det knappast en ekvation som går ihop. Dessutom tillkommer kostnader för nedmontering, borttransport och återvinning av allt material.
Ett vindkraftverk måste därför i sin elproduktion kompensera alla dessa tillverkningskostnader, rivningskostnader, elförluster m.m. och dessutom hinna med att producera el utöver dessa kostnader. Undra hur många år ett vindraftverk jobbar "effektivt" som +-producerade när alla dessa minus-kostnader kompenserats.
Då måste man räkna till stilleståndstider när det är för kallt (kompositmaterial tål inte hur mycket kyla som helst), när det är för mycket isbildning på bladen, och när det blåser för mycket (en snurra klara bara vissa vindhastigheter). Om man sedan veta att till och med stora fyrar har välts omkull av isrörelser ute till havs här i Bottenviken så torde livstiden kanske bli betydligt kortare än den beräknade 20 åren.
Vindkraftverk i västra Australien som vacker passar in i landskapsbilden.
I mina ögon är i alla fall dessa vindkraftsetableringar i vår skärgård ren och skär idioti och bortkastade pengar och på bekostnad av helt unika miljöer. Jag har inte samvete att vara med på sånt resurs- och miljöslöseri pga av en "vindraftshysteri" som nu råder i landet.
Jag tror mer på småskaliga hushålsnära vindkraftverk som tillsammans med andra hållbara energiformer samt ett helt annat medvetande om energisparande hos folket och inom industrin är en betydligt bättre lösning än storskaliga vindkraftsindustrier.
Vill du stödja skyddet av vår unika skärgård - gå in på hemsidan http://www.frihorisont.se/ så får du reda på hur du kan stödja föreningen.
