Slaskvinter och Bothnialoppet
Måndag 10 mars.
Förra veckans vinterkänsla med nysnö (dock i hård blåst) och få minusgrader är nu förbytt i hällande regn. Det har regnat hela dagen i dag och det är svårt att tro att det är början på mars. Snön sjunker snabbt undan och man har lovar mer plusgrader, regn och dimma denna vecka. Suck.
Just nu i skymningen går en ståtlig älgko över tomten och ställer sig och tuggar på sälgarna bakom tomthäcken. Den håller sig kvar vid tomten en bra stund tills det blivit riktigt mörkt. Underbart med vilt så nära inpå.
På fågelbordet är det som vanligt full fart - nya tillskott är grönfinken som är tillbaka och gråsiskor. I morse var det en stor flock på över 20 gråsiskor som febrilt letade frön nedanför automaten.
Vacker gråsiskehane fotat genom köksfönstret
Gråsiska på jakt efter frön
I övrigt så är det vanliga gänget kvar av mesar, domherrar, hackspetten och vår husekorre. Fredag morgon vaknade jag tidigt 05.30 av en kraftig duns på verandan - när jag kom ut i köket såg jag färska rävspår som hade hoppat upp och ner för att försöka locka fram ekorren som gömde sig under verandan. Det verkade som om ekkorren klarade sig eftersom när jag senare klev upp satt den och mumsade frön igen vid fågelbordet. I lördags satt även sparvhöken på fågelbordet - den kommer regelbundet för att försöka fånga en av alla småfåglar som flockas kring matbordet. Ett dukat matbord för höken - men de är inte lätta att fånga. Vid lunchtid på lördag satt en blåmes på talgbollen helt blixtstilla i säker över 10 minuter och övriga mesar i träden och i häckan satt likaså helt frusna. Tydligen hade varningssignalen gått att höken var nära igen. Det är intressant att de olika arterna har nästan en identisk variningssignal - en hög vissling som är svår att lokalisera vart den kommer ifrån. Fåglarna har en helt annan varningssignal för markrovdjur såsom katt eller räv.
På söndag var det så dags för årets upplaga av Bothnialoppet.
www,bothnialoppet.se
Väderprognoserna visade det värsta - styv kulling längs kusten och banan blev avkortat två gånger till en slinga runt Fårön bort till Sandönäset som vi skulle åka två gånger.
Jag innan start.
Startområdet i Piteå.
Straxt innan start.
Förväntansfulla och föga anande vad som väntade.
Det var tur att det var en slinga för efter ett varv valde de flesta som startat, 295 av 474 startande att avbryta loppet. Över 600 hade anmält sig så många kom inte ens ut i det dåliga vädret.
Kontrollen vid Sandönäset - hit var det fin medvind - men sen kom motvinden...
Vi var endast 179 (38%) som tog oss i mål efter två hela varv. Jag har gjort flera långlopp, bl.a. två vasalopp och Svenska klassikern, men Söndagens Bothnialopp var bland det värsta jag gjort. Första varvet gick hyfsat när isarna fortfarande var fina och man hade krafter kvar i den starka motvindet . Första varvet gick på under två timmar. Men sen började isen lösas upp i värmen, av det ymiiga blötsnö som vinden ursinigt kastade över oss och av alla skridskoskär. Under första varvet åkte de med snöhyvlar och isslipmaskiner för att håla spåret fint men pga av isen uppblötning gick det väl inte att åka flera vändor med traktorerna. Så efter sista kontrollen i Fårösund och vi hade bara en mil kvar - så var det den absolut längsta mil jag någonsin har gjort. Den starka vinden, tyv kuling som bara ökat under dagen, det rengblande snöfallet och den totalt sönderkörda banan full med förädiska sprickor gjorde att det inte gick många knop. Helt genomblöt och trött av den tidiga motvindskampen - så hade det gått fortare att ta av sig skridskorna och gå i motvinden.
I mål på 139 plats efter 4 1/2 timme i vind och blötsnö fick jag mit livs värsta hyoptermi. Trots varm dusch låg jag och skaka i en halvtimme nedbäddad under dubbla duntäcken när jag kommit hem. Andra fick bäras från målområdet. Alla som tog sig i mål var verkligen hjältar denna dag. Och ett stort hjärta till alla arangörer som hade det mint lika motigt som vi ute i spåret - de lyckades ändå genomföra evenemanget trots att kung Bore gjorde allt för att sabotera. Från och med nu kan det bara bli bättre väder.
Apropå vindar - på Söndag kväll hade föreningen Skärgårdsskydd i Norr årsmöte där jag är ordförande.
www.frihorisont.se
Föreningen är till för att skydda vår unika Norrbottniska skärgård mot industriexploateringar. Just nu är vindkraftparker aktuella. Föreningen är inte emot vindrakft - tvärt om - förnyelsebara energikällor är viktiga för omställningen till ett hållbart samhälle.
Men innan man bygger gigantiska vinkraftindustrier på hundratals vindraftverk som är 170 meter höga så måste man tänka till både en och två gånger. Och dessa tänkta kraftverk ÄR stora. 170m och man pratar om upp till 250 m höga torn!
Storleksjämförelse med kända Piteå karaktärer: Bondökallens båk 15 m, Piteå-Rönnskärs fyr 37 m, Kappas skorsten 92 m och de planerade vindkraftverken 170 m höga.
Alla som vet hur lång Båken och Piteå Rönnskär syns kan tänka sig hur långt dessa kraftverk syns. Våra beräkningar visar att 175 m höga torn syns 30,4 sjömil (56 km) och 250m höga torn syns teoretiskt 47 sjömil (88km). Eftersom det är 30 km från klockargrund till Piteå havsbad och 28 km till Jävre och 18 km till Rönnskär så kommer dessa anläggningar att synas från HELA piteå skärgård!!
För er som inte är i Piteå kan vi jämförta med Sveriges högsta fyr Långe jan som är 42 m hög och Kaknästornet i Stockholm som är 155 m högt.
Om vi ser Smurfit-Kappas skorsten på 2 km avstånd eller Kaknästornet på 3.5 km avstånd har vi en betraktelsevinkel på 2.5 grader, dvs storleken på fullmånen t ex vid horisonten, så syns vindkraftverken så stora hela 12 km bort.
Vid Klockgrundet och Tärnans grund i Piteå skärgård planerar Piteå kommun tillsammans med exploatörer att tillåta bygga 132 vindkraftverk 170 m höga (ev upp till 250 m höga). Man kallar detta en "off-Shore" anläggning men den ligger i högsta grad "on-shore" i nära anslutning till skärgårdsöar.
Planerad vindkraftsindustri (132 vindkraftverk) vid Klockgrundet (86 verk) och Tärnans grund (46 verk).
Dessa verk ligger endast några km från naturreservat och Natura2000 områden (markerade).
Karta visar närheten till skyddade miljöer i Piteå skärgård såsom naturreservat och Natura2000 områden.
Detta är mycket stora områden som planeras att exploateras 27 och 55 kvadratkilometer stora..
Ytan motsvara hela Piteå med omnejd, eller....
Större delen av stor-Stockholm.
Vy från Piteå Kluntarna mot SO.
Det som är själva kärnan i havs- och skärgårdsupplevelser är den orörda, oändliga horisonten som ger lugn för själen. Alla som suttit vid en strand och njutit av en havsutsikt eller vandrat på öar och kobbar vet vilken dragningskraft och rogivande verkan en fri horisont har. Detta vill man nu spoliera i Norrbottens skärgård.
En horisont som är full av snurror som rör sig är knappast rogivande för själen.
Flera företagare har planerat och börjat paketera hälsoupplevelser där den orörda skärgårdsmiljön tillsammans med hälsoaktiviteter såsom massage, avkopplingsövningar m.m. skall ge upplevelesr som skall ge den stressade människan lugn och frid - om inte annat för en studs återhämtning från det strssa livet - sk SLOW EXPERIENCES. Förutsättningarna för sådana upplevelser och för entreprenörer i samverkan tillgängligöra Piteå skärgård för olika aktiviteter och upplevelser spolieras med dessa industriexploateringsplaner.
En stor turistisk potential som är under utveckling är sälsafari i yttre skärgården som bl.a. Guide Natura utvecklar.
Sälsafari i Piteå skärgård.
Med den planerade exploateringen blr själva upplevelsen av vildmark, subarktisk havsmiljö och otillgänglighet - det som kommer att vara kärnvärden i sälsafarin att spolieras av en industrietablering.
Sälsafari med angränsande industri av vindkraftverk.
Sälsafari i Juni med ett lungt hav, midnattssolljus och tystnaden och friden är en fantastisk och unik upplevelse. Detta spolieras av industrietableringen som skapar oro och disharmoni i landskapsupplevelsen.
Att sakta paddla fram i vår yttre skärgård under tystnad, i harmoni med havets rörelser, att känna lugnet, friden och samhörigheten med havet är unika upplevelser för dagens stressade människor. Guide Natura planerar flera olika paketerade paddelturer i Piteå och Luleå skärgård och har tagit fram en guide med paddelleder i Piteå skärgård.
Dessa unika upplevelser spolieras av en industrietablering i anslutning till denna miljö!.
Framtida vy vid Storräbben i Piteå. Är det så vi vill ha vår skärgård?
Vi kan helt enkelt inte acceptera att man vill bygga stora industrianläggningar i en unik skärgårdsmiljö och precis utanför Natura2000, naturreservat och nationalparker som vi har ett internationellt uppdrag att skydda för framtiden. Lika absurt som att bygga hundratals gigantiska vindkraftverk strax utanför Sarek och Abisko lika absurt är det att bygga de planerade anläggningarna utanför våra skärgårdsreservat och unika miljöer.
Man planerar även nu att bygga en liknande park utanför Rödkallen i Luleå i ett område som Länsstyrelsen har ansökt att bevara som Natura2000 område.
Vy från Rödkallen, Luleå skärgård.
Rödkallen är en av Norrlands skärgårds många fina pärlor med gamla fiskeläger. Strax utanför vill man nu bygga en industrianläggning av vindkraftverkt som stör friden och harmonin i skärgårdsmiljön.
Rödkallen med industrianläggning i bakgriunden.
Denna industrietablering vid Rödkallen syns även från andra unika miljöer i Luleå skärgård, som t ex den unika Kluntarna i Luleå.
Vy från Kluntarna mot SO.
Kluntarna är ett Naturreservat med en fascinerande natur, gamla fiskelämningar, urskog, och levande fiskeby. En vindkraftanläggning kommer att kraftigt störa upplevelsen av en yttre skärgårdsö vid Kluntarna.
Vy från Kluntarna i Luleå med vindkraftsindustri.
Även från många andra fina öar kommer vindraftsindustrin att störa landskapsbilden och skärgårdsupplevelsen.
Vy från Espkärringen i Luleå skärgård.
Samma vy efter en vidkraftsexploatering i området.
Vår skärgård här i norr är helt unik på många sätt. Dels är den relativt oexploaterad - speciellt Piteå skärgård är i stort en vildmark. Skärgården ger precis som våra svenska fjäll möjlighet till själslig vila, återhämtning, kontemplation och reflektion - dvs. är starkt hälsobefrämjande i vår stressade vardag.
Dels finns här gamla unika kulturmiljöer såsom fiskeläger och unika lämningar såsom väldens största ansamling av labyrinter. Dessa kulturskatter i sin omgivande miljö har vi ett ansvar att bevara för framtiden.
Dels är det världens enda brackvattenskärgård med mycket speciella förhållanden för växt och djurlivet. Att i en så världsunik miljö planera stora anläggningar som kan påverkar bottenfauna, strömmar m.m. är ansvarslöst. På senare tid har havsörnarna återetablerat sig i vår skärgård. Från bl.a. Norge har man sett att havsörnar lätt förolyckas i vindrarftverk.
Vår skärgård är även världsunik genom att den är den enda skärgårdar som reser sig ur havet - med nästan en cm per år. Det som i dag ligger 1 m under havsytan kommer om 100 år vara torrt land. Ingen annan stans på jorden kan man studera detta samspel av land och hav och hur växter och djur nykoloniserar marken som stiger ur havet. De vindraftsfundament som man lämnar efter sig efter 20 år kommer i framtiden att lyftas upp ur vattnet och upp på land. Hur kommer denna framtida skärgårdsmiljön att se ut?
Vintertid är vår skärgård arktisk som erbjuder upplevelser som man annars bara finner högt uppe i arktis - på Grönland, norra Sibirien och Alaska. Ensamheten, orördheten, tystnaded vintertid är fantastisdka och unika upplevelser som vi kan erbjuda betydligt lättare än andra nordliga platser på vår jord. Ska vi ta bort den unnika orörda känslan med vindkraftsparker?
På sommaren har vi ett ljus från midnattssolen som likaså är helt världsunikt. En fri horisont som är färgad av midnattsljuset som speglar sig i ett stilla hav är en fantastisk upplevelse som inte får spolieras av industrianläggningar.
Dessa värden vill man nu spoliera med storavindkraftsindustrier i Piteå, Luleå och så småningom även andra delar av Norrbottens skärgård. Bara för att det är billigt för exploatörerna och det inte finns tillräckligt med folk här uppe som protesterar. All den satsning som vi nu gör inom skärgårdsturism kommer att äventyras av dessa exploateringar.
Vi borde ha lärt av exploateringarna av våra älvar att vissa unika miljöer måste vi vara rädda om. Vi har enorma skogsytor att "plantera snurror" på och vindrakftverk gör störst nytta nära användarna. Vi har stora åkerarealer där vindkraftverk naturligt passar in i kulturbygden. Jag har på början av 1990 talet studerat "skogar" av vindsnurror i Californien där hela landskap är täckta av snurror. Jag har sett stora anläggningar i Tyskland, Danmark, Australien m.m. och överallt passar de in i kulturlandskapet på samma sätt som de gamla väderkvarnarna gjorde. Men de passar inte in i unika fjällmiljöer eller unika skärgårdsmiljöer.
Vindkraftverk i kulturlandskap i västra Australien.
Men en så dålig verkningsgrad av 25-40% av vindenergin, med upp til 40% energiförlust vid eltransport söderut, med de enorma investeringar det krävs för att bygga ut stamnätet för att kunna skicka elen söderut så är dessa satsningar knappast samhällsekonomiska. Speciellt inte med de extrakostnader det blir att bygga ute i skärgården.
Bara betongfundamenten 10 meter djupa och 4 meter över havsytan kräver enorma mängder material och betong som ger stora koldioxidutsläpp både vid transport och vid härdningen av betongen. Om man sedan ränknar på en livscykelanalys vad det kostar att konstruera kraftverken i kompositmaterial, metall m.m., framställningskostnaden av koppartrådarna för elöverföring, transportkostnader av delkomponenter, konstruktionskostnader till havs, underhållskostnader med helikopter och båtar och en livslängs på ca 20 år per kraftverk så är det knappast en ekvation som går ihop. Dessutom tillkommer kostnader för nedmontering, borttransport och återvinning av allt material.
Ett vindkraftverk måste därför i sin elproduktion kompensera alla dessa tillverkningskostnader, rivningskostnader, elförluster m.m. och dessutom hinna med att producera el utöver dessa kostnader. Undra hur många år ett vindraftverk jobbar "effektivt" som +-producerade när alla dessa minus-kostnader kompenserats.
Då måste man räkna till stilleståndstider när det är för kallt (kompositmaterial tål inte hur mycket kyla som helst), när det är för mycket isbildning på bladen, och när det blåser för mycket (en snurra klara bara vissa vindhastigheter). Om man sedan veta att till och med stora fyrar har välts omkull av isrörelser ute till havs här i Bottenviken så torde livstiden kanske bli betydligt kortare än den beräknade 20 åren.
Vindkraftverk i västra Australien som vacker passar in i landskapsbilden.
I mina ögon är i alla fall dessa vindkraftsetableringar i vår skärgård ren och skär idioti och bortkastade pengar och på bekostnad av helt unika miljöer. Jag har inte samvete att vara med på sånt resurs- och miljöslöseri pga av en "vindraftshysteri" som nu råder i landet.
Jag tror mer på småskaliga hushålsnära vindkraftverk som tillsammans med andra hållbara energiformer samt ett helt annat medvetande om energisparande hos folket och inom industrin är en betydligt bättre lösning än storskaliga vindkraftsindustrier.
Vill du stödja skyddet av vår unika skärgård - gå in på hemsidan http://www.frihorisont.se/ så får du reda på hur du kan stödja föreningen.
Förra veckans vinterkänsla med nysnö (dock i hård blåst) och få minusgrader är nu förbytt i hällande regn. Det har regnat hela dagen i dag och det är svårt att tro att det är början på mars. Snön sjunker snabbt undan och man har lovar mer plusgrader, regn och dimma denna vecka. Suck.
Just nu i skymningen går en ståtlig älgko över tomten och ställer sig och tuggar på sälgarna bakom tomthäcken. Den håller sig kvar vid tomten en bra stund tills det blivit riktigt mörkt. Underbart med vilt så nära inpå.
På fågelbordet är det som vanligt full fart - nya tillskott är grönfinken som är tillbaka och gråsiskor. I morse var det en stor flock på över 20 gråsiskor som febrilt letade frön nedanför automaten.
Vacker gråsiskehane fotat genom köksfönstret
Gråsiska på jakt efter frön
I övrigt så är det vanliga gänget kvar av mesar, domherrar, hackspetten och vår husekorre. Fredag morgon vaknade jag tidigt 05.30 av en kraftig duns på verandan - när jag kom ut i köket såg jag färska rävspår som hade hoppat upp och ner för att försöka locka fram ekorren som gömde sig under verandan. Det verkade som om ekkorren klarade sig eftersom när jag senare klev upp satt den och mumsade frön igen vid fågelbordet. I lördags satt även sparvhöken på fågelbordet - den kommer regelbundet för att försöka fånga en av alla småfåglar som flockas kring matbordet. Ett dukat matbord för höken - men de är inte lätta att fånga. Vid lunchtid på lördag satt en blåmes på talgbollen helt blixtstilla i säker över 10 minuter och övriga mesar i träden och i häckan satt likaså helt frusna. Tydligen hade varningssignalen gått att höken var nära igen. Det är intressant att de olika arterna har nästan en identisk variningssignal - en hög vissling som är svår att lokalisera vart den kommer ifrån. Fåglarna har en helt annan varningssignal för markrovdjur såsom katt eller räv.
På söndag var det så dags för årets upplaga av Bothnialoppet.
www,bothnialoppet.se
Väderprognoserna visade det värsta - styv kulling längs kusten och banan blev avkortat två gånger till en slinga runt Fårön bort till Sandönäset som vi skulle åka två gånger.
Jag innan start.
Startområdet i Piteå.
Straxt innan start.
Förväntansfulla och föga anande vad som väntade.
Det var tur att det var en slinga för efter ett varv valde de flesta som startat, 295 av 474 startande att avbryta loppet. Över 600 hade anmält sig så många kom inte ens ut i det dåliga vädret.
Kontrollen vid Sandönäset - hit var det fin medvind - men sen kom motvinden...
Vi var endast 179 (38%) som tog oss i mål efter två hela varv. Jag har gjort flera långlopp, bl.a. två vasalopp och Svenska klassikern, men Söndagens Bothnialopp var bland det värsta jag gjort. Första varvet gick hyfsat när isarna fortfarande var fina och man hade krafter kvar i den starka motvindet . Första varvet gick på under två timmar. Men sen började isen lösas upp i värmen, av det ymiiga blötsnö som vinden ursinigt kastade över oss och av alla skridskoskär. Under första varvet åkte de med snöhyvlar och isslipmaskiner för att håla spåret fint men pga av isen uppblötning gick det väl inte att åka flera vändor med traktorerna. Så efter sista kontrollen i Fårösund och vi hade bara en mil kvar - så var det den absolut längsta mil jag någonsin har gjort. Den starka vinden, tyv kuling som bara ökat under dagen, det rengblande snöfallet och den totalt sönderkörda banan full med förädiska sprickor gjorde att det inte gick många knop. Helt genomblöt och trött av den tidiga motvindskampen - så hade det gått fortare att ta av sig skridskorna och gå i motvinden.
I mål på 139 plats efter 4 1/2 timme i vind och blötsnö fick jag mit livs värsta hyoptermi. Trots varm dusch låg jag och skaka i en halvtimme nedbäddad under dubbla duntäcken när jag kommit hem. Andra fick bäras från målområdet. Alla som tog sig i mål var verkligen hjältar denna dag. Och ett stort hjärta till alla arangörer som hade det mint lika motigt som vi ute i spåret - de lyckades ändå genomföra evenemanget trots att kung Bore gjorde allt för att sabotera. Från och med nu kan det bara bli bättre väder.
Apropå vindar - på Söndag kväll hade föreningen Skärgårdsskydd i Norr årsmöte där jag är ordförande.
www.frihorisont.se
Föreningen är till för att skydda vår unika Norrbottniska skärgård mot industriexploateringar. Just nu är vindkraftparker aktuella. Föreningen är inte emot vindrakft - tvärt om - förnyelsebara energikällor är viktiga för omställningen till ett hållbart samhälle.
Men innan man bygger gigantiska vinkraftindustrier på hundratals vindraftverk som är 170 meter höga så måste man tänka till både en och två gånger. Och dessa tänkta kraftverk ÄR stora. 170m och man pratar om upp till 250 m höga torn!
Storleksjämförelse med kända Piteå karaktärer: Bondökallens båk 15 m, Piteå-Rönnskärs fyr 37 m, Kappas skorsten 92 m och de planerade vindkraftverken 170 m höga.
Alla som vet hur lång Båken och Piteå Rönnskär syns kan tänka sig hur långt dessa kraftverk syns. Våra beräkningar visar att 175 m höga torn syns 30,4 sjömil (56 km) och 250m höga torn syns teoretiskt 47 sjömil (88km). Eftersom det är 30 km från klockargrund till Piteå havsbad och 28 km till Jävre och 18 km till Rönnskär så kommer dessa anläggningar att synas från HELA piteå skärgård!!
För er som inte är i Piteå kan vi jämförta med Sveriges högsta fyr Långe jan som är 42 m hög och Kaknästornet i Stockholm som är 155 m högt.
Om vi ser Smurfit-Kappas skorsten på 2 km avstånd eller Kaknästornet på 3.5 km avstånd har vi en betraktelsevinkel på 2.5 grader, dvs storleken på fullmånen t ex vid horisonten, så syns vindkraftverken så stora hela 12 km bort.
Vid Klockgrundet och Tärnans grund i Piteå skärgård planerar Piteå kommun tillsammans med exploatörer att tillåta bygga 132 vindkraftverk 170 m höga (ev upp till 250 m höga). Man kallar detta en "off-Shore" anläggning men den ligger i högsta grad "on-shore" i nära anslutning till skärgårdsöar.
Planerad vindkraftsindustri (132 vindkraftverk) vid Klockgrundet (86 verk) och Tärnans grund (46 verk).
Dessa verk ligger endast några km från naturreservat och Natura2000 områden (markerade).
Karta visar närheten till skyddade miljöer i Piteå skärgård såsom naturreservat och Natura2000 områden.
Detta är mycket stora områden som planeras att exploateras 27 och 55 kvadratkilometer stora..
Ytan motsvara hela Piteå med omnejd, eller....
Större delen av stor-Stockholm.
Vy från Piteå Kluntarna mot SO.
Det som är själva kärnan i havs- och skärgårdsupplevelser är den orörda, oändliga horisonten som ger lugn för själen. Alla som suttit vid en strand och njutit av en havsutsikt eller vandrat på öar och kobbar vet vilken dragningskraft och rogivande verkan en fri horisont har. Detta vill man nu spoliera i Norrbottens skärgård.
En horisont som är full av snurror som rör sig är knappast rogivande för själen.
Flera företagare har planerat och börjat paketera hälsoupplevelser där den orörda skärgårdsmiljön tillsammans med hälsoaktiviteter såsom massage, avkopplingsövningar m.m. skall ge upplevelesr som skall ge den stressade människan lugn och frid - om inte annat för en studs återhämtning från det strssa livet - sk SLOW EXPERIENCES. Förutsättningarna för sådana upplevelser och för entreprenörer i samverkan tillgängligöra Piteå skärgård för olika aktiviteter och upplevelser spolieras med dessa industriexploateringsplaner.
En stor turistisk potential som är under utveckling är sälsafari i yttre skärgården som bl.a. Guide Natura utvecklar.
Sälsafari i Piteå skärgård.
Med den planerade exploateringen blr själva upplevelsen av vildmark, subarktisk havsmiljö och otillgänglighet - det som kommer att vara kärnvärden i sälsafarin att spolieras av en industrietablering.
Sälsafari med angränsande industri av vindkraftverk.
Sälsafari i Juni med ett lungt hav, midnattssolljus och tystnaden och friden är en fantastisk och unik upplevelse. Detta spolieras av industrietableringen som skapar oro och disharmoni i landskapsupplevelsen.
Att sakta paddla fram i vår yttre skärgård under tystnad, i harmoni med havets rörelser, att känna lugnet, friden och samhörigheten med havet är unika upplevelser för dagens stressade människor. Guide Natura planerar flera olika paketerade paddelturer i Piteå och Luleå skärgård och har tagit fram en guide med paddelleder i Piteå skärgård.
Dessa unika upplevelser spolieras av en industrietablering i anslutning till denna miljö!.
Framtida vy vid Storräbben i Piteå. Är det så vi vill ha vår skärgård?
Vi kan helt enkelt inte acceptera att man vill bygga stora industrianläggningar i en unik skärgårdsmiljö och precis utanför Natura2000, naturreservat och nationalparker som vi har ett internationellt uppdrag att skydda för framtiden. Lika absurt som att bygga hundratals gigantiska vindkraftverk strax utanför Sarek och Abisko lika absurt är det att bygga de planerade anläggningarna utanför våra skärgårdsreservat och unika miljöer.
Man planerar även nu att bygga en liknande park utanför Rödkallen i Luleå i ett område som Länsstyrelsen har ansökt att bevara som Natura2000 område.
Vy från Rödkallen, Luleå skärgård.
Rödkallen är en av Norrlands skärgårds många fina pärlor med gamla fiskeläger. Strax utanför vill man nu bygga en industrianläggning av vindkraftverkt som stör friden och harmonin i skärgårdsmiljön.
Rödkallen med industrianläggning i bakgriunden.
Denna industrietablering vid Rödkallen syns även från andra unika miljöer i Luleå skärgård, som t ex den unika Kluntarna i Luleå.
Vy från Kluntarna mot SO.
Kluntarna är ett Naturreservat med en fascinerande natur, gamla fiskelämningar, urskog, och levande fiskeby. En vindkraftanläggning kommer att kraftigt störa upplevelsen av en yttre skärgårdsö vid Kluntarna.
Vy från Kluntarna i Luleå med vindkraftsindustri.
Även från många andra fina öar kommer vindraftsindustrin att störa landskapsbilden och skärgårdsupplevelsen.
Vy från Espkärringen i Luleå skärgård.
Samma vy efter en vidkraftsexploatering i området.
Vår skärgård här i norr är helt unik på många sätt. Dels är den relativt oexploaterad - speciellt Piteå skärgård är i stort en vildmark. Skärgården ger precis som våra svenska fjäll möjlighet till själslig vila, återhämtning, kontemplation och reflektion - dvs. är starkt hälsobefrämjande i vår stressade vardag.
Dels finns här gamla unika kulturmiljöer såsom fiskeläger och unika lämningar såsom väldens största ansamling av labyrinter. Dessa kulturskatter i sin omgivande miljö har vi ett ansvar att bevara för framtiden.
Dels är det världens enda brackvattenskärgård med mycket speciella förhållanden för växt och djurlivet. Att i en så världsunik miljö planera stora anläggningar som kan påverkar bottenfauna, strömmar m.m. är ansvarslöst. På senare tid har havsörnarna återetablerat sig i vår skärgård. Från bl.a. Norge har man sett att havsörnar lätt förolyckas i vindrarftverk.
Vår skärgård är även världsunik genom att den är den enda skärgårdar som reser sig ur havet - med nästan en cm per år. Det som i dag ligger 1 m under havsytan kommer om 100 år vara torrt land. Ingen annan stans på jorden kan man studera detta samspel av land och hav och hur växter och djur nykoloniserar marken som stiger ur havet. De vindraftsfundament som man lämnar efter sig efter 20 år kommer i framtiden att lyftas upp ur vattnet och upp på land. Hur kommer denna framtida skärgårdsmiljön att se ut?
Vintertid är vår skärgård arktisk som erbjuder upplevelser som man annars bara finner högt uppe i arktis - på Grönland, norra Sibirien och Alaska. Ensamheten, orördheten, tystnaded vintertid är fantastisdka och unika upplevelser som vi kan erbjuda betydligt lättare än andra nordliga platser på vår jord. Ska vi ta bort den unnika orörda känslan med vindkraftsparker?
På sommaren har vi ett ljus från midnattssolen som likaså är helt världsunikt. En fri horisont som är färgad av midnattsljuset som speglar sig i ett stilla hav är en fantastisk upplevelse som inte får spolieras av industrianläggningar.
Dessa värden vill man nu spoliera med storavindkraftsindustrier i Piteå, Luleå och så småningom även andra delar av Norrbottens skärgård. Bara för att det är billigt för exploatörerna och det inte finns tillräckligt med folk här uppe som protesterar. All den satsning som vi nu gör inom skärgårdsturism kommer att äventyras av dessa exploateringar.
Vi borde ha lärt av exploateringarna av våra älvar att vissa unika miljöer måste vi vara rädda om. Vi har enorma skogsytor att "plantera snurror" på och vindrakftverk gör störst nytta nära användarna. Vi har stora åkerarealer där vindkraftverk naturligt passar in i kulturbygden. Jag har på början av 1990 talet studerat "skogar" av vindsnurror i Californien där hela landskap är täckta av snurror. Jag har sett stora anläggningar i Tyskland, Danmark, Australien m.m. och överallt passar de in i kulturlandskapet på samma sätt som de gamla väderkvarnarna gjorde. Men de passar inte in i unika fjällmiljöer eller unika skärgårdsmiljöer.
Vindkraftverk i kulturlandskap i västra Australien.
Men en så dålig verkningsgrad av 25-40% av vindenergin, med upp til 40% energiförlust vid eltransport söderut, med de enorma investeringar det krävs för att bygga ut stamnätet för att kunna skicka elen söderut så är dessa satsningar knappast samhällsekonomiska. Speciellt inte med de extrakostnader det blir att bygga ute i skärgården.
Bara betongfundamenten 10 meter djupa och 4 meter över havsytan kräver enorma mängder material och betong som ger stora koldioxidutsläpp både vid transport och vid härdningen av betongen. Om man sedan ränknar på en livscykelanalys vad det kostar att konstruera kraftverken i kompositmaterial, metall m.m., framställningskostnaden av koppartrådarna för elöverföring, transportkostnader av delkomponenter, konstruktionskostnader till havs, underhållskostnader med helikopter och båtar och en livslängs på ca 20 år per kraftverk så är det knappast en ekvation som går ihop. Dessutom tillkommer kostnader för nedmontering, borttransport och återvinning av allt material.
Ett vindkraftverk måste därför i sin elproduktion kompensera alla dessa tillverkningskostnader, rivningskostnader, elförluster m.m. och dessutom hinna med att producera el utöver dessa kostnader. Undra hur många år ett vindraftverk jobbar "effektivt" som +-producerade när alla dessa minus-kostnader kompenserats.
Då måste man räkna till stilleståndstider när det är för kallt (kompositmaterial tål inte hur mycket kyla som helst), när det är för mycket isbildning på bladen, och när det blåser för mycket (en snurra klara bara vissa vindhastigheter). Om man sedan veta att till och med stora fyrar har välts omkull av isrörelser ute till havs här i Bottenviken så torde livstiden kanske bli betydligt kortare än den beräknade 20 åren.
Vindkraftverk i västra Australien som vacker passar in i landskapsbilden.
I mina ögon är i alla fall dessa vindkraftsetableringar i vår skärgård ren och skär idioti och bortkastade pengar och på bekostnad av helt unika miljöer. Jag har inte samvete att vara med på sånt resurs- och miljöslöseri pga av en "vindraftshysteri" som nu råder i landet.
Jag tror mer på småskaliga hushålsnära vindkraftverk som tillsammans med andra hållbara energiformer samt ett helt annat medvetande om energisparande hos folket och inom industrin är en betydligt bättre lösning än storskaliga vindkraftsindustrier.
Vill du stödja skyddet av vår unika skärgård - gå in på hemsidan http://www.frihorisont.se/ så får du reda på hur du kan stödja föreningen.
Kommentarer
Trackback
